Jobb helg och mer folk i farten än väntat, iaf enligt mig. Januari brukar ju annars vara känt för fattigmånad men det verkar inte märkas av på jobbet iaf. Men hellre lite folk än att gå och släpa benen efter sig.

Idag/natt är vi hundvakt och systeryss har lämnat sin stora lurv här. Vår lilla ettriga sak är alldeles till sig och är instängd i köket och stora i hallen. Den lilla springer o piper mest hela tiden och blir aldrig trött och har vi dom ilag så slutar han aldrig busa/bråka. Stora lessnar ur o går och lägger sig men lilla ger sig inte. Så nu får dom vara var för sig. Nog för att stora lätt skulle kunna ta sig in till den andra men tror inte han ens tänkt tanken. Var lite skillnad på att gå promenad med dom, den stora är hur lugn som helst o lunkar brevid medan den lilla hoppar runt som en kanin, och då går dom var för sig.

Den stora hunden ger mig ett lugn som det var länge sen jag kände. Mammas förra hund hade samma effekt. Vet inte om det är för att dom påminner om varandra.

Dags att ta kväller och ladda om för lite mer jobb imorgon.

Vi ses.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år av saknad. Det är så svårt att förstå, det har gått två år men måste fortfarande hejda mig från att ringa dig. Även om det inte är lika ofta som förr så gör det fortfarande lika ont. Hela den här veckan har varit en lång sorgesträcka elle...

Eller mest är det jag som växer, bebis nr 3. Jag är idag i vecka 26 och allt har än så länge gått smidigt. Dock är jag livrädd, med de andra barnen ville man snabbt köpa små grejer, men jag har inte vågat det än. Inte en grej har vi köpt. Jag vet int...

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen...

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom....

Ja, idag är det fyra månader sedan jag höll din hand och sa åt dig att du fick släppa taget. Du fattas oss så fruktansvärt mycket. Idag var vi på kalas och åter igen så var din stol tom. Men vi försöker för barnens skull allihop, göra det så mycket ...