Är det för mycket begärt att få sova en HEL natt?!? Ångesten kramar om mig och hjärtat går på högvarv.. Hur ska man kunna sova när man nästan hyperventilerar och min egen puls dunkar i huvudet? Jag hatar det här. När klockan var tio i sex i morse så låg jag i sängen och grät, jag ville ju bara få sova. Istället fick jag ligga och lyssna när hunden och sambon snarkade i kapp med mitt dunkande hjärta. Dagen har varit lång men jag lyckades somna å fick sova drygt två timmar innan klockan ringde och jag drog mig upp. Jobbat & känt mig död. Tagit på mig masken som ler och skrattar med mina gäster och på det falskaste sätt jag vet. Men vad ska man göra. Kan ju inte direkt sätta mig hos gästerna och gråta floder eller be dom dra så långt åt h-vete dom kan. Även om jag varit frestad många gånger under dagen.

Nu är jag hemma. Mår mest illa men ångesten har släppt taget lite iaf. Min aptit är ungefär nere på noll, men tur man har chefen som är hök och ser om man inte äter något. Ifrågasätter och ber mig äta med dom innan jag åker hem. Hade han inte gjort de hade jag nog inte ätit något mer än lite lite lunch idag som jag kastade i mig mellan beställningarna. Allt har känts så meningslöst. Känns fortfarande. Men jag vet att jag måste hålla huvudet över vattnet inte bara för min egen skull men för min älskade familj och vänner. Utan dom hade allt känts helt hopplöst.

Ibland kan jag fundera mycket på varför man utsätter sig för något sånt här. Varför man inte bara accepterar att man inte kan få barn. Klockan tickar och tiden går, som om inte det vore stressande nog så har vi ju alla en gräns för hur länge man kan vänta. Jag förstår om vissa människor inte vill ha barn och efter att ha misslyckats med att göra ger upp hoppet. Man ser så mycket lidande och helvete men jag tror iaf mina ögon har blivit blind för sånt. Allt har blivit vardagsmat.

Men idag blev jag lite glad när jag slog upp Aftonbladet och tittade på relations - sidan. Dom hade en artikel om Ofrivillig barnlöshet. Jag lusläste den men känns som man kunnat skriva så mycket mer. Men det är ju bara en "kvälls" blaska.. Lite glädje gav den mig iaf.

Sen har jag något annat på hjärtat också.. (I know what you´re thinking... MER?!?) ;)

Min älskade mamma berättade att min syster som ska ha barn snart är ledsen. Att hon mår så dåligt av att hon ska ha men inte jag. Hon vågar tydligen inte riktigt fråga om jag vill ta på magen och känna sparkar osv. Hennes sambo som ville prata med magen en dag när dom var och hälsade på fick inte göra det för att hon var rädd hur jag skulle ta det. ÅÅÅH älskade älskade syster!!! Du ska inte behöva må så. Visst skulle jag kunna göra nästan vad som helst för att få uppleva den känslan men jag vill absolut inte beröva er den känslan av att bli föräldrar. Jag ska bli moster. Den stoltaste av dom alla. Ska hur som helst ta och prata med min älskade syster i veckan. Jag är inte så intresserad av att känna sparkar och sånt. Min syster är så vacker så jag kan inte sätta ord på det. Hon om någon förtjänar den lyckan som dom ska få. Som sagt jag ska bli moster, moster till min systers underverk. Jag längtar så tills krabaten är här. Jag kommer alltid att älska min syster, hon är GULD värd!

Tårarna är inte så långt borta nu så jag ska avsluta för dagen och försöka slumra en stund på soffan. Imorgon ska jag inviga sommarens bilbingo med älskade systeryss..

"Somliga går i trasiga skor..."

Carpe Diem

Förresten. Den 28/5 dagen före morsdag är det (inofficiellt iaf i sverige) Barnlöshetens dag. Skriv ett inlägg och berätta kortfattat om er resa och skriv i rubriken "Ofrivillig Barnlöshet". Även ni som inte är ofrivilligt barnlösa uppmuntras att skriva en rad för oss som kämpar/kämpat. =)

 

Eva

24 maj 2011 19:56

Åh, vad jag lider med Er :(
Jag kan egentligen inte alls föreställa mig hur det känns..
För oss var det väldigt lätt att bli med barn. De är planerade båda två.
Men ett par vänner till mig (oss) hade svårt att bli med barn. De försökte flera år, men utan resultat..
De hade precis påbörjar behandling då de blev gravida! :)
Vilken glädje för dem <3
Eftersom de hade så svårt att bli med barn så trodde de såklart att det skulle ta lika lång tid nästa gång.
Men se, de blev med barn fortare än vad de kunnat ana!

Och så finns det dem som absolut inte bör och ska ha barn, som ynglar av sig hur enkelt som helst ;-/

Jag tänker på Er och jag håller mina tummar så hårt det går att det går vägen för Er!!
Stor, varm kram <3

http://www.evislillablogg.bloggplatsen.se

Diana "Diddi"

25 maj 2011 23:36

Tack för dina värmande ord.
Jo endel blir ju med barn bara av att titta på varandra iprincip.. =)
Många som har svårt att bli med barn och har allt "schemalagt" så kan spärren och stressen släppa när man vet att man ska få hjälp och wips så händer det dom har lyckats själva..

Sen som du sa så finns det dom som inte bör ha barn men får dom på löpande band.. Synd att barnen ska hamna i kläm i såna relationer men man kan ju inte missunna någon annan det man själv vill ha mest av allt.. Men jag förstår fullt ut vad du menar.

Tusen tack igen för dina värmande ord.
Kram kram

 

Jessica

24 maj 2011 21:54

Tycker inte om att du mår dåligt ;/

Konstigt btw att lägga den dagen då, dagen innan mors dag..

http://kinne.blogg.se

Diana "Diddi"

25 maj 2011 23:30

Ne de är ju inge skoj.. =(

Nja det är mest för att finland har sin dag där som dom vill ha det samma i sverige. Har nog att göra med alla känslor som man har på morsdag när det enda man sjalv önskar är att bli mor.. Elr något sånt.

Hoppas din bebis tittar ut nu snart =) Vill ju smuffa bebis =)
Puss

 

Malin

25 maj 2011 16:21

Oh jag känner igen det där med att inte kunna sova pga ångest! :( Vi har inte samma problem (jag försöker hantera att jag är nästan helt döv på mitt ena öra å att läkaren inte direkt var trevlig) men jag vet precis hur det känns att ha ångest över något man inte kan påverka.

ge inte upp fortsätt kämpa, tur att du har en härlig familj å vänner som ställer upp för dig!
kram

http://www.perfectlybroken.bloggplatsen.se

Diana "Diddi"

25 maj 2011 23:27

JO det är jobbigt men inte så mycket som man kan göra heller.. =( Ja det är jobbigt med nonchalanta och otrevliga läkare. Träffat allt för många av dom. Önskar dig lycka till också. Hoppas det löser sig till det bästa för DIG!

Tack för varma ord.
Kram
/Diddi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år av saknad. Det är så svårt att förstå, det har gått två år men måste fortfarande hejda mig från att ringa dig. Även om det inte är lika ofta som förr så gör det fortfarande lika ont. Hela den här veckan har varit en lång sorgesträcka elle...

Eller mest är det jag som växer, bebis nr 3. Jag är idag i vecka 26 och allt har än så länge gått smidigt. Dock är jag livrädd, med de andra barnen ville man snabbt köpa små grejer, men jag har inte vågat det än. Inte en grej har vi köpt. Jag vet int...

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen...

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom....

Ja, idag är det fyra månader sedan jag höll din hand och sa åt dig att du fick släppa taget. Du fattas oss så fruktansvärt mycket. Idag var vi på kalas och åter igen så var din stol tom. Men vi försöker för barnens skull allihop, göra det så mycket ...