Ibland kan jag inte hålla mig många timmar från internet.

Hur som haver, här är jag igen. Har lite tråkigt. Druckit två öl och livet känns ganska bra. Försöker förtränga att jag måste ta tag lite i livet och allt tråkigt i morgon. (Antar att ölen gör mig mer prat glad än vanligt.)  De känns lite jobbigt att behöva ringa kliniken och berätta att vi måste vänta men också lite skönt. Jag får släppa pressen lite. Andas och försöka hitta mig själv igen. Den glada spontana lite halvt (helt enligt vissa) idiotiska människa jag faktisk vill vara men som den ofrivilliga barnlösheten har tagit ifrån mig/oss.

Älskling kom hem i går natt. Jobbat sin sista natt i dag och sen ska han bara vänta på kurs. Han är en helt annan människa sen vi bestämde oss att vänta lite. Avslappnad och glad. Spontan. Bästa av allt är det icke påtvingade sexet. Jag har kastat mina ägglossnings stickor. Den här sommaren ska vi vara vi och njuta av allt gott. Sen så tar vi tag i tresamheten i höst igen när förhoppningsvis alla utredningar är klara. Känns som att det är det bästa vi gjort oss själva på mycket mycket länge.

Men fast vi planerat att skjuta på allt så kan jag inte en enda dag undgå tanken på att vi faktiskt är ofrivillgt barnlösa. Det vi önskar och önskat oss så länge kan vi inte få utan hjälp. Ungefär som att vi skulle ha någon som instruerade oss om hur vi ska ha sex för att lyckas. Som granskar allt vi gör och inte gör bland lakanen.

Något som jag inte kan förstå är hur vissa människor kan vara så missunsamma mot andra. Jag menar inte vi ofrivilligt barnlösa som mest blir avundsjuka när andra blir gravida av att "bara" titta på varandra. Jag menar folk som har barn men inte kan unna andra människor den lyckan. Hur dom än blir till, vissa behöver ju bara en hjälp på traven men jag har läst folk som skulle bli galna om dom hade vänner som var tvungna att gå igenom IVF, insemination, adoption osv. Kan dom inte genom sitt eget barn inse den lycka man får och känner. Den kärleken man får och ger? Jag hade för bara några år sedan inte en endaste aning om att man kunde vara ofrivilligt barnlös. Trodde i min vildaste fantasi att alla människor var så förunnade av denna genuina lycka. Visst hade jag hört om adoption och så men de trodde jag ju att folk gjorde för att dom inte ville föda egna bioligiska barn. Men tji fick jag. Verkligheten slog oss i ansiktet. Muren runt oss bygges högre och högre. Sakta men säkert så håller jag på att plocka bort muren och när den är helt borta så kommer vi ha vårt egna barn, biologiskt som adopterat. Alla barn är lika mycket värda. Ialla fall i mina ögon. Vad andra trångsynta människor tycker orkar jag knappt bry mig om. Mer än dom som är så missunsamma mot oss som kämpar och gråter blod.

Men jag får se det positiva. Vi alltså vi ofrivilligt barnlösa vi kommer alltid att känna en lycka mot att alla människor och speciellt mot barn att vi alla är unika och hoppas att inte siffran med ofrivilligt barnlösa par ökar. Min önskan är att alla som har ett problem ska få oberänsad hjälp med att få det dom mest önskar. Synd bara att det bara är dom som har pengar just nu som kan få all den hjälp dom vill.

Nej nu har jag nog babblat på tillräckligt.

Mina tummar och tår till er alla där ute.

Kramar i massor från Sollerön.

Förresten så hoppas jag på sol imorgon för då får jag skjuta på städningen och mysa med de bästa i solen =) ÅH vad jag älskar sommaren/våren =)

Carpe Diem

Jag är LEDIG! i två hela dagar. =)

Trött som en gnu. Men nu är det inte många dagar kvar. Sitter hemma nu har haft besök av syster, mamma och systers kille. :) Hundarna har fått busa av sig och min sover då som en stock.

Har fått en remiss till röntgen den 17maj, klockan 8?!?! Hur f*n ska jag ta mig upp då? Inte direkt någon morgon människa. Men det får la gå ändå.. Men det betyder att det händer något och det känns riktigt positivt.

Ska ta mig i kragen och ringa till kliniken imorgon också. Min klåda har blivit värre. Och jag är ju sjuk igen så det betyder att vi måste vänta tills i höst trots allt. =(

Men jag hoppas på att ha fått lite svar tills dess.

Nu ska jag njuta av en kall öl och mysa ner mig i soffan. Söt jobbar sista dagen idag, så skönt.

Nej öl och mys var det.

Carpe Diem