Diddi

Alla inlägg under september 2012

Av Diana "Diddi" - 29 september 2012 21:03

Allt är inte guld o gröna skogar. Det har jag lärt mig för länge sedan. Men nån j*vla gång kan det väl få vara så. Eller? Nej förmodligen inte. Jag mår väl bra egentligen. Om man tänker på det fysiska men jag har en sån ångest över mycket annat. Dels så vill jag komma i mina kläder igen. Så nu har jag bestämt mig. Och nej jag ska inte banta. Jag ska äta nyttigare o äta tills jag är mätt. Utan dieter o allt vad man kan komma på. Det enda jag bestämt mig för är att skrota socker. Jag vet att lite socker behöver man och i små mängder är det okay. Men som det är idag så är det inte okay. Så det är väl den stora förändringen. För jag vet att jag mår bättre psykist om jag kan gå ner alla gravid kilona och alla hormonbehandlingskilona det skulle få mig att orka dagarna bättre, må bättre och kanske så slipper jag lite av min ångest som knackar på dörren varje kväll. Varje kväll då alla tankar kommer. På gott o ont. Så nu j*vlar kör jag!


Annat som får mig att må lite kasst kan vi ta en annan gång. 


En sak jag blev glad över var att A ringde i torsdags o frågade om jag ville jobba. Och kära A OM JAG VILL, men gubben jobbar ikväll så det sket sig lixom. Å tyvärr är jag nog inte riktigt redo att släppa Maja till barnvakt en hel natt heller. Men de kommer nog. Snart. =) Så ring mig igen fast när gubben är ledig =) för JAG VILL JAG VILL!! Känns skönt att dom tänkte på mig. Jag har ju slutat men som sagt jag har svårt att se mig själv jobba någon annanstans även om jag hemskt gärna vill. Saken är väl den att där behövr jag inte sälja in mig själv. Dom vet redan att jag kan jobba. Det är väl det som är skräcken. Tyvärr. Men snart, ja snart är det ju dags att bege sig ut i jobbdjungeln igen och jag är inte peppad alls. Tänkte om man kan ha ett jobb klart att gå till hade ju varit helt perfekt. Men drömma går ju. Sen är jag nog lite kräsen. Vill inte jobba vart som helst dels pga erfarenheter o del pga snack. Vet att man inte ska lyssna så mycket på vad folk säger men det sätter sig ju lixom. Ett dag jobbfrån åtta till fyra fem hade varit perfa. Men ja med min utbilning så går väl inte det antar jag... Men än har jag inte gett upp! =) 


Min lilla dam har varit lite kinkig som senast dagarna. Svår sövd på dagarna om hon ens går med på att sova alls. Igår sov hon EN gång å var sen vaken ända tills kvällen kom. Men då slocknade hon som en slage hjälte. Idag lyckades jag få henne att sova iaf två gånger även om de bara var kortare sttunder så gick det. Nu sover hon sen strax efter klockan sex. Hoppas hon får sova gott nu o att hon kan sova bättre imorgon. Tror det kan vara någon tand på g för hon kinkar sig då jag tar henne i munnen å känner. O hon är inte så pigg på å ha någon leksak i munnen heller. Endast snören. Låter henne hållas några dagar till så får vi väl se om de kommer någon tand. eller vad det kan vara som är fel. 


Själv så tittade jag o gubben på film igår. Riktigt skönt å slappa i soffan tillsammans. Det händer inte ofta. Tre filmer blev det och jag kan varmt rekomendera den senaste Johan Falk 7 - spelets regler. Den var bra. Den går ju givetvis i samma stuk som de andra men fortfarande bra. 


Nej nu ska jag vänta på filmen på fyran å se om de är något att se annars intar jag nog sängläge för jag har en känsla av att Maja kommer vakna tidigt imorgon. Min solstråle. <3


Hoppas ni har en trevlig helg. 

Carpe Diem

Av Diana "Diddi" - 19 september 2012 22:08

Man har toppar och dalar. Jag har hamnat i en dal. Jag vet inte varför men så är det. Hur tar jag mig upp? 

Jag antar att man måste vara lite nere ibland. Att det lixom hör till. Jag ler och skrattar varje dag med mitt lilla hjärta som får mitt hjärta att smälta varje gång man ser henne. Varje gång hon ler. Det skär i hjärtat när tårarna kommer och de hjärtskärande skriken. Men jag vet att det går över. Jag dalar av någon annan anledning. Jag önskar jag kunde förklara. Jag önskar jag kunde förstå. Men jag är lite upp o ner och insett vissa saker de senaste dagarna. Jag kan väl säga så här. Jag är tacksam att jag har min älskade familj, vad skulle jag göra utan er? Mamma som alltid finns där. Ett hjärta av renaste finaste guld. När jag blir "stor" vill jag vara som henne. Min stora förebild. Jag älskar er fina fina familj, mamma, syskon, sambo o älskade barn. Släkten är värst men också BÄST!


Svårt att förklara hur det är just nu. För mycket känslor och för mycket tankar. 

Missförstå mig rätt. Jag är OTROLIGT glad för det jag har. Men ibland så är inte allt runt om riktigt bra. 


Ta hand om varann och glöm inte att era nära och kära. 

Av Diana "Diddi" - 18 september 2012 19:49

BVC idag och där var det kaos. de var fullt på varenda parkering på lasaretts området så vi ställde oss faktiskt på gräset. Vilket resulterade i att allt var försenat där. Alla hade haft svårt att få parkering så dom var sena med alla. Men in kom vi. Damen hade gått upp lite i vikt iaf men följer sin kurva. bara gått upp 630 ungefär. Men vi är nöjda med det. Längden var 69,5 så hon växer. =) Sen var det dags för sprutorna. Gick bra, bättre än förra gången iaf. Men på eftermiddagen var min lilla tjej inte sig likt, så hon fick ta en powernap och sov i tio minuter. När det var pyjamas dags så tog jag tempen och den låg på 39 så det förklarade en del. Men nu sover hon. Hoppas hon får sova och må bättre imorgon. =( 


Själv så känner jag mig inte heller allt för pigg idag men vädret gör sitt också. Men nu så ligger jag i soffan med min filt och funderar på å värma mig en kopp thé och få upp värmen. 

Har släppt någon tår så här på kvällen också, läste genom fejjan om en pojke som var sjuk som väntade ut livet. om hur han varit sista tiden och så. Tårarna sprutade rättare sagt. Klarar inte av att läsa sånt men ändå så är det något inom mig som måste. 


Imorgon ska jag ner på Mora en sväng får se om tjejen ska följa med eller inte, beror på febern. Mamma ska joina iaf. 


Nej hoppas att morgon dagen blir bättre å att tjejen är piggilin tills på torsdag. Vi ses folket. 

Kram

Av Diana "Diddi" - 17 september 2012 19:31

Jag försöker verkligen att hålla kontakt med mina vänner. Men det är bara att inse att tiden inte är min bäste vän. =( Blir lite ledsen att jag inte kan hålla så god kontakt som innan lilla fröken kom, bara att inse att det fanns lika lite tid innan också men nu är det ju helt bananas. Den lilla söta anledningen kommer emellan. Jag får inte riktigt prata i telefonen utan smyger iväg ett sms så å så eller kollar lite snabbt på fejjan så hon är hypnotiserad av något annat. ;) Sorry friends är nog de enda jag kan säga. 


Foten börjar bli okay. går lite på den nu så att de är okay men trappor är ingen höjdare. Inte heller att köra bil. Men det går. Bära bilbarnstolen lär nog dröja ett tag till. Glad att vi fick vagnen innan det här hände. Bara att klicka på barnstolen så rullar vi till bilen. =) Damen verkar nöjd med det. Jag med. 


Imorgon ska vi till BVC igen och få sexmånaders sprutan. Så ska vi s hur stor hon blitt på en månad. :) Hon har imina ögon blivit lång å inte lika "tjockis" länge. Men de är ju jag. Hoppas hon gått upp lite också så det inte har stannat av helt. Hon fick pröva majskrokar igår å de var en höjdare. När den tog slut så blev hon helt tokig. Skit förbannad å började gråta. Söthjärtat mitt.


Nu sover hon sedan lite mer än en timme och de förstår jag. Hon har sovit två gånger under dagen och slocknade redan till halvsju ikväll. Vaken i nästan 5 timmar. Hur mycket ska hon sova på dagen egentligen? Räcker de med två gånger? Ja får nog fråga imorgon. :) 

Nu ska vi se om de blir nå bra på burken eller om man måste kolla på Färjan tjafset igen. Brukar dock fastna i något spel här ute istället ;) 


Hoppas ni haft en bra helg. 

Kram på er! <3

Av Diana "Diddi" - 16 september 2012 07:30

För sex månader sedan låg jag på operationen i Falun. Skakar i hela kroppen av bedövningen som gör att kroppen slappnar av. Känns som en centrifug i magen det pratas ovanför mitt huvud. 


KL. 07:39


"Vi puffar henne!" hör jag någon säger. Någon sekund senare hör jag för första gången hur hon börjar skrika. 

Allt jag hinner tänka är att hon lever. 

Sköterskan brevid mig pratar hela tiden med mig men jag minns inte ett ord, jag lyssnade bara på vad dom pratade om ovanför mitt huvud. Genom deras prat fick jag veta att det var en HON! & HON lever! Ett barn som bott i min mage ett efterlängtat litet barn som vi väntat så på. Jag får ge henne en puss innan dom åker ner med henne till 33:an o gubben försvinner han också. Lyrisk och trött efter 24 timmars värkar rullas jag in på förlossningen igen. Ensam. Sköterskan kommer in och berättar mera vad som skett o att hon pratat med dom nere på 33:an. Jag får veta att hon är stabil och kommer få vara kvar där. 


Två timmar senare så kommer en lyrisk pappa upp till mig med ett foto på henne. HON utan namn. Jag frågar vad han tycker hon ska heta. han svarar " Jag vet inte. Men jag hade ett namn när jag satt där nere." 

Vi skickar sms till folk och gubben byter om och går ner igen så jag får sova lite till innan jag flyttas och får så småning om också rullas ner till Hon. 

Vi bara tittar på henne. Jag vågar knappt röra henne. Hon är uppkopplad till massa maskiner. & alla sladdar gör mig rädd. Sköterskan kommer och lyfter över henne så hon får ligga på mig. Då kommer mina tårar. Då fattar jag att hon är "min/våran". Vi kommer upp på rummet och säger båda att det är en liten Maja. De kändes så rätt. Och ja, hon är minnsann en liten Maja. 


Det har gått sex(!!!) månader sedan "vårat" mirakel kom till oss. Sex underbara månader. Visst har det varit mycket oro o ängslan. För att inte tala om tårar. Jag kan än idag titta på henne och känna en sån lycka så jag börjar gråta. Ett mirakel med ett skönhetsfel på sitt hjärta. Det är mitt största orosmoment just nu. Även om jag vet att jag inte behöver oroa mig så sitter den där och gnager. Miraklet som trotsade alla odds! Hon är här och berikar våra liv. 

Vad gjorde man innan man fick henne egentligen? Somliga skulle säga att jag hade ett liv! Visst jag hade ett liv men det är inget mot det liv jag har nu. Livet jag/vi strävat efter i så många år blev till verkliget för sexmånader sedan klockan 07:39. Livet förändrades för alltid. 


En liten hyllning till min dotter som betyder så mycket mer än ord kan beskriva. Tack alla fina som hållit tummarna i så många år med oss. Älskade vänner och familj.   


Så om sexmånader då firar vi med ett ettårs kalas. Ett helt år. Sex månader går fort har jag lärt mig. 


Jag vet inte hur jag ska avsluta för jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men tack alla fina för alla uppmuntrande ord. 


Puss och kram. 

(Maja! Mamma älskar dig mest i hela världen och mycket massa mer!  )

Av Diana "Diddi" - 15 september 2012 20:49

Jag hatar verkligen att vara så här handikappad. Framför allt så hatar jag att be folk göra saker åt mig. Att göra sig illa ja de kan väl alla göra o jag passar gärna opp. Men varför var jag tvungen å råka ut för de här? Att inte kunna trösta min dotter på de vis hon vill gör så ont i hjärtat. Att behöva lämna henne till gubben när hon vill vara med mig för att få henne lugn. =( Ja det gör fruktansvärt ont i hjärtat. Men nu till kvällen har jag kastat bort kryckorna å försöker ta mig fram på något vis iaf. Sakta men säkert. 


Sjukt att man ska behöva må så psykiskt dåligt av att vara så fysskt dålig. Hate it är bara förnamnet. Dagen har med andra ord spenderats hemma, inne, i soffan. Kanon väder ute och inte ens en promenad kan man ge sig ut på.. Men men. Vad ska man göra? 


Ska sätta mig å planera lite mer kök så vi får se om de blir gjort nu i vinter. Hoppas på det iaf. Hade varit skönt om man fick det i ordning så kankse man får lusten att hålla lite ordning å rent också. Så kan vi nästan släppa bo delen av huset iaf. Taket ska iaf fixas nu så snart som möjligt. Tack å bock för de så slipper man fundera på om de ska börja läcka in i vinter. Så hoppas vi kunna fixa köket också. Det behöver verkligen en riktig makeover. 


Nej så mycket mer händer väl inte här. Lilla tjejen växer så det knakar, hon hann använda kläder i storlek 68 i ungefär 3 veckor. Vi har använt kankse en byxa i den storleken men fick tidigt gå över till en större för annars blev dom för korta i benen. För att inte tala om Lindex kläder, deras 68:a kläder har aldrig blivit använda för hon skulle ha haft dom när hon hade stl 62 för å få plats i dom. Tänk på de mammor. Köp en storlek större på Lindex. 

Så ska gå i genom kläderna nu imorgon å kolla så man får plats för nytt :) 


Nej nu ska här planeras kök. Ha en trevlig kväll folket. 

Kram på er!

Av Diana "Diddi" - 14 september 2012 21:53

Ja som rubriken lyder. Dunderklumpen a.k.a Diddi. Yes in deed!(?) Well kan väl säga så här. Nästan så jag funderade på om de var fredag den 13de idag.. Men icke. 

Vi gjorde oss klara för att åka ner på Mora å fixa lite ärenden så vi klädde damen och oss själva spände fast tjejen i bilbarnstolen och vi ska gå till bilen. Jag får gå först med Maja på armen (i stolen) och gubben har händerna fulla av sopor å ska bara låsa dörren. Jag går ett steg i trappen ner. Tar nästa steg och sulan på skorna viker sig under foten då den var trasig och vips så flyger jag framåt. Greppar tag i bilbarnstolen med armen och håller upp samtidigt som jag tar tag med andra handen så den inte ska välta. PANG säger de och jag hamnar i backen. På min fot som vridit sig, ställer lugnt ner stolen på baken och skriker! Tårarna sprutar och jag skriker för full hals. "Maja, Maja hur gick det med Maja?" Jo hon sitter där och du satte ner henne lugnt o hon har inte tippat säger gubben. Å då får jag ny kraft å skriker ännu mer för FAAAAN vad ont det gör. Spöregnar gör det också. På något vis så får gubben med mig in igen så jag ska slippa ligga på backen. Av med skon å foten är som en boll. Svullen och blå. GE MIG ALVEDON skriker jag o de får jag. En stund senare kan jag ta mig ut i bilen igen o färden går förbi Mora och upp på akuten. Efter x antal timmar så har dom konstaterat att de inte är något brutet och jag har fått mig en redig jävla stukning. Så får en stöd "strumpa" utan strumpa och värktabletter. Gubben fick åka hem tidigare för att gå med hunden och ge tjejen mat. Mormor fick följa med. Tack å bock för det älskade mamma. Lite mat och nu ligger man ned bäddad i soffan med kuddar under foten. Nerdrogad. Tack för det. Skit dag helt enkelt. 


Men imorgon är en ny dag och nya tag.. inga tag för mig. Men ska passa på å mysa med min älskade dotter nu när man inte kan bära så mycket på henne då jag har plockat fram mina ärekefiender stöttepelarna kryckan å kryckan. Men vad gör man inte för att det ska läka?! 


Så en sån kul helg får vi. Någon som inte har några planer för helgen så finns det kaffe på Sold. ;) 

Kram på er. 

Å hoppas ni får en bra helg iaf. 

Av Diana "Diddi" - 11 september 2012 19:40

Många gånger har jag fått höra att jag är en bra vän och att jag finns där. Och faktiskt så är det en sån vän jag vill vara. Med åren så inser jag att jag hellre har några få nära vänner än massa som knappt känner mig. Och därför är det jag skriver idag. Min fina vän J skrev en några vackra rader om mig och ja jag är lite blödig av mig idag så jag fällde minsann en tår. 

Detta skev hon:

"Sånna här skit dagar måste man komma ihåg att det kunde vara värre. Se min vän Diddi till exempel hon har allt haft oddsen mot sig mer än en gång, nästan så Fan själv skrattat na rätt upp i ansiktet. Hon vet att livet inte alltid är en dans på rosor och trotts det är så är hon en underbart fin människa som tar sig tid för andra, hon finns där i vått och torrt. Hon kommer med lugnet innan man ens har insett att stormen är på väg, det är beundransvärt! Jag är riktigt glad att jag har en så fin vän!
Så dagar som dessa när man e trött och less ska jag försöka tänka på att jag trots allt har det rätt bra, det kunde helt enkelt vara värre! 
Tack Diddilido för att du finns!"

 

Japp någon tår rann och har gråtit lite tidigare idag också. Har haft en "tänkar" dag och då far dom mer än gärna iväg till de som gått bort. ='(

 

Så ta vara på de ni har o kom ihåg att berätta för de ni har nära hur mycket dom betyder innan det är försent så slipper ni må dåligt för att ni inte hann. 

Det är mycket jag ångrar men inser att jag mår inte bättre av att blicka bakåt o älta men ibland måste man. 

 

Ta vara på varann. Älskar er kära familj o vänner. 

Presentation


Diddi - Resan genom Livet.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

IVF nr1

Spraystart 24/10-10

Sprutstart 1/1-11

ÄP 12/1-11

ÄI 17/1-11

Testdag 30/1-11

Mens 24/1-11

Test resultat: Negativt

FET nr1

Började ÄL-test 2/3-11

ÄL 10/3-11

ÄI 16/3-11

Testdag 29/3-11

Mindre blödning 27/3-11

Test resultat: Negativt

Graviditet No.1

Den 23/6-2011 efter veckor av illamående och trötthet har jag vågat göra ett graviditets test som för första gången var POSITIVT!

Lite mer än 3års kamp är förhoppningsvis över. Håller tummar och tår!

Graviditet no. 2

Den 12/10-2013 fick jag åter igen se ett plus på stickan. Denna skatt är beräknad till den 22/6-2014

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards