Nu har jag bara en dag kvar innan det är dags för semester. Fy fan rent ut sagt vad jag längtar efter den. Känns som att den verkligen behövs.

Fått några pikar på jobbet idag som gjorde mig aningen sur. Jag fattar inte riktigt hur han tänkte/tänker.. Men ja man ska väl inte förstå allt.

Haft en bra dag på jobbet i övrigt men jag är trött i kroppen. Förkylnigen och allt jobb gör nog sitt, men jag antar att det inte bara är det. Mycket har nog också med den psykiska känslo berg-och-dalbanan man har i kroppen och tanken. Allt spelar in. Det gör att de kommer bli skit kul med semester för jag antar att det kommer ta 3 dagar sen ligger jag däckad och är tok sjuk igen. Men men.

Mycket som jag vill skriva men känner att orken inte vill som jag vill idag så jag säger nog tack för idag och myser ner mig i soffan med min lilla familj.

Hoppas ni har en trevlig valborg allesammans.

Kram kram

Carpe Diem

Jag har underbara kollegor/vänner. Idag fick jag veta att en kollega/vän hittat min blogg och läst den. Idag frågade han om allt var bra och hur jag kände det att den andra kollegan ska ha barn. Känns ortoligt jobbigt att folk ska vara rädda för att jag ska bli arg eller ledsen för att dom ska ha barn. Visst kan jag känna att livet är orättvist och att alla andra lyckas men inte vi men jag missunnar inte er att ni ska få barn. Ett barn är en gåva. En lycka som jag inte på något sätt vill ta ifrån en annan människa. Men jag ska väl kunna erkänna att jag känner mig en anning misslyckad varje gång någon annan lyckas men inte vi. Men jag vet ju att vi har ett problem som gör att det inte fungerar. Men jag måste tillåta mig själv att känna en genuin lycka för andra människor annars så kan jag inte gå och må bra själv. Så glädjen och lyckan jag känner för er som nu ska ha barn är abolut inte falsk.

Ja ja nu ska jag ta och sussa. Gubben och sängen ropar...

Ha en trevlig valborg och sup er inte helt under bordet nu ;)

Kram kram

Carpe Diem

Jag har underbara kollegor/vänner. Idag fick jag veta att en kollega/vän hittat min blogg och läst den. Idag frågade han om allt var bra och hur jag kände det att den andra kollegan ska ha barn. Känns ortoligt jobbigt att folk ska vara rädda för att jag ska bli arg eller ledsen för att dom ska ha barn. Visst kan jag känna att livet är orättvist och att alla andra lyckas men inte vi men jag missunnar inte er att ni ska få barn. Ett barn är en gåva. En lycka som jag inte på något sätt vill ta ifrån en annan människa. Men jag ska väl kunna erkänna att jag känner mig en anning misslyckad varje gång någon annan lyckas men inte vi. Men jag vet ju att vi har ett problem som gör att det inte fungerar. Men jag måste tillåta mig själv att känna en genuin lycka för andra människor annars så kan jag inte gå och må bra själv. Så glädjen och lyckan jag känner för er som nu ska ha barn är abolut inte falsk.

Ja ja nu ska jag ta och sussa. Gubben och sängen ropar...

Ha en trevlig valborg och sup er inte helt under bordet nu ;)

Kram kram

Carpe Diem

Jag är glad. Jätte glad. Min kollega ska få barn :) hade mina aningar att de skulle bli så. Men kollegan har suktat efter barn i många år men den andra hälften har velat vänta lite. Men nu så är det dags. :)Annars har dagen spenderats med två goda vänner, fika å mys innan jag tog bussen hem å började rensa buskaget fick en ordentlig liten hög av döda buskar. Sen sattes staketet upp å vi inser eller ja mannen inser att vi har massor av murkna plankor på huset som måste bytas. Så vi har att göra. Nu på kvällen är jag rastlös och vrång kanske till och med lite sur. Så jag ska nog ut å kratta lite å göra mig av med dålig energi. Tack för alla varma kommentarer ska svara bara jag sitter vid datorn :-) puss å kram Carpe diem

Jag sa ju det. "Mensen" var bara lureri. Blöder som en tok och mensvärk utan dess like. Shit Får man verkligen ha så här ont? Känns inte så lockande å sola idag inget känns speciellt lockande. Men men nu ska det ringas till kliniken. Ha en bra dag. Carpe diem

Ibland kan jag inte hålla mig många timmar från internet.

Hur som haver, här är jag igen. Har lite tråkigt. Druckit två öl och livet känns ganska bra. Försöker förtränga att jag måste ta tag lite i livet och allt tråkigt i morgon. (Antar att ölen gör mig mer prat glad än vanligt.)  De känns lite jobbigt att behöva ringa kliniken och berätta att vi måste vänta men också lite skönt. Jag får släppa pressen lite. Andas och försöka hitta mig själv igen. Den glada spontana lite halvt (helt enligt vissa) idiotiska människa jag faktisk vill vara men som den ofrivilliga barnlösheten har tagit ifrån mig/oss.

Älskling kom hem i går natt. Jobbat sin sista natt i dag och sen ska han bara vänta på kurs. Han är en helt annan människa sen vi bestämde oss att vänta lite. Avslappnad och glad. Spontan. Bästa av allt är det icke påtvingade sexet. Jag har kastat mina ägglossnings stickor. Den här sommaren ska vi vara vi och njuta av allt gott. Sen så tar vi tag i tresamheten i höst igen när förhoppningsvis alla utredningar är klara. Känns som att det är det bästa vi gjort oss själva på mycket mycket länge.

Men fast vi planerat att skjuta på allt så kan jag inte en enda dag undgå tanken på att vi faktiskt är ofrivillgt barnlösa. Det vi önskar och önskat oss så länge kan vi inte få utan hjälp. Ungefär som att vi skulle ha någon som instruerade oss om hur vi ska ha sex för att lyckas. Som granskar allt vi gör och inte gör bland lakanen.

Något som jag inte kan förstå är hur vissa människor kan vara så missunsamma mot andra. Jag menar inte vi ofrivilligt barnlösa som mest blir avundsjuka när andra blir gravida av att "bara" titta på varandra. Jag menar folk som har barn men inte kan unna andra människor den lyckan. Hur dom än blir till, vissa behöver ju bara en hjälp på traven men jag har läst folk som skulle bli galna om dom hade vänner som var tvungna att gå igenom IVF, insemination, adoption osv. Kan dom inte genom sitt eget barn inse den lycka man får och känner. Den kärleken man får och ger? Jag hade för bara några år sedan inte en endaste aning om att man kunde vara ofrivilligt barnlös. Trodde i min vildaste fantasi att alla människor var så förunnade av denna genuina lycka. Visst hade jag hört om adoption och så men de trodde jag ju att folk gjorde för att dom inte ville föda egna bioligiska barn. Men tji fick jag. Verkligheten slog oss i ansiktet. Muren runt oss bygges högre och högre. Sakta men säkert så håller jag på att plocka bort muren och när den är helt borta så kommer vi ha vårt egna barn, biologiskt som adopterat. Alla barn är lika mycket värda. Ialla fall i mina ögon. Vad andra trångsynta människor tycker orkar jag knappt bry mig om. Mer än dom som är så missunsamma mot oss som kämpar och gråter blod.

Men jag får se det positiva. Vi alltså vi ofrivilligt barnlösa vi kommer alltid att känna en lycka mot att alla människor och speciellt mot barn att vi alla är unika och hoppas att inte siffran med ofrivilligt barnlösa par ökar. Min önskan är att alla som har ett problem ska få oberänsad hjälp med att få det dom mest önskar. Synd bara att det bara är dom som har pengar just nu som kan få all den hjälp dom vill.

Nej nu har jag nog babblat på tillräckligt.

Mina tummar och tår till er alla där ute.

Kramar i massor från Sollerön.

Förresten så hoppas jag på sol imorgon för då får jag skjuta på städningen och mysa med de bästa i solen =) ÅH vad jag älskar sommaren/våren =)

Carpe Diem

Jag är LEDIG! i två hela dagar. =)

Trött som en gnu. Men nu är det inte många dagar kvar. Sitter hemma nu har haft besök av syster, mamma och systers kille. :) Hundarna har fått busa av sig och min sover då som en stock.

Har fått en remiss till röntgen den 17maj, klockan 8?!?! Hur f*n ska jag ta mig upp då? Inte direkt någon morgon människa. Men det får la gå ändå.. Men det betyder att det händer något och det känns riktigt positivt.

Ska ta mig i kragen och ringa till kliniken imorgon också. Min klåda har blivit värre. Och jag är ju sjuk igen så det betyder att vi måste vänta tills i höst trots allt. =(

Men jag hoppas på att ha fått lite svar tills dess.

Nu ska jag njuta av en kall öl och mysa ner mig i soffan. Söt jobbar sista dagen idag, så skönt.

Nej öl och mys var det.

Carpe Diem

Nu kom jag på vad det var jag skulle skriva mera om i tidigare inlägget..

Min mens har kommit, skönt. Nu är det som det ska. Var lite orolig att de skulle bli knas med den för jag har inte haft några mens symptom. Inga ömma bröst, inte ens lite mens värk. Sån här mens kan jag stå ut med flera gånger. =) Lite yr har jag minsann varit men inget mer än så. Men snart får den nog ta å sluta men jag har en känsla av att de här bara är ett lureri.. Ja alltså att jag för blöder nu i en vecka så kommer smällen om en vecka med världens mens värk och man ligger helt däckad. Men jag kan ju alltid hoppas på att den bara är så här. Jag håller mina tummar. =)

Men min förkylning har tagit om med full kraft. Är helt slut i både kropp och knopp. Tätt i näsan av antigen förkylningen eller pollen, ont i halsen å så har ena örat börja göra ont igen.. Blaha. Som vanligt när jag tror att jag håller på å bli frisk men jag kommer väl ligga sjuk hela semestern i vanlig ordning. Men jag ska trotsa den, hoppas på sol i massor och varma dagar med massa pyssel. Hoppas också på att älsklingen inte kommer åka på utbildning försen i slutet på min semester. Då får vi ju mysa massor. Nej nu ska jag kurera mig för natten och sen hoppa i säng ett par timmar. Have fun ni som är lediga imorgon. Men jag ska njuta av min “påsk” öl på tisdag kväll. Då får jag lite ledigt. =)

Hoppas ni får en fin dag.

Kram Kram

Carpe Diem