De ofrivilligt barnlösas dag har passerat.. Många fina resor å många tårar har rullat på kinden. Känslorna är så lika och jag lider med er alla, känns mer rättvist att säga så. Läste via wildamathildas blogg om linda bengtzings reaktioner om det å där var en kommentar som jag retade mig ganska illa på. Alltså personen i fråga vill ha fler barn och längtar å mår dåligt om hon ser barnvagnar å liknande. Hon har redan 3 barn och tycker att hon blir anklagad av oss att inte hon får känna så. Men för att ge ett svar ur mitt perspektiv sett, alltså skillnaden mellan de som inte kan få barn och de som är som oss utan är stor. Jag förstår att hon är lycklig över sina barn men vill ha fler å blir där igenom ledsen då hon kanske måste vänta eller vad vet jag. Vet ju inte hela bakgrunden till det. Men hur som. Jag själv har en vän som gärna vill ha fler barn hon har två men känner att det är så orättvist att inte vi kan. Jag tycker att det är svårt att sätta sig in i hur dom tänker precis som dom har svårt att förstå hur jag tänker. Känslorna kan vara de samma men för en som inga barn har blir snabbt en sån kommentar sårande. Allt vi önskar är det ni har och iaf jag får en känsla av att du inte är nöjd med det du har. Jag vet genom min vän att det inte är så ni menar. Iaf hon tänker att jag har ju redan två vad gör det om det kommer en till att få bebis mysa med. Känslorna är så lika men ändå så olika. Hade jag kunnat få barn "lätt" hade jag nog haft en hel drös om jag vetat de jag vet idag. Kampen vi går igenom är tuff, att se en bebismage gör mig lite avundsjuk. Jag vill oxå få gå runt å vara tjockis i nio månader, känna hur allt växer. Känslan är nog det jag längtar mest efter nu, mysigt gravid, se det för första gången allt. Nu är jag bara trött varit en känslo mässigt jobbig dag. Men hoppas den gjorde nytta. Nu ska jag sluta mina ögon å drömma om framtiden som jag vill ha den.. No hard feelings, alla har det tufft någon gång. Carpe diem