Eller mest är det jag som växer, bebis nr 3. Jag är idag i vecka 26 och allt har än så länge gått smidigt. Dock är jag livrädd, med de andra barnen ville man snabbt köpa små grejer, men jag har inte vågat det än. Inte en grej har vi köpt. Jag vet inte varför jag är så rädd den här gången. Allt har sett bra ut på både ultraljud och undersökningar. Mycket av rädslan är säkert att jag vet att det kan gå åt helvete så jävla fort. Jag saknar min mamma mer o mer ju längre jag går. Där i ligger nog också rädslan. Samtidigt är man såklart glad och förväntansfull även om vi inte skulle ha några fler barn. ? Minstingen blev överlycklig när vi berättade "JAAA jag ska bli storasyster" medan den stora var lite mer skeptisk "en till?" ? men nu när vi fick veta att det mest troligt är en lillebror så är även hon ganska optimistisk.

Tagit semester en vecka då gubben är på älgjakt. Jag har svårt för de där med att vara själv, iaf sen mamma gick bort, jag tänker, jag gråter, jag är arg. Mest känner jag mig ensam. Förut hade jag iaf henne att ringa. Visst får jag skylla mig själv lite för jag vet att jag har fler att höra av mig till men då känns det som man stör, jag har tyvärr tappat kontakten med många av mina vänner och det beror helt på mig själv. Men jag ledsnade över att alltid vara den som tog kontakt. Idag kan jag räkna mina närmsta på en hand. Men hellre några få nära vänner än tusen ytliga.
Jag har skrivit några inlägg mellan idag o sista publicerade men jag har sparat dom till mig själv istället.
Allt som hänt de senaste 2 åren har fått mig att växa och se saker lite tydligare. Man kan väl säga att jag inte är lika naiv idag. Men jag hoppas och tror att jag blivit en bättre människa, mamma, partner och vän. Livet har väl aldrig varit direkt lätt, jag har fått kämpa för det mesta. Men nu ska jag se till att ta vara på det livet jag har med både ljusa o mörka stunder.

Liksom nära vänner så går det en tid mellan mina inlägg men jag snappar upp där vi var.

Saknaden är och kommer alltid att vara där. Älskar dig för alltid Mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år av saknad. Det är så svårt att förstå, det har gått två år men måste fortfarande hejda mig från att ringa dig. Även om det inte är lika ofta som förr så gör det fortfarande lika ont. Hela den här veckan har varit en lång sorgesträcka elle...

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen...

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom....

Ja, idag är det fyra månader sedan jag höll din hand och sa åt dig att du fick släppa taget. Du fattas oss så fruktansvärt mycket. Idag var vi på kalas och åter igen så var din stol tom. Men vi försöker för barnens skull allihop, göra det så mycket ...

Dagarna springer iväg. Varit ledig i två dagar och en dag brukar vara okej, dag två kommer tankarna ikapp. Dag tre är jag oftast mest ledsen. Så jag är glad att jag har jobb helg i helgen så tankarna får skingras av göromål istället. Jag har väl aldr...