Dumma kommentarer klarar jag mig utan. Gillar du inte det du läser eller det du hör, fråga inte om du inte vill veta. Kläck aldrig en kommentar som "jaha ja när ska du skaffa barn då?" till någon du inte känner och är barnlös. Till någon över huvudtaget. Du vet inte vad den männsikan går igenom. Du vet inte hur den människan mår, alla berörs på olika sätt. Vissa har valt att vänta med barn medans andra verkligen går igenom en hel karusell. 

Jag mår ganska mycket som en skit just nu, någon har hoppat och stampat på mig.  Riktigt borrat ner mig i skiten. Förmodligen ingen annan än min själv och mitt psyke. Idag har jag unnat mig en hel dag hemma förutom en vända till affären där jag hyrde två filmer och köpte mig lite godis. Idag behövde jag det. Bara en dag för mig själv och ingen annan. Men jag har ändå tankarna på många andra håll.

Mina vänner och min familj betyder allt så jag kan inte släppa dom. Tänker på dom jämt och ständigt. Förmodligen mer än vad som är nyttigt för mig själv. Har lite svårt att sätta mig själv och  mitt i första hand. Ja, jag skulle väl som de flesta kunna krypa jorden runt om det behövdes. Men idag! Just idag har jag isolerat mig hemma. Enbart plockat ut diskmaskinen och lagat mat. Annars har jag legat på soffan ja jo hunden har ju varit ute också. Tårarna är inte långt borta. Gråter någon på tvn håller jag på å spricka av tårar men jag håller väl på mig. Gråter inte så mycket längre. Är bara trött. Less. På allt som har med barnlöshet och sjukdomar att göra. Dra täcket över huvudet och önska att jag fick försvinna ett tag.

Faktiskt så har jag längtat efter att få jobba igen, men nu har lusten försvunnit. Mat suget jag brukar ha är bortblåst. Känns som hela jag är bortblåst.

Morgondagen ska spenderas i bilen. Hämta hem gubben sen ska jag njuta dom sista dagarna innan jag har semester. Försöka hitta mig själv. Jess vi kankse ska leta efter oss själva tillsammans?! ;)

Carpe Diem