Midsommar.
Den första högtiden som jag inte firar med barnen. Hela dagen kändes konstig från det att jag vaknade och ville helst bara dra täcket över huvudet och låta den glida förbi.
Tog mig in till Mora för lite ärenden och upp o handla. La mig i solen o lapade i några timmar och har läst ut en bok. Så dagen har gått men otroligt segt. Är sjukskriven då jag dragit på mig en diskbjudning och en muskelbristning i ryggen så dagarna är en aningens långa ändå när inte barnen är här.. jag är inte den som gärna sitter still och har gärna saker för mig så det här testat verkligen psyket efter allt som varit också.

Men imorgon så ska jag ut på trevligheter och har hela dagen uppbokad vilket känns riktigt skönt.

Hur tar man sig igenom dessa jäkla högtider egentligen? Är ju fruktansvärt när man alltid varit med barnen. Tur det är ett tag kvar till julen men då är de ju iaf hos mig!

Jag hoppas ni har haft en helt fantastisk midsommar med era nära och kära!

Ett bakslag som hette duga.
Höjde sertralindosen på torsdagen och till söndag var hon helt hysterisk på alla sätt. Jag har gömt varenda kniv jag har i huset och kan inte få undan bilden i huvudet.
Den här gången gick det bra. Frågan är hur länge det kommer gå bra?!? Oron är konstant lixom rädslan för att få ett samtal där hon lyckats. Det gick så bra. Vi får hoppas det blir bättre när hon vant sig vid dosen.

Svårt med sömnen själv och har idag sprungit 5km och tränat lite annat, städat och tvättat och hoppas jag kommer kunna somna lättare ikväll.
Livet är lite hårt mellan varven just nu och jag önskar bara det fanns lite fler andhål. En dag så.

Jag hoppas ni haft en fin helg. Här blir det film och en öl innan jag slänger in handduken och hoppas på en fin dag imorgon.

Vilken härlig helg.
Idag säger jag grattis till alla fina mammor där ute.
Saknar min egen fruktansvärt mycket såna här dagar. Men hon finns iaf i minnet. Tacksam för det hon gjort för mig och den uppfostran jag fått, och hoppas hon har det bra i sin himmel.

Barnen har varit hos sin pappa den här veckan och huset har varit tomt och trist. Sömnlösheten är ganska total. Men det blir säkert bättre med tiden. Haft en härlig helg med vänner iaf. Lite grilla och mys på fredagen och sen blev det flotte och bad igår. Idag förbereda för veckan och städa lite. Se om man kan få hem en soffa till mitt uterum.

På tisdag är det dags för ett nytt BUP besök och på torsdag ska sertralin dosen höjas. Men hon känns lite lugnare redan nu. Men rädslan för att hon ska skada sig själv finns där. Men snart kanske vi kan börja med mer inriktad behandling.

Men nu får de bli att dra på sig skorna o gå upp på affären för lite förnödenheter.

Hopps ni haft en riktigt fin helg!

Vi tog oss till BUP under stora protester. Jag fick bära henne upp till mottagningen och hon skrek, slogs o kastade grejer. Men lite tacksam att att hon även visade den sidan.
Det gick inte att göra hela läkarundersökningen så vi ska ner igen den 28:de.
Men diagnoserna kom, autism nivå 1, adhd i kombinerad form, medelsvår. Gad, allvarligt självskadebeteende.. på sätt och vis är det skönt att få en (flera) diagnos.
Det visar ju att man inte varit helt dum i huvudet under åren.
Så nu har vi fått lite medicin och så kommer det säkert mer. Vet att de vill att hon ska börja med kbt. Så vi får vänta o de.

En vecka med barnen gick fort. Igår åkte de till sin pappa igen. Idag var jag och tog prover och gjorde ultraljud på hjärtat. Inga glada resultat så nu är det väl bara att doktorn hör av sig så får vi se om de blir medicin igen och en ny mr. Men det blir bra. Tillslut blir allt bra.

I helgen ska jag ut med några vänner och ha lite roligt. Först lite mat hos mig innan vi går vidare.
Klippt lite gräs idag o nu behöver jag låna mig en röjsåg så man kan ta det sista. Men nu får det bli serier o dämpa ångesten så tar vi lite jobb imorgon igen.

Ha en härlig vecka!

Började dagen med att jag i panik får åka hem från jobbet för hon skulle gå o ta livet av sig för storasyster inte orkade vänta genom hennes utbrott.
Kommer hem efter jobbet till öppna fönster o dörrar men inga barn och telefonerna kvar hemma.

Gör mat som ratas för att jag dukat med fel tallrik (samma som hon åt på igår) tillslut lyckas vi ta oss till iväg för o hämta en säng till lillebror. Kommer hem igen o det ska duschas men det är fel handdukar, fel tvål o duschstrålen är för hård eller för svag.

Lillebror somnar i sin nya säng med henne skrikande brevid för att jag borstar håret fel. Gör medicin och får höra hur fel jag gör (gör samma som alltid) så hon kan inte ta den. Måste ha ny! Och samma procedur upprepas men den här gången tar hon den.
Lägger sig i sängen med blött hår för jag fick absolut INTE torka det och blir hysterisk, För kudden blir blöt. Hon ska rymma o börjar rycka i dörren, ska slita upp fönster, kastar saker och ska sen gå o slå ihjäl storasyster för hon har somnat.

Jag hanterar det inte galant idag och gruvar mig för att få in henne i bilen Imorgon för läkarbesök i Borlänge! Förra gången fick jag sitta och blå hålla henne i tio mil för hon skulle hoppa ur bilen och faktiskt lyckades öppna dörren två gånger, en resa som vanligtvis tar 1,5 timme tog nästan 2,5 timme ?

Vad gör man? Man känner sig som världens sämsta morsa för att man tillslut tappar det. För att man inte orkar mer men måste orka mer. När man helst av allt bara vill storma ut o försvinna. Man känner sig värdelös mot hennes syskon också för all denna hysteri tar så mycket från den uppmärksamhet jag hade kunnat lagt på även dom. Man känner sig som en urvriden disktrasa. När allt man vill är att ge kärlek och tröst men man får inte ens komma nära..

Jag bara önskar att jag en dag får se längre glimtar av den lilla tjejen som jag vet finns där inne, bakom tvånget och ångesten.

Som jag älskar er mina fina fantastiska barn. För er gör jag allt och lite till!

Imorgon fylls huset och hjärtat igen.
Den här gången har jag saknat dom något oerhört mycket. Men imorgon blir jag komplett igen.
Igår kändes det tungt, tiden stod stilla och det kändes som en evighet sedan jag träffade dom och en evighet tills jag skulle få träffa dom. Men imorgon är dom här igen ?

Insett de senaste dagarna att jag har lite svårt att släppa kontrollen ? men det kanske inte är så konstigt när man under alla år varit den som skulle ha koll på allt. Fixa allt. Boka det, avboka det, fridluftsdagar i skolan, scheman till dagis osv. Helt plötsligt ska jag släppa allt sånt varannan vecka. ?
Men det blir väl ännu en grej att lära om sig med.

Förutom att jobba idag så har jag röjt undan lite och även hunnit träna lite, vilket var skönt. En promenad på närmare 3 km och sen lite övningar hemma för att inte stelna till. Hunnit med några såna nu i veckan och hoppas att jag känner att jag kan lägga en halvtimme på det även till veckan när barnen är här. Även om man rör sig en del med en aktiv treåring så gör de här övningarna mycket för min kropp.
Veckan efter ska hjärtat kollas upp igen med både EKG, ultraljud och prover. Förhoppningsvis får jag OK stämpel för att få börja springa igen. Det vore drömmen just nu! Jag har haft för hög puls tidigare vid ?lättare? aktiviteter och inte fått satt igång med löpningen sedan lilleman föddes. Något jag saknar oerhört mycket. Löpningen har alltid varit min ventil när jag var ?frisk? och den gjorde väldigt mycket för välbefinnandet. Så nu hoppas jag att extra slagen försvunnit helt så jag kan få köra på, kanske något lugnare men jag går 5km 5 dagar i veckan i ganska rask takt redan utan problem så hoppas kan man alltid ?

På tisdag ska lilleman till logopeden, ett besök som blivit uppskjutet några gånger då det krockat med försäljningen av huset och flytt o sånt. Men nu är det dags. Och sen ska vi göra en resa till Borlänge igen med ena dottern för en läkare bedömning och förhoppningsvis en plan hur vi ska lägga upp hennes behandling.

Sen spontan köpte jag mig ett matbord här i helgen på den lokala loppisen, så det ska lösas med frakt för att få hem också ? men det kommer bli så snyggt!

Nu ska jag försöka få mig lite sömn innan klockan ringer igen och vi får börja Emmy härlig vecka med allt vad det innebär.

Hoppas ni haft en härlig helg med massor av mys o bus! ???

Solen skiner och det är dags att svida om till jobbkostym.
Svårt att sova igår, mycket som far genom huvudet. Kanske är det så att man håller på att landa i allt som varit och vad som komma skall? Det har ju inte ens gått en månad än sedan flytten och det kanske är det som ligger där. Det är ändå många år som ska ?packas ihop? även i huvudet. Det man en gång trodde var huset man skulle bli gammal o grå i och se sina barn växa upp. Det är klart att det finns ett sår där, men jag vet inte om jag är redo o riva upp det och bearbeta det än. Det är så mycket annat som ska grävas i innan jag nog ens kan landa i allt som hänt.
Kanske är det så att sorgen efter mamma behöver bearbetas först, även om det gått 6 år så har jag aldrig mer än gråtit när hon dog och sen var det massor med begravning o bouppteckning och sen var det lixom som att man bara skulle gå vidare, och det var väl kanske det jag gjorde på ren överlevnad för att inte rasa helt för mina barn. Detsamma gäller nog separationen och skilsmässan. Såren det orsakat har nog gjort att jag byggt murar. Jag måste skydda mig för att skydda mina barn. Jag vet att en dag så kommer jag rasa samman på ett eller annat sätt men just nu är det inget alternativ. Just nu är framåt och uppåt det enda alternativet för att kunna vara en bra mamma, en bra kollega och en bra vän.
Jag är så fruktansvärt tacksam för mina syskon som verkligen finns där i vått och torrt. Jag vet att de kommer fånga mig när jag faller, och jag vet att jag kommer falla hårt.

Men till dess så tar vi på oss leendet och tar över världen!

Hoppas ni får en helt fantastisk dag! ?

Sovmorgon och tid att ta det lugnt innan jobbet, gjorde att hela dagen kändes som en klackspark.
Försöker förbereda mig för kommande vecka med barnen. Full fart. Lilleman ska till logopeden och en av tjejerna ska fortsätta sin autism/add/ocd/suicid/fobi utredning så det blir en kämpig tur till Borlänge igen. Senast vi åkte så fick jag blå hålla henne i 10mil för att hon inte skulle öppna dörren och hoppa ut. Så vi får hoppas det går bättre den här gången.
Det här är första veckan hon är hos sin pappa utan att ha ringt mig varje kväll. Så vi får hoppas allt går bra. Se om det fungerar lika bra när hon är här också. Då hon annars ringer pappa.
Just nu vill vi bara ha hjälp för att hjälpa henne så vi som föräldrar också kan få hjälp. Hjälp hur vi kan möta henne och det hon behöver hjälp med. Allt det här är så nytt och känns som en djungel.
Sen har vi äldsta tjejen som i flera år dragits med ångest. Där börjar de misstänka att det kan finnas en adhd diagnos men jag vet inte. I mellan varven känner jag mig mest som en urvriden trasa för man inte vet hur man ska hjälpa någon av dom. Den äldsta är det lättare att prata med och hjälpa genom ångesten medan den yngre bara blir? hysterisk! Det går inte att prata med henne och man når inte fram alls. Men till kvällen har hon fått börja ta melatonin som hjälper en aning och ångesten går att hantera bättre. Men det är bara kvällen. Resten av dagen ska ju också fungera.

På sätt och vis så är det därför ?skönt? med varannan vecka och man får tid att hämta sig men saknaden efter dom är rent ut sagt fruktansvärd. Det är tomt och tyst. Inget bus och inget bråk. Inga skratt och inget skrik. Bara tomt. Men snart är det måndag och huset fylls med liv och kärlek igen. ??

Imorgon väntar mer jobb o sen får man väl se vad kvällen bjuder på.

Hoppas ni får en fantastisk helg! ???