Känslan sitter kvar ännu även om ångesten försvunnit något.

Dagen har gått relativt bra. Allt gåt ju upp och ner.. Men inget som jag könner nu har jag någonsin känt förr.. Detta var något nytt. Men de kankse var väntat, vad vet jag..

tror jag går ut å går en vända och rensar tankarna lite.. Blir galen av att sitta här inne..

Hoppas ni haft en bra början på veckan iaf.

Carpe Diem

Ångest. Ett ord så svårt att förklara. Ett ord med så många känslor. Allt utan sammanhang. Eller? Idag när vi var och handlade kom jag på mig själv att gå omvägar för att inte springa på någon med barn eller som va gravida. Varje gång dom kom för nära kändes det som både hjärtat och gråten satt i halsen. Även om jag vet att folk inte menar något illa när dom säger att jag kan få låna deras så känns det ändå som ett stort fett slag i ansiktet. Ungefär som att du kan ju inte få egna å jag behöver en paus det är underbart med barn men jag känner mig bara som ett stort misslyckande när ni säger så. Tanken är god men tar så förbannat hårt. Jag har sån ångest för allt och inget ikväll. Ligger & försöker sova men allt jag hör är tankarna som mal och hur hjärtat slår. Det gör så ont i hjärtat och jag vet inte om jag orkar med morgon dagen. Men jag får väl göra som jag brukar göra när jag mår upp och ner. Spela mitt spel å låtsas i låtsas världen. Jag hoppas på en bättre dag imorgon & att jag slipper spela mitt spel. Well. Life is a bitch, why not play with her? Carpe diem