Here it come.

Jag heter alltså Diana men kallas av de flesta för Diddi. Jag har bestämt mig för att gå ut med den jag är för att kanske fler vågar söka hjälp och vi alla ofrivilligt barnlösa kan få den hjälp som behövs.

Jag kommer inte skriva ut min sambos namn av respekten för honom. Alla som känner mig vet redan vad vi går igenom och varför. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mera.

Dagen har spenderats på jobbet och har haft en drös med irländare där. Irländare utan vare sig respekt eller hyfs. Jävla skit högar helt enkelt, skriker och rycker en i armarna och är otrevliga. Var så säker på att jag kommer be dom dra åt helvete nästa gång dom kommer in. Slutade med en spring nota. Fucking bullshit folk.

Men i övrigt har vi bara haft trevligt folk. Riktigt skoj men man har ju jobbat med bra kollegor också. =)

Känns bra att kunna skriva mera öppet och inte ha så mycket hemligheter. Det här är trots allt mitt sätt att ventilera mig.

Nu har jag bara två dagar kvar att jobba innan jag får två dagars ledigt. Ska bli helt underbart. Ska börja med att ta igen förlorad sömn. Om nu det går. Sambon är borta och jobbar och jag har hunden. Så upp måste man ju iallafall.. Men det får gå med lite sömn på soffan. Hoppas på massor av sol för då ska jag börja sopa av gården och kratta av gräsmattan. Jag längtar såå himla mycket efter sommaren nu. Känner mig piggare för varje dag och ska iväg och träna imorgon igen, tog mig en vilodag idag kändes att det behövdes.

Nej nu ska jag invänta reprisen av Big Brother och sen sova någon timme innan man ska upp i natt och hämta hem gubben min. =)

Hoppas ni haft en trevlig söndag, å helg också.

Carpe Diem

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj. Jag trodde helt ärligt inte att det skulle gå nästan fyra år innan jag publicerade något nytt. Well here I am! Vi fick en frisk fin liten (stor) kille den 26/1-2021. Jag däremot hade utvecklat hjärtsvikt under slutet av graviditeten och fick...

Ännu ett år av saknad. Det är så svårt att förstå, det har gått två år men måste fortfarande hejda mig från att ringa dig. Även om det inte är lika ofta som förr så gör det fortfarande lika ont. Hela den här veckan har varit en lång sorgesträcka elle...

Eller mest är det jag som växer, bebis nr 3. Jag är idag i vecka 26 och allt har än så länge gått smidigt. Dock är jag livrädd, med de andra barnen ville man snabbt köpa små grejer, men jag har inte vågat det än. Inte en grej har vi köpt. Jag vet int...

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen...

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom....