Jag har haft två ganska tunga dagar rent psykiskt. Därför har det varit tyst på min blogg men kände att jag skulle skriva en rad idag.

Mina tankar har varit hos Längtan till ett barn idag! Ingen ska behöva få gå igenom det. Tårarna har rullat på kinden. Skickar massor med styrke kramar till er.   

Igår var jag en vandrande zombie, följde med söt till Claes Ohlsson i Insjön en sväng, vi åkte hem å gjorde klart grinden, oljade den och satte nät på den.. När vi skulle stänga den så gick de inte.. Den hade vridit sig och jag ville bara gråta. Motgång! Vi försöker göra något bra men blir pankaka hur som helst. Det suger! Som vanligt. Tillslut fick jag gå in och gråta en skvätt. Trött och grinig. Negativiteten skiner om mig. Mår illa som en bakfull gris och ont i "livmodern". Bajs jävla skit ägglossning. Förmodar jag iaf. Vad skulle de annars kunna vara? Mensen slutade för ganska exakt en vecka sedan.. och redan idag mår jag bättre iaf vad gäller illamåendet men inte helt. kommer å smyger sig på när man äter något. Ogillar det skarpt.

Idag har jag varit på "stan" Mora en sväng och tittat lite. Fick sällskap av Erika & Johan som letade bröllopspresent och kläder till bröllopet. Stötte ihop med min älskade morbror och hans fru också var nästan ett år sen jag träffade dom sist så det var ganska underbart. Nu fick jag en spark i baken att jag ska åka till min mormor i helgen, elr ja iaf över dagen.. Funderar på lördagen då hon fyller år. Vore skönt så hon inte glömmer bort mig helt! Svårt de där med Ahlzimers. Men hon är söt min kära mormor. Känns trist bara att hon nog inte kommer hinna uppleva mina barnbarn och dom inte uppleva henne. Men man ska väl aldrig säga aldrig. Älskade mormor!

Nu ska jag iaf ta mig i kragen å hänga lite tvätt som jag har kastat in tidigare idag o kankse också slänga på en till.. =)

Nu blir det jobb i två dagar innan jag får en ledig helg. =) Vi ses alla sötisar.

Orkar inte skriva mera idag.

Carpe Diem

Ååh vilken helg. Äntligen är den slut. Full fart från fredag till söndag.. Sjukt vad mycket folk det är i farten.

Precis kommit hem bara hämtat hunden och nu är man slut i kroppen. Har tagit mig en öl, tycker jag faktiskt förtjänar den efter den här helgen. Från att ena stunden koka av irritation å ilska så har jag skrattat så tårarna inte är långt borta. Men det har varit en ganska psykiskt jobbig helg. I fredags var inte tårarna långt borta och jag grät en hel del på kvällen/natten också och igår fick det pysa ut en skvätt också. Men men. Tur att man kan ventilera sig lite på något sätt.

Har haft en konstig ont i magen känsla i två dagar/nätter Värker sjukt från samma ställe som när man ska ha mens men min är ju över, en vecka för tidig dessutom. Idag har det gått över i att "bara" göra så att det gör ont bak i ryggen typ vid njurara.. Mysko. Känns i kroppen att det är något som inte är som det ska. Men vad?!?! Skulle hemskt gärna vilja ha lite svar nu.. Men bara å invänta feber toppen och hals ontet..

Hoppas också att gårdagens intiativ till De Ofrivilligt Barnlösas Dag kommer ge ett genomslag å hamna i almanackan till och med. Lagstifta den dagen tack! Alla andra knasiga dagar finns ju så varför något som inte är så knasigt? Bara en tanke.

Nu ska jag kolla in era bloggar och sen blir de repris på Big Brother. =)

Hoppas ni hade en bra barnlösas dag och en bra mors dag.

Å grattis vännen Jessica på födelsedagen. Synd att inte bebis tittade fram idag som du ville.

Puss på er sötisar.

Carpe Diem

De ofrivilligt barnlösas dag har passerat.. Många fina resor å många tårar har rullat på kinden. Känslorna är så lika och jag lider med er alla, känns mer rättvist att säga så. Läste via wildamathildas blogg om linda bengtzings reaktioner om det å där var en kommentar som jag retade mig ganska illa på. Alltså personen i fråga vill ha fler barn och längtar å mår dåligt om hon ser barnvagnar å liknande. Hon har redan 3 barn och tycker att hon blir anklagad av oss att inte hon får känna så. Men för att ge ett svar ur mitt perspektiv sett, alltså skillnaden mellan de som inte kan få barn och de som är som oss utan är stor. Jag förstår att hon är lycklig över sina barn men vill ha fler å blir där igenom ledsen då hon kanske måste vänta eller vad vet jag. Vet ju inte hela bakgrunden till det. Men hur som. Jag själv har en vän som gärna vill ha fler barn hon har två men känner att det är så orättvist att inte vi kan. Jag tycker att det är svårt att sätta sig in i hur dom tänker precis som dom har svårt att förstå hur jag tänker. Känslorna kan vara de samma men för en som inga barn har blir snabbt en sån kommentar sårande. Allt vi önskar är det ni har och iaf jag får en känsla av att du inte är nöjd med det du har. Jag vet genom min vän att det inte är så ni menar. Iaf hon tänker att jag har ju redan två vad gör det om det kommer en till att få bebis mysa med. Känslorna är så lika men ändå så olika. Hade jag kunnat få barn "lätt" hade jag nog haft en hel drös om jag vetat de jag vet idag. Kampen vi går igenom är tuff, att se en bebismage gör mig lite avundsjuk. Jag vill oxå få gå runt å vara tjockis i nio månader, känna hur allt växer. Känslan är nog det jag längtar mest efter nu, mysigt gravid, se det för första gången allt. Nu är jag bara trött varit en känslo mässigt jobbig dag. Men hoppas den gjorde nytta. Nu ska jag sluta mina ögon å drömma om framtiden som jag vill ha den.. No hard feelings, alla har det tufft någon gång. Carpe diem

Idag är det De Ofrivilligt Barnlösas Dag!

Jag och sambon började försöka lite spontant med att få barn under sommaren 2007 jag hade då slutat med mina piller sedan ett år tillbaka. I början av 2008 började vi fundera på varför det inte fungerade då "alla" andra fick barn på löpande band, så jag började med Ägglossningstest efter varje mens. Gjorde som man skulle efter uppvisande av ägglossning, men ett år senare hade fortfarande inget hänt så 2009 sökte vi oss till vår gynekolog mottagning i Mora och fick där genom gå blodprover, lättare hälsokontroll, sambon lämna simmare (sperma), jag fick gå på spolning av mina äggledare och det enda som visade sig var att sambons simmare var långsamma, nytt prov tre månader senare visade samma sak. Vi fick ett erbjudande av vår läkare att få välja mellan insemination eller IVF. Då insemination är svårt då man jobbar om varandra och sambon var på annan ort så fick det bli det senare. Så försommaren 2010 fick vi en remiss skickad till IVF Kliniken i Falun och på hösten i oktober (den 19) fick vi äntligen komma dit och träffa dom. Fick med engång påbörja nedstegring av hormoner som stänger av ägglossningen, "normalt" ska man spraya i ca 4 veckor jag fick spraya i 8 eller 9 veckor.  Under den tiden hade jag vredesutbrott över minsta lilla och grät om vartannat. Hade även under spray tiden bildat en cysta i ena äggledaren som fick tas bort med hjälp av en äggmognadsspruta. Därefter var det att börja med injektioner för att höja hormonet igen. 10 dagar fick jag spruta mig i magen därfter blev det äggplockning 12 dagar efter första sprutan. Jag hade 8 fina ägg som alla blev befruktade med Microinjektion (ICSI) av alla 8 ägg blev bara två livsdugliga. Ett fördes tillbaka i mig ca 5 dagar efter uttaget och ett fick frysas ner. Första försöket slutade efter ca sju dagar då jag började blöda kraftigt. En månad senare fick jag sätta in det frusna ägget som klarade sig i 11 dagar innan jag började blöda och fick negativt test.

Nu väntar vi tills jag blivit frisk och njuter av sommaren den 1 augusti ska vi åter kontakta IVF Kliniken så vi vet vad vi ska göra här näst..

Detta har varit påfrestande. Minst sagt. Mest har det varit jag som kvinna som tagit stryk av det eftersom det är jag som ska ta alla mediciner men även min sambo har fått gå igenom ett helvete, dels på grund av mig och även det vi delade. Alla misslyckanden och den psykiska stressen. "Alla" andra lyckas men inte vi känslan. Om man är Ofrivilligt Barnlös så går det inte en dag utan att man tänker på antingen nästa försök eller föregående misslyckande. Vad gick fel? Innan man visste var tankarna snarare, vad kan vara fel? Måste vi söka hjälp? Vilka ska få veta att vi försöker? Hur ska vi svara på frågan "När ska ni ha barn då? Är det inte dags snart?" Ord som sårar ända in i själen och krossar en lika mycket varje gång.

Så Idag firar vi De Ofrivilligt Barnlösas Dag.

Detta ska uppmärksammans med pompa & ståt om jag själv får bestämma.

Idag skickar jag en stor kram till er alla som kämpar och faktiskt även dom som har kämpat. Lycka till var ni än befinner er i livet.

Kram

Carpe Diem

Japp. Fredagen lider mot sitt slut och jag är hemma. Sitter för närvarande & funderar på vad jag ska skriva i bloggen imorgon, Ofrivilligt barnlösas dag. Får nog skriva ner det bara jag är klar med det här och tids inställa det så det kommer upp imorgon under dagen eftersom jag jobbar hela dagen. Men nog ska jag få ner något. Men just att samanfatta ett känslovirre varr känns svårt. Men ja man ska väl inte skriva för mycket för då kan det bli tråkigt att läsa.

Men ja, dagen har väl varit bra. Lite stressad på slutet då jag visste att jag hade en hund hemma som inte varit ut på x antal timmar. & jag var tvungen å hämta en hund också innan jag kunde åka hem till den som var hemma. Men halv elva fick jag åka från jobbet. Kändes lite taskigt å lämna dom med allt men jag städade lite innan jag åkte iaf. Men chefen tittade ganska oförstående på mig när jag rusade upp och sen bara försvann med ett "hejdå vi ses imorgon!" Fy sånt dåligt samvete jag hade den sista timmen. Tårarna låg och gömde sig i minsta mening. En annan kollega skulle skämta lite med mig och jag höll på att börja stor tjuta så jag sprang därifrån och var lite konstig men tror han fattade att jag var lite stressad senare.

Har haft tok mycket folk idag så det har varit jätte kul å jobba. Iaf större delen av det. Finns ju alltid störnings moment men ja, sånt som händer. Inte mycket att göra åt. Imorgon är en annan dag!

Hundarna har varit ute på lång promenad på kvällen och nu ligger vi alla och myser i soffan. Ska kolla in reprisen på big brother och gråta lite fånigt över deras reaktioner från sina nära. ;)

Sen måste jag så klart hylla WildaMathilda(www.ivfdagar.bloggplatsen.se) för en super intervju hon var med i på Rixfm.

(Vet inte hur man gör såna där länkar så man bara behöver trycka på namnet. Någon får gärna tipsa mig!)

Så imorgon kära vänner (läsare!) så ska vi fira Ofrivilligt barnlösas dag! Jag ska nog köpa med en blomma till jobbet och lite mys godis. ;) ska det firas så ska det, även om det betyder att man får fira sig själv lite. =)

Ha en toppen helg! Nu ska jag skriva ner några rader om resan genom IVF.

Puss å Kram

Carpe Diem

Dagen har spenderats hemma. Ute. Hela långa dagen har vi varit ute. Jag älskling och hundarna. Jag och älskling har byggt grind till staketet vi gjort tidigare... Lite sne och vind men de blit säkert bra till slut. ;) Har haft skoj iaf. Varit ute i 8 timmar. Nu har hundarna däckat och jag och älskling ligger i soffan och inväntar big brother. =)

Har haft en mysig dag och nu känns det okay att jobba i helgen igen. =) Hoppas på en trevlig helg med lagom med gäster. Eller fullt ös. Spelar egentligen ingen roll. Bara det inte blir helt dött..

Det summerade en av de bättre dagarna jag haft på länge. Familj och djur. Mys på hög nivå. Har inget att klaga på idag. Jo förresten. Dom lovade sol idag! Men inte fick jag mycket sol heller. Regna började det göra till kvällen också.. ;)

Nu ska jag krypa upp brevid älsklingen och mysa innan "vardagen" kallar igen.

Ha en super mysig helg nu allesammans. =)

Carpe Diem

Tack ALLA underbara för Era fina kommenrarer! Det värmer ett tungt hjärta & en trasig själ.

Idag har jag haft dagen STRESS. Vaknade till liv av klockan och hunden som tjöt i kapp. Upp & på med kläder å kasta sig i bilen hem till mamma och skjutsa henne till tåget. Unnade mig lite fika efter det men kära Jess å sötisen Alva (som dock var lite trotsig) ;) Känner igen mig i den lilla tösen! Efter en snabb fika så hämtade jag mammas hund och åkte hem till mina andra älsklingar och slängde ner hunden min i ett bad som var välbehövligt. Sen bara å kasta sig i bilen igen och åka å sitta sminkmodell till en kollega som läser en kurs. Söt hämtade mig när jag var klar och vi skyndade hem till djuren och sen var det bara å kasta sig i bilen å åka till älskade syster å hennes sambo å jaf åkte med dom på mitt älskade sommar nöje Bilbingo. Hemma, förlust igen. Men ack så nöjd med dagen. Mindre nöjd över att jag överskattade tiden och glömde bort att äta mat. Så nu på kvällen har jag fått i mig två små pizzabitar och en korv.  Får göra bättre från mig imorgon, vila på hög nivå. Eller jag ska iaf inte lämna mitt hem på hela dagen. Bara njuta av att vi alla är hemma och mysa i massor. Dom har faktiskt utlovat sol imorgon i lilla Mora. Men tja jag vet inte om jag tror på det. Kommer väl hur som helst att vakna vid halv sex då mammis hund vaknar och piper så jag ska snart krypa i säng så jag orkar med morgondagen.

Tiggde till mig lite massage igår och vet ni vad. Jag somnade som en stock efter det och vaknade inte försen klockan ringde imorse. Det är LYX för mig. =) Ångesten är nästan som bortblåst, men jag tror den bara vilar så den kan komma tillbaka imorgon kväll.. Jag hoppas den håller sig borta iaf.

Nej nu ska jag sova. Å försöka få djuren att göra detsamma.. svårare än man kan tro..

Natti natti sötisar.

Carpe Diem

Är det för mycket begärt att få sova en HEL natt?!? Ångesten kramar om mig och hjärtat går på högvarv.. Hur ska man kunna sova när man nästan hyperventilerar och min egen puls dunkar i huvudet? Jag hatar det här. När klockan var tio i sex i morse så låg jag i sängen och grät, jag ville ju bara få sova. Istället fick jag ligga och lyssna när hunden och sambon snarkade i kapp med mitt dunkande hjärta. Dagen har varit lång men jag lyckades somna å fick sova drygt två timmar innan klockan ringde och jag drog mig upp. Jobbat & känt mig död. Tagit på mig masken som ler och skrattar med mina gäster och på det falskaste sätt jag vet. Men vad ska man göra. Kan ju inte direkt sätta mig hos gästerna och gråta floder eller be dom dra så långt åt h-vete dom kan. Även om jag varit frestad många gånger under dagen.

Nu är jag hemma. Mår mest illa men ångesten har släppt taget lite iaf. Min aptit är ungefär nere på noll, men tur man har chefen som är hök och ser om man inte äter något. Ifrågasätter och ber mig äta med dom innan jag åker hem. Hade han inte gjort de hade jag nog inte ätit något mer än lite lite lunch idag som jag kastade i mig mellan beställningarna. Allt har känts så meningslöst. Känns fortfarande. Men jag vet att jag måste hålla huvudet över vattnet inte bara för min egen skull men för min älskade familj och vänner. Utan dom hade allt känts helt hopplöst.

Ibland kan jag fundera mycket på varför man utsätter sig för något sånt här. Varför man inte bara accepterar att man inte kan få barn. Klockan tickar och tiden går, som om inte det vore stressande nog så har vi ju alla en gräns för hur länge man kan vänta. Jag förstår om vissa människor inte vill ha barn och efter att ha misslyckats med att göra ger upp hoppet. Man ser så mycket lidande och helvete men jag tror iaf mina ögon har blivit blind för sånt. Allt har blivit vardagsmat.

Men idag blev jag lite glad när jag slog upp Aftonbladet och tittade på relations - sidan. Dom hade en artikel om Ofrivillig barnlöshet. Jag lusläste den men känns som man kunnat skriva så mycket mer. Men det är ju bara en "kvälls" blaska.. Lite glädje gav den mig iaf.

Sen har jag något annat på hjärtat också.. (I know what you´re thinking... MER?!?) ;)

Min älskade mamma berättade att min syster som ska ha barn snart är ledsen. Att hon mår så dåligt av att hon ska ha men inte jag. Hon vågar tydligen inte riktigt fråga om jag vill ta på magen och känna sparkar osv. Hennes sambo som ville prata med magen en dag när dom var och hälsade på fick inte göra det för att hon var rädd hur jag skulle ta det. ÅÅÅH älskade älskade syster!!! Du ska inte behöva må så. Visst skulle jag kunna göra nästan vad som helst för att få uppleva den känslan men jag vill absolut inte beröva er den känslan av att bli föräldrar. Jag ska bli moster. Den stoltaste av dom alla. Ska hur som helst ta och prata med min älskade syster i veckan. Jag är inte så intresserad av att känna sparkar och sånt. Min syster är så vacker så jag kan inte sätta ord på det. Hon om någon förtjänar den lyckan som dom ska få. Som sagt jag ska bli moster, moster till min systers underverk. Jag längtar så tills krabaten är här. Jag kommer alltid att älska min syster, hon är GULD värd!

Tårarna är inte så långt borta nu så jag ska avsluta för dagen och försöka slumra en stund på soffan. Imorgon ska jag inviga sommarens bilbingo med älskade systeryss..

"Somliga går i trasiga skor..."

Carpe Diem

Förresten. Den 28/5 dagen före morsdag är det (inofficiellt iaf i sverige) Barnlöshetens dag. Skriv ett inlägg och berätta kortfattat om er resa och skriv i rubriken "Ofrivillig Barnlöshet". Även ni som inte är ofrivilligt barnlösa uppmuntras att skriva en rad för oss som kämpar/kämpat. =)