Nu har jag bara en dag kvar innan det är dags för semester. Fy fan rent ut sagt vad jag längtar efter den. Känns som att den verkligen behövs.

Fått några pikar på jobbet idag som gjorde mig aningen sur. Jag fattar inte riktigt hur han tänkte/tänker.. Men ja man ska väl inte förstå allt.

Haft en bra dag på jobbet i övrigt men jag är trött i kroppen. Förkylnigen och allt jobb gör nog sitt, men jag antar att det inte bara är det. Mycket har nog också med den psykiska känslo berg-och-dalbanan man har i kroppen och tanken. Allt spelar in. Det gör att de kommer bli skit kul med semester för jag antar att det kommer ta 3 dagar sen ligger jag däckad och är tok sjuk igen. Men men.

Mycket som jag vill skriva men känner att orken inte vill som jag vill idag så jag säger nog tack för idag och myser ner mig i soffan med min lilla familj.

Hoppas ni har en trevlig valborg allesammans.

Kram kram

Carpe Diem

Jag har underbara kollegor/vänner. Idag fick jag veta att en kollega/vän hittat min blogg och läst den. Idag frågade han om allt var bra och hur jag kände det att den andra kollegan ska ha barn. Känns ortoligt jobbigt att folk ska vara rädda för att jag ska bli arg eller ledsen för att dom ska ha barn. Visst kan jag känna att livet är orättvist och att alla andra lyckas men inte vi men jag missunnar inte er att ni ska få barn. Ett barn är en gåva. En lycka som jag inte på något sätt vill ta ifrån en annan människa. Men jag ska väl kunna erkänna att jag känner mig en anning misslyckad varje gång någon annan lyckas men inte vi. Men jag vet ju att vi har ett problem som gör att det inte fungerar. Men jag måste tillåta mig själv att känna en genuin lycka för andra människor annars så kan jag inte gå och må bra själv. Så glädjen och lyckan jag känner för er som nu ska ha barn är abolut inte falsk.

Ja ja nu ska jag ta och sussa. Gubben och sängen ropar...

Ha en trevlig valborg och sup er inte helt under bordet nu ;)

Kram kram

Carpe Diem

Jag har underbara kollegor/vänner. Idag fick jag veta att en kollega/vän hittat min blogg och läst den. Idag frågade han om allt var bra och hur jag kände det att den andra kollegan ska ha barn. Känns ortoligt jobbigt att folk ska vara rädda för att jag ska bli arg eller ledsen för att dom ska ha barn. Visst kan jag känna att livet är orättvist och att alla andra lyckas men inte vi men jag missunnar inte er att ni ska få barn. Ett barn är en gåva. En lycka som jag inte på något sätt vill ta ifrån en annan människa. Men jag ska väl kunna erkänna att jag känner mig en anning misslyckad varje gång någon annan lyckas men inte vi. Men jag vet ju att vi har ett problem som gör att det inte fungerar. Men jag måste tillåta mig själv att känna en genuin lycka för andra människor annars så kan jag inte gå och må bra själv. Så glädjen och lyckan jag känner för er som nu ska ha barn är abolut inte falsk.

Ja ja nu ska jag ta och sussa. Gubben och sängen ropar...

Ha en trevlig valborg och sup er inte helt under bordet nu ;)

Kram kram

Carpe Diem