Somliga går med trasiga skor, jag går med en trasig själ..

Jag vet inte om det är jag som är hel mysko nu eller alla runt omkring mig?! Jag är så förvirrad så det finns inte. Allt är upp och ner, jobb, vänskap och familjen alla runt omkring mig verkar tassa på tå!! Varför inte våga ställa en rak och enkel fråga? "Hur är det egentligen?" Att bara få en sån fråga skulle betyda så mycket. Även om man bara får svara att: "jo tack det är bra!" Så känner man iallafall att det finns dom som bryr sig och inte bara jag som hör av mig och pusslar ihop träffar. Jag är så less på mina "vänner" som inte har tid att höra av sig för att dom har barn. Dom har så mycket att göra, så det gör väl inget om jag måste ringa varje gång eller om jag måste packa in mig i bilen och åker till dom för allt är ju så mycket mycket mer krångligt för dom som har barn. Men HALLÅ!! Jag har ett liv jag med. Jag jobbar, jag har en familj ett hus och ett hem att sköta jag med men alla är helt jävla oförstående när man säger att man inte har tid, ungefär som att dom tänker " Du har ju inga barn så vad kan du ha att göra?!"

Om dom bara visste hur mycket såna ord sårar! Detta är även vänner som vet om vår barnlängtan, men det är som andra ofrivilligt barnlösa säger/skriver det finns ingen annan som förstår än de som går igenom det själva. Så sant som det är sagt!

Idag är jag bara sjukt less på allt och alla. Så jag tar min trasiga själ och gömmer mig på soffan och hoppas jag hittar någon bra film som jag kan gråta ut till. Trust me, I need it!

Ha en skön söndag allesammans.

Carpe Diem

Tåget har inte träffat mig ännu, men det börjar sakta men säkert att fälla undan benen. Jag har nog inte vågat känna efter riktigt ännu.. Måste ju jobba och hålla skenet uppe också.. På måndag då är jag ledig och kommer nog att fälla både en och två tårar, dels för att jag ska till en av mina största skräcker TANDLÄKAREN!! Skulle egentligen ringa och avboka den men tji fick jag när jag kom på det på fredag eftermiddag och ingen återvändo fanns. Så nu får jag ju lov att pallra mig dit och kolla mina två sista visdomständer som inte behagar att komma upp ordentligt så tandköttet har växt ovan på tänderna och gjort som flikar över visdomaständerna och när det går några månader så har man inte fått bort alla bakterier som kryper in under där och skapar en infektion så fliken blir dubbelt så stor. Ont som satan gör det och nu så ska dom kolla om dom ska klippa av dom och kankse dra ut visdomarna.. =/ Grät som ett litet barn när dom drog dom i överkäken... Så jag vill verkligen inte gå till Tandläkaren men allt ont har något gott med sig så jag håller väl tummarna på det jag önskar mest av allt just nu. Bli frisk och få börja nästa behandling!

Men det känns som det kommer att dröja. Jag är lite av en pessimist i helgen men så får det vara. Man kan ju inte vara på topp 365 dagar om året.

Helgen har och kommer även imorgon att spenderas på jobbet. Men nu är det BARA 30 dagar kvar till semester. Helt enkelt underbart. Jag längtar så, den här vintern har varit jobbig så den kommer välbehövligt. Två veckor av familj, vänner och mig själv. Kan det bli bättre? Ja jo i och för sig det kan det ju men har man inte allt så får man väl nöja sig med lite..

Nej nu ska jag njuta av en öl, eftersom jag inte är gravid så varför inte...

Hoppas ni haft en underbar helg.

Carpe Diem