Bara för att försöka sammanfatta mitt liv lite, de känns som ett stor virrvarr mellan varven. Majas prover var negativa o glädjen kom i tårar. Ingen glutenintolerans jag grät o Maja skulle trösta mig för jag var ledsen. Älskade lilla hjärtat!
Jag visar inte på något karpaltunnelsyndrom o domningarna kan de inte förklara. Medicinen jag fick fungerade kanon i början men nu fungerar de halva tiden av de som de brukade..
Juni lever rövare o gör allt som storasyster gör. Bråttom till dagis o bråttom hem igen, lite kvälls panik då pappan inte är hemma så vi måste ringa honom varje kväll så hon får säga pappa några gånger o pappan får säga att hon ska sova med mamma, först då går hon med på att sova med mig.

För några veckor sen va vi in akut med Maja då hon hade hög feber o jag inte fick i henne något alls. Resultatet var kraftig uttorkning men vid tre på natten o en påse med dropp så började hon piggna till o dagen där på var de lite kingigt med mat men hon fick iaf i sig vätska så vi fick åka hem igen. Hon var lite glad över att ha fått åkt ambulans men önskade att moster skulle kört istället.

Livet rullar på o majsen var på sitt första kalas förra veckan. Läskigt men roligt tyckte hon. Jobbar på med träningen o har spräckt ett till delmål o börjar närma mig målet, väl i mål blir målet att hålla kvar sig där. Inte hunnit med så mycket träning på sistone men så är det, glad gör de jag hinner med o är inte helt borta om jag missar lite. Men jag kämpar på. Riktigt segt o träna sist dessutom gjorde mig inte sugen o träna igen men de gäller ju att hålla igång trots allt.

Känner mig lite upp o ner i känslorna men vet även att jag lätt blir så då de blir mörkare ute. Trist att de ska vara så varje vinter bara. Övar mig på att behålla tålamodet o visa Maja att man inte ska skrika men ibland rinner det över vare sig man vill de eller inte. Det dåliga samvetet hugger mig snabbt i hjärtat o jag försöker lugna mig igen för jag vet ju att de inte hjälper.

Nej sova lite så man orkar en ny dag imorgon igen.