Första besöket hos MVC är avklarat. Nästa besök blir i augusti. Hoppas jag iaf.

Barnmorskan var väl inte den bästa. Men hon lämnade lite info iaf och tog lite prover drygt 5rör =S men jaja dom får ju det dom behöver iaf. Hon var lite orolig över min järn nivå. Så om den är låg så ska hon ringa. Och jag ska börja äta järn i så fall. Jaja. Det visar sig. Blev inte så mycket klokare heller om veckorna. Om jag räknar själv så är jag i vecka 7+0 men när dom räknar så är jag i vecka 6+2 =/ men antar att dom räknar så eftersom att dom räknar med att mensen ligger på 28dagar och ÄL på 14 dagar. Men jag har sen vi startade med IVF haft en kortare menscykel på bara 22 dagar och ÄL på dag 16 Så jag räknar efter det. Men jag får väl dubbel räkna tills dess att det är dags för UL då dom kankse ser det lite bättre. =)

Fick ett samtal imorse också som erbjöd mig att vara sminkmodell och bli fotad. Gratis =) Underbart. Klart man testar. =) Så den 24 så blir de sånt skoj.

Ikväll fick jag besök av syster, mamma och systers gubbe. Trevlig titt. Nu har jag mest tråkigt. Har inte gjort ett skit. Ska nog gå å hänga lite tvätt däremot. Och slänga på lite mera. Det behövs verkligen. Ska försöka å inte sova bort hela dagen heller. Börjar jobba två imorgon å de hade varit trevligt om man fått vara lite i solen som utlovas även imorgon. Kankse man får lite energi. Eller så blir jag tröttare.

Humöret är bättre. Jag mår bra men har ont i magen som vanligt. Lite ilningar. Lite illamående. Men bra ändå. Trött. Men det går väl över.

Nu ska jag hänga tvätt sen ska jag sova. Natti natti

Oj nu går det undan. Ska minsann till MVC redan idag. Håll i hatten. Sen fick jag veta att kludd nog är färdigbakad runt den 20 februari =)

Känns som tiden rinner iväg. Allt går så fort. Men jag är lite delad idag. Med tanke på inlägget igår. Men tja, den som lever får se.

Nu ska jag vila en stund till innan jag väcker söto och gör mig klar.

Hoppas ni får en trevlig dag!

Carpe Diem

Lagt mig till rätta i soffan och kollar på Johan Falk en av få serie/filmer som jag kan se flera gånger. För första gången på länge länge, har jag inte en tillstymelse av ont i magen, och bara för att jag skrev det där så stack det till och ilade i magen ner mot ljumsken. Men efter att ha haft ont/ilningar hela dagen är det ganksa skönt att det är lugnt nu men samtidigt blir jag orolig. Man har blivit så van att det gör ont så när det inte gör det längre blir man helt psyko i huvudet. Men när det ilar lite i magen då och då så blir jag med ens lugn igen.

Lite psyko är kankse bra, visar att man lever igen. Så att man inte går på dom skimrande rosa molnen helt smärtfritt.

Jag kankse är dum mot mina närmaste just nu. Men klumpiga kommentarer & sarkasm är det sista jag behöver just nu. Känslig som en gris och tar åt mig av ALLT! Så bespara mig era elaka gliringar om att inget är säkert. Under de senaste 4 åren vet jag att inget är gratis allra minst ett barn. Allt kan hända. Det är liksom inget ni behöver förklara för mig. För tro mig JAG VET! Allt är inte guld & gröna skogar. Men även om ni känner att ni behöver säga det så håll det för er själva. Tänk det högt när ni går på toa eller nått! Bespara mig! Ord sårar mig hårt men handlig går in på djupet. Jag kankse är dum men den här gången tänker jag inte ge mig! Jag tänker inte vika mig. Det där med hunden de skiter jag i. Men att du inte kan vara glad för min, för vår skull utan att behöva påpeka att inget är säkert och att ja du är väl glad. Det sårar mig. När du inte kan bli genuint glad för mig, vad ska jag då tro? Hur tror du det får mig och känna. Människan som stått mig närmast i hela livet. När inte du kan bli glad för mig utan att vara nedlåtande så behäver du inte säga något alls.

Jag är inte arg, inte alls faktiskt. Men jag är besviken, besviken för att du inte kan dela min glädje. Den här gången får du vika dig. Komma till mig. Jag håller mig undan av den anledningen att jag inte orkar höra att inget är säkert eller att jag borde tänka på det och det å så kankse jag borde gör si och så också. Bara var. Snälla.

Jag ska kolla klart på filmen, var bara tvungen och ventilera mig lite. Är lite ledsen ikväll igen. Men imorgon är en annan dag.

Carpe Diem

Har lugnat mig en aning igen. ;)

Fick efter mitt vredesutbrott ett sms med frågan om jag ville göra något. Så jag pallrade mig upp och gjorde mig klar och representabel för att vistas bland människor.

En sväng upp på Mio och jag hittade mig en liten gris, spargris som var helvit. Spelar iof ingen roll vilken färg grisen har, jag samlar ändå =) Tycker dom är söta. Så nu fick jag en till till min samling. Ska upp i den framtida hyllan inne i datarummet.

Sen blidde de lunch på jobbet och jag tog lite Samosa´s också. Love them. Efter det en kaffe ute i solen på kaffestugan. Sprang på Jess m, familj.(på china) Var trevligt. Hoppas på att få träffa dom imorgon. =) Kanske åka ner på stranden om vädret tillåter. I hope so.

Ska snart åka upp på affären köpa bubbelvatten. De är det enda som hjälper mig mot lite av illamåendet. Och vanligt vatten. Kaffe får jag nog skippa, fick sjukt ont i magen efter det idag. Men men. Lite uppoffringar gör jag gärna. Mycket gärna bara kludden stannar i mig och växer. f

ick mysa lite med söto innan han försvann på jobb också. Dagen är räddad.

Nu vila lite innan jag tar hunden med mig på affären. =) blir nog en långpromenad med vovven också. Han behöver det sååå väl. Nej vila var det.

Puss på er!

Carpe Diem

Irriterad till tusen. Har suttit å FÖSÖKT få tag på dom på mödravården. Nej nej. Överskattat. Upptaget från det att jag började ringa till det att telefontiden tog slut. Skiter i det. Jag vet att jag inte kan de men faaan skaffa fler telefoner. Måndag. Vad fan förväntar ni er? Klart det kommer ringa massor av folk. Nej jag får väl ställa den där jävla väckarklockan imorgon igen. Svarar dom inte då så åker jag upp Oanmäld! Skylla sig själva när det bara tutar i örat på mig.

Hur tänker man? Visst vet jag att jag har hormoner gånger tiotusen just nu och blir iriterad över små saker. Men det har varit lång helg! Självklart så ska jag försöka komma fram efter en lång helg. Bullshit!

Nej det är väl bara vardagsproblem. Jag är helt slut så jag går väl å lägger mig igen och hoppas att humöret är bättre när jag vaknar. I guess NOT!

solen skiner ute och jag vill bara gå å lägga mig. Borde vara ute när det är så fint men men.. Orka.

Skiter i det här. God Natt!

Gladare idag. Iaf lite. Men har lite svårt att känna full glädje. Vet inte om det är för att det känns så overkligt. Men också för att mannen inte kan vara riktigt glad. Nog tror jag att han är glad, men han vågar inte hoppas ännu. Inte jag heller. Men jag måste, allt kommer att ordna sig. Har jag för en gångs skull kommit så här långt så kommer jag komma ännu längre.

Har lite problem med att räkna veckor. Hur ska jag bära mig åt? Kankse man inte ska tänka så mycket försen man pratat med MVC då får man ju veta lite mera. Ska ringa dom på måndag. Ännu en sak som känns overkligt. Problemet med veckorna är att antingen är jag i vecka 5+4 (V.6) eller 6+2 (V.7) Allt säger olika och om jag räknar bara dagar blir det det senare. Men om man ska följa internet så är jag i vecka 6. Hur göra hur göra?

Nej nu har jag gnuggat energiknölarna tillräckligt idag och ska kolla på någon film så jag kan sova gott sen.

Puss på er!

Jag vet inte om jag vill vara gravid längre. Allt jag drömt om i flera flera år. Vad är det för glädje när dom som står mig närmast inte kan vara glad för vår skull? Hur tolkar man det när kollegorna på jobbet blir gladare och positivare till det än min egen släkt? När mina närmaste vänner blir gladare än min egen sambo och mamma?

Jag mår piss. Sätter mig i bilen efter jag har hämtat hunden och gråter hela vägen hem. Kommer hem och skriver ett förlåt sms till den jobbande sambon för att jag är så dryg. Sarkasm får jag av både sambo och mamma eller hårda ord. För en halvtimme sen satt jag och hyperventilerade och tårarna rullar utan stopp. Är det så här det ska vara? Önskar jag inte visste än att jag var gravid. Känns just så. Att det är JAG som är gravid inte VI! Slåss med mina känslor från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Ingen som förstår. Känns som jag är i mitt eget fängelse där jag inte får säga och göra vanliga saker.

En sak som ni alla ska ha klart för er är att jag tänker inte krusa någon. Är du elak mot mig så var riktigt jävla säker på att jag är det tillbaka.

Jag är glad, egentligen. Men när jag inte har någon att dela glädjen med så blir jag sårad och ledsen. Gråter en skvätt till och gömmer mig under täcket!

Idag är ingen bra dag! Kan jag inte bara få vara så där glad? Nästan fjantigt glad. Men ALLTID när jag gjort  IVF eller FET så har det hänt något skit som gjort att det misslyckats. Så jag väntar på vad som ska hända nu....

Pratat med mamma, syskonen och närmaste vännerna. Slumrade en stund på soffan i söts knä. Det behövdes. Skulle kunna sova mera om det gick men jag försöker komma i säng i tid ikväll istället. Så hoppas jag på att få sova gott och att klockan inte ringer fööör tidigt.

Försöker koncentrera mig och titta på en film. Men jag kan inte koncentrera mig på något.

Allt känns så overkligt. Ibland måste jag nypa mig lite i armen så jag vet att jag inte drömmer. Om jag har räknat rätt så är jag på vecka 5+3 helt overkligt. Tre års väntan och kamp kankse (kanske för att inget är säkert) äntligen är över.

Hur kan det vara möjligt? Jag är evigt tacksam för allt stöd man fått genom allt men kan inte greppa riktigt att jag fått ett plus på stickan som jobbat starkt emot mig i så många år.

Overkligt är bara förnamnet.

Film, kvällspromenad och sen däcka i sängen. Natti natti. =)

Skuttar på rosa moln.

Carpe Diem