Jag har lyckats vara tyst fram tills nu.

Jag ruvar på ett guldägg. Dag 7 för att vara helt ärlig och om en vecka vet vi om det tagit sig. Än så länge känns allt mycket lättare än förra gången. Det enda som hänt ät att min förkylning har tagit om igen, med en hosta som heter duga. Men känner mig ändå lugnare. Men man kan ändå inte undvika att titta varje gång man är på toaletten om det skitit sig den här gången också. Men än så länge inget blod. Förra gången började jag blöda lite på den 7de ruvar dagen.

Men nu vet ni hur det ligger till.

Tanken var att jag inte skulle säga något till någon. Men insåg att jag behöver stöd från någon annan än min älskade sambo. Så mina två närmaste vänner vet om det och nu mina älskade läsare.

Nu håller vi tummar och tår. Nästa vecka ska det testas. =)

Sov gott allesammans, I will!

Carpe Diem

Hopplös & hatad.

Obeskrivlig glädje..

Dubbel lycka.

Från Stabil till Labil..

inget idag heller..

Börjat ÄL-testerna.

Imorgon.

Ny vecka & 2 dagar kvar.

Fejk.

Det som inte dödar..

Vill vara mig själv igen..

Frågan är hur mycket man orkar gå igenom. Kroppen tar stryk, förhållandet svajar, psyket rubbas.

Jag saknar den tjej jag brukade vara. Spontan lite halvt galen men nya idéer och planer varje dag. Nu sitter jag här. Fast i barnlösheten utan spontanitet och planer. De enda planer jag har nu är om 11 dagar, då ska det testas med ägglossningsstickor fram till ägglossning och då ska det rumlas i lakanen i hopp om att det blir barn även om chansen är minimal och samtidigt så ska jag ringa till kliniken och berätta att jag har ägglossning för att få en tid till ägginsättning. Vårt frysta embyro ligger i frysen. Men än vet vi inte om det har överlevt upptining. Då kommer nästa plan. Ringa socialen och alla myndigheter vi behöver för att kunna få ett godkännande för att adoptera. Vi lämnar alla dörrar öppna så har vi inget att förlora. Sen nästa plan.. Orkar vi med ett till ivf försök eller ska vi helt gå på adoption, men om vi inte försöker en gång till så kankse det betyder att vi inte vill. Men vi vill ju det här mest i hela världen. Det skulle ju betyda allt. Min sambo sa att han hoppas att det funkar nu för på nått sätt skulle han känna sig så misslyckad. Jag förstår hur han menar men vi har sagt att vi iallafall kan hjälpa någon om vi adopterar. Men mina tankar bara snurrar. Har två vänner, syskon, som är adopterade och vi pratade här för några dagar sen hur vilsen dom känner sig av att inte veta sitt ursprung vem dom skulle kunna ha varit om dom inte haft "turen" att bli adopterade. Dom vet att dom har ett bättre liv här och har haft en underbar uppväxt så finns ändå tankarna där. Det skrämmer mig lite inför tanken på adoption för jag vet inte om jag skulle klara av att mitt barn kom till mig en dag och sa att jag vill veta varifrån jag kommer vem min mamma och pappa är osv. Tror det skulle svida en hel del att höra. Men man hinner ju vänja sig vid tanken ändå innan dom kommer med det men ändå.

Hur som haver så står vi här och längtar tillbaka till dom vi var. Dom vi än idag vill vara. Det är så mycket man måste gå igenom. Jag kan inte längre fokusera på mina vänners problem och när dom mår dåligt. Visst finns jag där för dom men jag känner mig inte alls lika delaktig, allt känns redan jobbigt och sen så ska man sätta sig å prata i telefonen med vännerna och man får höra om alla deras problem och vilka framsteg deras barn gör och hur dom har det osv gör bara att jag mår sämre. Jag tänker inte sitta här och säga att jag inte kommer att klaga när jag är med barn och har barn för jag förstår att det är problem och jobbiga stunder även då. Men ibland orkar man inte höra sånt och då struntar jag i att ringa istället.

Min närmaste och bästa vän grät när hon blev gravid med sin yngsta, hon önskade att det var jag istället även om hon älskar sin son så önskade hon att det var jag istället. Hon ansåg att vi hade en bättre förutsättning för att ha barn och tyckte att det var orättvist att hon blev gravid så snart hon slutade med skydd omedvetet. Samma sak med min syster som helt oplanerat blir med barn och sitter och gråter när hon berättar för mig att hon ska ha barn. Sånna människor förtjänar den lyckan det är att vara med barn. Dom förstår på ett sätt att det är orättvist och att dom är lyckligt lottade.

Tycker att det borde finnas mer tillgänglig information att få om ofrivillig barnlöshet. Jag visste inte var jag skulle vända mig när vi hade försökt i nästan 2 år och fick fråga lite försynt när jag gjorde mitt cellprov. Lite roligt ändå att det oftast inte alltid men oftast är kvinnan som får ta kontakten med kvinnokliniken och få igång en utredning. Men kankse har det att göra med att iaf min kille skäms lite över att vi inte lyckas själva. Men man måste ju fråga för att få veta.

Nej massa tankar om natten när man inte kan sova. Men jag har fortfarande starkare känslor om det här kommande försöket än det tidigare. Jag håller mina tummar och tår att det ska lyckas och det är mer än tidigare. Det sista som lämnar en är hoppet sägs det och jag måste väl hålla med annars hade man slutat för länge sedan.

Allt för idag.

Sov Gott!

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 21 februari 2011 klockan 00:22

 Som ett brev...

Den är HÄR!!! Mensen kom som ett brev på posten när jag klev ur bilen och kom in genom dörren. Västerås och mys var allt som behövdes. Avslappning. Underbart. Men nu är man hemma och jag är sååå glad. Mysig helg och mensen kommer imorgon ska jag gå och köpa ägglossningsstickor. Ja jag vet att det är 11 dagar innan jag ska börja testa men då har jag dom hemma och behöver inte stress handla dom på dag 11 dom jag vanligtvis brukar göra. =)

Det känns som att livet flyter på och jag känner mig nykär varje gång älskling kommer hem.

NU KÖR VI!!

Är så mycket mera pepp den här gången än förra. Nu gäller det!

Trevlig Helg!

Carpe Diem!!

Skrivet av Carpe Diem 19 februari 2011 klockan 23:25

 Väntar å väntar.

Ja jag väntar och väntar. Men inga tecken på mens ännu.. trist å få vänta men man borde kankse vara van men det är inte min starka sida. Har haft två fantastiska dagar och det blir flera för helgen fortsätter med massa smaskigt ska åka till västerås imorgon och vara där i två dagar. Ska mysa massor med min bror barn. Har varit på lasarettet och lämnat prover på varför min obeskrivliga feber aldrig vill ge sig. De första proverna visade inget så jag var och lämnade flera här om dagen. Nu kollas det efter klamydia?!?! jag är lika frågande jag, när man gör det här ivf och grejer så måste man ju testas för allt möjligt å hittade inget då och jag har då inte varit ute å vänstrat å hoppas att inte älskling har varit det heller men jag betvivlar att det är klamydia iaf har ju kollat massa annat också, stack upp två "tops" i näsan på mig och vispade runt två blod prover och ett avföringsprov det sista var mindre mysigt. Men nu är det gjort så får vi se om det visar något. Betvivlar de men ja det visar sig.

Nu ska jag packa lite sen blir det att sova så man orkar med dagen imorgon.

Ska vänta min mens och hoppas den kommer i helgen sen ska det inhandlas ägglossnings stickor. Någon som har några att rekomendera eller är clearblue´s det bästa?!?!?

Trevlig helg.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 17 februari 2011 klockan 23:10

 Längtan.

Väntar på min mens. Men nu när man vill ha den så kommer den inte. Har gått å vänat mig den nu i några dagar och trodde att NU nu kommer den. Känslan i magen innan man ska ha mens har infunnit sig men inte mensen. =/

Har ju inte fått gjort "tvåan" på säkert 4 dagar ungefär lika länge som jag väntat på mensen. Men jag får väl vänta ett tag till hade ju varit lite skönt om den kom under vasalopps veckan så man slipper stressa när det är dags för nästa försök. Men jag håller tummarna ändå för jag längtar så ja jag vet men jag längtar tills mensen kommer för då är det dags. Men skönt hade det ändå varit om jag fått den vecka nio. Så hade man fått ägglossningen till mitten av mars och slutet av mars fått kommit till kliniken igen fast å andra sidan så så har jag semester från den 4de april så de hade ju också varit skönt å få insättningen tills dess. Men ja massa önske tänkande Man vill ha de snabbt och samtidigt önskar man de då man får vila. Men nu ska jag ta och mysa med massa god mat =)

Puss å Kram

Skrivet av Carpe Diem 15 februari 2011 klockan 20:59

 Fokusera.

Irritationen har lagt sig. Känner mest en trötthet. Men det känns iallafall som att mensen är på väg av brösten att döma, dom ömmar som vanligt innan mens. Så den kommer väl om drygt en vecka, man kan ju hoppas iallafall så man får börja med stickorna och då känns inte nästa test så långt borta trots allt. Måste börja tänka positivt, inte ta åt mig så mycket av allt som pågår runt om mig. Stressa ner och försöka ta det lugnt, fast å andra sidan så är det snart dags för vasaloppsveckan lite drygt två veckor kvar och då är det allt annat än lugnt och skönt. Men som sagt måste tänka lite positivt och fokusera mera på hur man själv mår.

Ska ta och göra mig lite te och titta på lite House.

Hoppas ni får en bra vecka allihop.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 8 februari 2011 klockan 21:16

 Irriterad.

Arg på mig själv. Har känt mig så tom så jag har inte skrivit på några dagar.. Vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Finns ingen som riktigt kan förstå hur det känns. Gråtit som en tok men än så är det inte slut på alla känslor. Avig och trött, lätt irriterad. Förmodligen så är jag irriterad för att det inte finns någon som förstår. Alla bara pratar om att men de kankse funkar nästa gång. Du kankse ska tänka på att inte göra si eller så du kanske inte ska tänka på de så mycket. Men alla dessa ord kommer från folk som inte vet ett dugg hur det är att gå igenom något sånt här. Nästan alla har blivit gravida så fort dom tänkt på att skaffa barn eller så är dom helt ovetande å huxflux står dom där å är gravida och har inte ens tänkt skaffa några men nu är dom ju ändå där och kör på ändå.

Lite orättvist är det. Helt ärligt kan jag säga att det är jobbigare nu att se alla gravidmagar än innan vi gjorde insättningen och gick igenom det här.

Men nu ska jag väl invänta min mens och sen börja med äggstickorna. Med min tur så lär det bli att allt inträffar mitt i Vasaloppsveckan. Japp! Mora. Och då är det jobb, stress och allt på engång. Men man ska väl inte kasta sten i glashus.

Nu ska jag sova ska till optikern imorgon.

Kram på er alla som försöker och kämpar. Håller tummar och tår för er.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 6 februari 2011 klockan 23:09

 Dagen efter...

Idag har jag hunnit smälta allt en aning och även fått prata med min klinik vilket kändes jätte skönt. Tror jag hade tusen frågor men hon var tålmodig och stöttande vilket jag verkligen behövde. Det var iallafall ingen mens jag hade utan ett missfall, för att vara mens var det för tidigt efter insättningen/utplockningen så jag kommer få en till blödning den här månaden och då ska jag även börja med dom där jävla ägglossnings stickorna igen. Där efter så ska det kollas då när ägglossningen är och jag ska ringa dom och får en tid att komma veckan där på för att sätta in det frysta ägget. (och ja det tinas ju såklart innan det sätts in :p)

Men nu har jag bett söt köpa hem lite godis till mig när han slutar jobba så jag får trycka i mig något å tycka lite synd om oss, han var inte heller så glad för det här men som sagt vi kämpar vidare. Vi ska försöka några gånger till iallafall så vi ger det en ärlig chans. Nu har vi ju misslyckats en gång vet hur det känns och iallafall jag känner att jag kan gå in med en positivae inställning nästa gång. Vi gick ju inte under av det här så då lär vi ju klara av en vända till. Det som inte dödar gör en starkare. Snart är vi starkast i världen känns det som.

CARPE DIEM

Skrivet av Carpe Diem 31 januari 2011 klockan 19:11

 graviditets testat mig.

Vilken skit dag. Testade negativt, vilket var ganska väntat men nu fick man det svart på vitt. Känner mig mer besviken än jag trott. Ska gömma mig på soffan och bara vara tror jag. Skit!

-------------------------

Uppdaterar det här lite.

Har som sagt grav testat mig idag och som väntat så var det negativt men jag hade nog inte väntat mig att bli så oerhört berörd av restultatet. Känns nästan som jag reagerar som en trotsig tonåring. Ge mig en flaska sprit så får jag supa bort den här dagen å allt som har med den att göra. Men jag vet ju att det inte går. Har ju en hund som måste rastas och sen kan man väl kanske inte bete sig hur som helst heller bara för det här.

Aldrig har något känts så hopplöst. Men imorgon ska jag prata med kliniken och då får jag ju veta hur det blir framåt också.. Men just idag orkar jag inget och vet absolut inte om jag orkar med ett till försök.. Men jag vill ändå. Har bäddat ner mig på soffan och ska snart ut med hunden och sen gråta en skvätt till, kolla på "i taket lyser stjärnorna" å gråta ännu mera...

Jag har aldrig haft den här känslan förr och har aldrig mått såhär för något annat, hopplösheten infinner sig och jag känner mig värdelös...

Over and Out

Skrivet av Carpe Diem 30 januari 2011 klockan 10:42

 Känslor.

Ensam,

Tom,

Gråter,

Tycker synd om mig själv,

Gråter lite till,

Tröstas av min hund,

Gråter tyst.

Allt känns hopplöst,

jag blöder, har mensvärk och känner mig övergiven av den jag behöver mest just nu, min sambo, min älskling, Jag vet att han måste jobba men jag känner mig så tom. Håll mig sysselsatt.

Gråter lite till.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 28 januari 2011 klockan 00:18

 Söndag...

Jag känner mig helt tom. Hela världen har vänts upp och ner. Har iaf fått något annat att tänka på idag. Men till vilken nytta vet jag inte. Sjukt att allt kan bli så här. jag kan inte berätta så mycket vad det handlar om just nu jag fattar det knappt själv.

Jag blöder mera. och har som mensvärk. =/ Jag vill bara gråta. Allt går åt helvete! Jag går åt helvete. Snart så. Snart är det söndag. Söndag morgon ska jag gråta ur mig hela mitt liv oavsett vilket resultat jag får. På söndag vet jag om världen rämnar och jag orkar hålla huvudet högt. På söndag.

Söndag....

Skrivet av Carpe Diem 26 januari 2011 klockan 23:40

 5 dagar kvar och jag blöder..?!

Lite mindre än fem dagar kvar tills jag ska testa mig. Blir jobb varje dag fram till testet. Känns skönt då jag vet att tiden kommer gå fortare då. Jag slutade att blöda igår eftermiddag. Nu ikväll började jag blöda igen. Jag snubblade under en promenad och vrickade till foten blev riktigt rädd att jag skulle ramla. När jag kom hem och gick sista promenaden med vovven så kände jag hur kallt å blött det var i trosorna. Jag blödde igen! =/ Men som sagt det finns ju dom som kan blöda som vanligt i nio månader så jag håller mina tummar fortfarande. På söndag vet man ju. Jag försöker att vara positiv. Men jag vet inte hur länge till jag kan hålla tårarna borta och trycka undan rädslan. Jag vet inte om jag orkar att gå igenom det här en gång till. Natten som var är 2dra natten som jag sovit en hel natt utan avbrott sedan vi gjorde insättningen, jag är rädd. Jag vet att det bara är 20% chans att det funkar, men kan jag inte för en gångs skulle få vara bland dom där 20 procenten? Tror dock inte att det spelar någon större roll vad jag gör för något, ta det lugnt eller köra på? Does´nt matther any way! Hade jag haft en vanlig graviditet så hade jag inte ens vetat om att jag var gravid nu så peppar peppar. Jag håller verkligen alla tummar och tår att det här går vägen för jag vet som sagt inte om jag orkar gå igenom det här igen.

God natt.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 25 januari 2011 klockan 23:23

 6 dagar och 12 timmar.

Lite drygt tills det är dags. Har haft en mindre blödning idag och blev med ens stel som en pinne och gråt färdig. jag blöder inte mycket men jag har ändå panik. Är det här stoppet som vi väntat på? Har jag jort något som påverkar det här? Jag vet att sköterskan på IVF kliniken har sagt att det kan komma en blödning Det är en vecka kvar sen vet vi om det här var missfall eller bara något som måste ut?!

Jag känner mig som ett nervvrak. Stel som en pinne och magen sitter utanför där den borde vara. Mår illa, ont i brösten, svullen i magen, trött och alla tårarna har stockat sig i halsen och slåss med rädslan.

Men inatt så kommer iaf älskling hem och då får jag någon att krama på igen i några dagar. Har haft mamma här en natt och sen sovit hos henne natten som var men i natt kommer min alldeles egna älskling hem. :)

Hunden har nu varit ute på kvälls promenad jag har tagit mina vitaminer och vagiatoren för kvällen men nu blir de tv, SATC ;)

Hoppas ni haft en trevlig helg.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 23 januari 2011 klockan 23:40

 10 dagar.

10 Dagar kvar innan jag äntligen får ta testet. Dessa två dagar har känts som en evighet och som att tiden står stilla så de är nog bra att jag får jobba i helgen så går ju tiden lite snabbare iaf.

Ska väl försöka mig på att ta en promenad varje dag så jag får lite motion nu tänker jag en lite längre promenad än när man går med hunden. Så imorgon på min paus så ska jag ta mig en promenad runt staden innan jag går tillbaka och jobbar så kommer jag säkert att känna mig piggare. Fast jag har iaf lyckats åka på feber nu i tre dagar så vi får väl se hur det går med de imorgon när man jobbar igen.

Nej nu ska här försöka göras lite kvälls mat och en kopp varm chocklad. Så gotte sugen. =)

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 20 januari 2011 klockan 20:13

 Då är det bara att vänta.

Nu är det klart. Vår första IVF är klar. Snart vet i om det lyckades. Om 12 dagar så får jag se om jag äntligen får se det efterlängtade plusset i den där rutan som alltid visat minus. 12 dagar känns just nu som en evighet, 12 dagar det kunde lika gärna vara 12 veckor. Jag försöker just nu att inte stessa så mycket, ta en sak i taget och komma ihåg att jag inte har någon som helst anledning att stressa. Jag måste vänta. Eller jag måste iaf lära mig att vänta. Trappa ner och tänka på att det inte gör så mycket om jag inte hinner göra det eller det. Alla måsten ska sakta tynas bort och jag ska försöka bli den lugna harmoniska människan jag vill vara. Allt ska inte vara lätt men när vi var påväg hem från kliniken igår kände jag en sån lycka. Det växer något i mig och jag är den som ska förvalta det. Läkarna och sköterskorna trodde att det här skulle gå. Den enda anledningen dom såg var att älsklings "grabbar" var lite långsamma, men kvaliten och mängden var perfekt. Så dom förstod att det inte hade gått att göra ett barn på annat sätt. Så vi håller tummarna och jag ska njuta av känslan att jag just nu i denna stund får lov att säga att jag ´har någon som växer i mig, jag är just nu i denna stund lite gravid. Om man nu kan vara lite gravid. :P

Alla andra som går igenom detta önskar jag lycka till och håller mina tummar för. Själv ska jag gå å köra upp ett vagiatorium och vänta i 12 dagar.. 12 DAGAR.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 18 januari 2011 klockan 19:29

 snart åker vi.

Idag, nu, fast om ett par timmar så är vi på plats på kliniken :-) det är med skräckblandadförtjuning våran tur. Känner mig alldeles lyrisk. Men jag är mest rädd just nu. Tänk om det inte fungerar jag kommer gråta floder om det här misslyckas och helt ärligt vet jag inte om jag orkar gå igenom de här en gång till. Det tar otroligt mycket krafter både på mig som ensam och oss som par. Men jag antar att vi får ta den diskussionen när dagen är kommen. Nu ska jag bara försöka njuta och ta en dag i taget försöka att inte stressa lika mycket. Vi får leva på hoppet så länge. Ha en bra dag.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 17 januari 2011 klockan 09:50

 Ägginsättning imorgon.

Där under så ligger mitt inlägg som jag skrev i onsdags som inte hade reggats försen i fredags. Mysko.

Men hur som helst så ska jag tillbaka till kliniken imorgon för ägg insättning. Känns som att tiden har gått jätte fort men jag vet att det inte alltid är så det har känts. Men imorgon är det sista anhalten innan vi vet om det blivit något. Helt underbart. Har i fredags börjat med vagiatorerna morgon och kväll. Jobbigast hittills att komma ihåg dom. Men en kvar i kväll sen så ska jag bara ta en imorgon och så måste jag beställa flera ska ta dom nu fram tills den 29de.

Men nu blir det Solsidan. =)

Hoppas ni alla haft en trevlig helg. =)

Skrivet av Carpe Diem 16 januari 2011 klockan 20:09

 Om ägg utplockingen.

Skrev något igår men tydligen så publicerades de inte.

Well ska väl berätta idag då om hur det gick igår.

Klockan 8 var vi på kliniken och hade skrivit in oss. Blev visade till ett rum där jag skulle byta om till "nattlinne" och knästrumpor, sedan så kom dom in och satte en nål och gav mig två panodil och bad mig gå på toaletten sen skulle jag få komma in. Sagt och gjort. Kom in till U-rummet och där var det två läkare och två sköterskor och så älskling och sen såg jag ett hål i väggen och fick förklarat att det var labbet dit in skulle mina ägg och dom kollade hela tiden. Fick morfin liknande preparat och lokalbedövning den började dom. Snurrade i min skalle och var jätte nervös, men sen brörjade dom och skulle suga ut, en obeskrivlig smärta som jag kände. Fick mer "morfin" och snurrade till i skallen och gick väl ungefär 5 minuter eller nått och ena äggledaren var klar dom bytte sida och jag hörde dom hittat 3 ägg i ena sidan. När dom bytte sida så gjorde det otroligt ont igen och fick mer "morfin" gick bra då och jag blev snurrigare å tröttare. Precis innan dom var klara så var odm tvungna att byta nål och då hann väl lite av smärtlindringen gå ur så jag började känna av allt men inte alls på samma sätt. När jag ligger där och dom har tre blåsor kvar så kvider jag till och får en till rejäl dos smärtlindring så de susar till i kupan ordentligt och jag håller på å somnar men känner inget och dom blir klara och jag ska resa mig upp. Haha. att man inte anade katastrof redan då. När jag stod upp frågade dom om jag klarade av att gå eller om dom skulle hämta en säng. Jag står en stund å fäster blicken och känner att jag kan nog gå. Kommer tre steg utanför rummet och sen letar jag väggen och ber dom vänta sen snurrar de till i skallen och benen försvinner och jag hör bara " Sätt DIG!! Lägg dig!!" sen är jag uppe på en säng å inne i mitt rum och har fått blodtrycks mätaren på armen å pulsmätare på fingret, får frågan om jag tränar mycket och då har jag inte tränat regelbundet på flera månader å inte alls dom senaste två månaderna så blir svaret nej. Dom frågade för jag hade ett tyck på 105/43 vilket är väldigt lågt. Så dom sätter dropp och jag somnar med älskling som ligger bakom mig å håller om mig. Vid halv tio så var allt klart å jag var på rummet igen vid elva fick älsklingen gå å tömma sig så dom hade nått att befrukta äggen med. och vid tolv tog dom bort mitt dropp och vi fick åka hem med förhållingen om att jag inte fick köra bil på hela dagen och skulle hålla mig lugn och ta det lugnt. Sagt och gjort så tog jag det lugnt med en hel dag på soffan med film och mys.

Idag var det dags för jobb igen. Men ack vad jag ångrar att jag inte tog ledigt idag. Ont som satan i nedre regionen av magen men vid halv elva så ringde dom från kliniken och berättade att vi fick ut åtta ägg och att alla har blivit befruktade me hjälp av microinjektion och vi ska tillbaka för insättning på måndag eftermiddag. =) Alltså är det på gång. Imorgon ska jag börja med vagiatorerna morgon och kväll fram tills den 29de och den 30de så ska jag kolla mig och se om vi äntligen får ett plus.

Men jag skriver mera när jag vet hur det gått på måndag kankse skriver något tidigare också men just nu mår jag som nått som katten släpat in så jag ska dra filten över huvudet och titta på tv eller gråta en skvätt.Hoppas att ni får en underbar helg.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 13 januari 2011 klockan 23:58

 varit på ägguttagning.

Lång och jobbig dag. Men är hemma sedan 2timmar å har hunnit ligga på soffan å ätit lite mat. Ont som tusan i magen så jag ska ta några fler panodil å jäsa mera på soffan så skriver jag mera imorgon istället.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 12 januari 2011 klockan 16:38

 Imorgon..

Kunde inte hålla mig från att skriva. Är nervös och funderar hur jag ska ta mig upp i tid imorgon. Måste upp redan klockan halv sex =/ Men vill man vara "fin" får man lida pin.. På ett eller annat sätt.

Men jag är rädd mest för hur ont det kommer att göra, hur jag kommer att ta smärtan. Men jag antar att det kommer att gå bra om inte annat så går det ialla fall fort. 15-20 minuter säger dom att det ska ta men med min tur så lär det väl ta en stund till. Men nu ska vi inte vara pessimistiska utan positiva. =) Vi är här nu och för ett år sedan så var vi fortfarande på kvinnokliniken, så det har ju gått frammåt iaf.

Men nu ska jag nog ta mig lite youghurt och kolla på lite tv (om det nu är något värt att se.)Wish me luck.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 11 januari 2011 klockan 20:45

 Dag 10 och nu går de fort. =)

Dag 10 efter 9 sprutor så har jag iallafall varit till kliniken och tagit prover och kollat efter äggblåsor. Hade en ungefär 15 fina blåsor och när vi kom hem så ringde dom in provsvaren till mig. "Sluta genast ta sprayen och 20.00 ikväll så tar du äggmognads sprutan och kommer hit med din sambo på onsdag morgon klockan 8 så ska vi plocka ut ägg och befruktar dom."

Känns så underbart. En etapp är klar och nu så går vi på etapp 2 snart kankse (men bara kanske) är vi i mål. Underbart var ordet.

Så nu är sprutan tagen och jag är riktigt trött efter en dålig natts sömn och en tidig morgon så nu blir de bara lite film innan jag kryper ner i sängen och sover riktigt gott. Så är älskling hemma också så då sover man som en liten bäbis.

Hihi skriver väl mera på onsdag när vi kommit hem igen.Tack och God Natt!

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 10 januari 2011 klockan 21:18

snart så..

Dag åtta har gått och nu går det av bara farten. Imorgon är det jobb sen blir det till kliniken på måndag för att kolla läget och veta dag. Känner mig så pirrig, på ett bra sätt :) det närmar sig med storm steg. Kan inte riktigt fatta det. Men peppar peppar resan är lång ännu å mycket ska gås igenom innan vi är där men det känns ju som ett framsteg att äntligen vara på g och att snart nå nästa anhalt. Nej tro om man inte ska sova så det snart blir jobb och sen är vi en dag närmare. Trevlig helg!

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 9 januari 2011 klockan 00:54

 Dag 5

Japp femte dagen med injektioner och det går smidigt än så länge måste jag säga. Vissa dagar gör det ondare än andra att ta men tror de har att göra med hur stressad jag varit under kvällen för de är mest då de gör ont annars går de toppen =) Men söt är inte så förtjust i "sprutan" han går & leker med hunden då den ska tas. =)

På måndag så är det dags att åka till kliniken & göra en sista koll innan de är dags för uttaget, hoppas vi iallafall. Så nästa vecka är det Go time. =) Bara att hoppas på att det går bra. Nu så ska jag ta & montera ihop en ny inköpt byrå och skrivbord. Eller så får de vänta till imorgon så myser jag med min älskling igen istället. =)God fortsättning på det nya året!

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 5 januari 2011 klockan 23:08

 TODAY!

Idag så ska jag börja med injektionerna. Eller ja ikväll ska jag börja med de. Sen så halveras nässprayen också så nu är de lite drygt 12 dagar kvar till uttaget. =) mihi..

Men jag ska elda lite i huset nu så jag får lite värme sen ska det mysas med massa film =)

Gott Nytt År!

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 1 januari 2011 klockan 12:33

 Sjukdom & lycka.

Det går i rasande fart. =) På lördag är de dags att börja med injektionerna. Lite pirrigt börjar allt bli.

Har hunnit med en massa under julen. Firat och varit ute på hemändarkvällen.. Nykter och jag hade roligare i år jämfört med förra. =) Annandagen firades med att ligga på soffan å kolla på film hela dagen dessvärre blev jag sjuk på natten. Magsjuka och feber. =/ De sitter fortfarande i. Och måste väl säga att de är inte det roligaste. Men jag lyckas väl få de ungefär varannat år vid jul. =/ Ska egentligen börja jobba igen imorgon men känns inte som man vill smitta ner alla så jag blir hemma och kurerar mig en dag extra. =)

Sprutan har kommit in på apoteket också. =) Vilket känns rikitgt skönt. Dom ringde ju förra veckan å sa att den var restnoterad från tillverkaren men idag är jag vaknade så hade jag fått mess om att den kommit in igen skönt. Slipper man fundera mera på det. =)

Nu ska jag försöka få i mig lite fast föda eller nått sånt. =)

Hoppas ni alla har trevliga mellandagar och en rikigt härig Nyårsafton.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 28 december 2010 klockan 13:43

 Cysta..

Varit på kliniken idag. Jag har fått en cysta av nässprayen, men det är tydligen vanligt. Så jag ska ta en ägg mognads spruta idag/ikväll. Och förhoppningsvis så försvinner den då. Om jag börjar med hormonspruorna nu så kommer de förmodligen bli så att cystan tar alla hormoner och allt är gjort till intet. Så jag ska dit den 10 januari för förberedande till urplockning och så börjar jag med hormonerna den 1 Januari. Det känns inte allt för långt borta nu. =) Lycklíg till tusen.

Men ska som sagt försöka ta den där sprutan nu önskar min syster var här och kunde göra det på mig. Men måste man så måste man.

Önskar er alla en God Jul. =)

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 20 december 2010 klockan 19:48

Hatar känslor.

Har inte känt mig på topp dom senaste dagarna. Inte för att jag är sjuk eller så, har bara känt mig allmänt full. Full på känslor, alla på en gång, är arg, ledsen, glad och förstummad. Tills idag. Har haft så mycket nu de senaste veckorna att jag har glömt bort nuet. Allt har bara runnit iväg. Har "pratat" med min syster från Tyskland vilket i sig var en sån glädje utan dess like, samtidigt som jag känt mig så vilsen, vet inte var jag har mig själv. Kan komma på mig själv med att sitta hemma i mitt hem och känna att jag längtar hem. Är inte det lite fel? Idag utan att tänka så kan jag bara slänga ur mig saker utan att bry mig om hur andra tar emot det. Idag brisserade allt. Tårarna sprutade och ilskan kokade över. Allt blev skit! Hela dagen förstördes av alla känslor. Idag hatar jag allt som har med barn och IVF att göra. Hormoner hit och hormoner dit.

Men hur det än är så är vi i det här just nu och allt vad det innebär. På måndag så ska jag till kliniken igen å då får jag veta om jag äntligen får börja med injektionerna, känns som att vi väntat en evighet redan så vad är väl en evighet till?

Ska ta alla mina känslor och titta på lite tv innan de är dags att dejta kudden.

Ha en Trevlig Helg!

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 17 december 2010 klockan 00:52

 Kärlek.

Det blir bara svårare och svårare å komma ihåg spayen. Men på nått vis så lyckas jag iallafall om än några timmar efter de att jag borde ha tagit den. Det är ju förhoppningsvis bara 4 veckor kvar nu. Om två veckor så ska jag tillbaka till kliniken och då vet vi. Men allt är lite jobbigare nu under jule tiden. Mycket i huvudet och mycket som händer. Det är bara att kämpa vidare och hålla huvudet högt.

Känner mig så fylld av kärlek men ändå så tom. Vill helst ligga på soffan och mysa hela dagarna och ha min underbara familj nära mig och njuta av kärleken. Men man måste ju jobba och sköta resten av livet också. Ska mysa i massor imorgon då jag kan ge min brors barn massor av kärlek. =)

Ska krypa till sängs nu så jag orkar upp och jobba imorgon igen.

Sov gott =)

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 12 december 2010 klockan 00:41

 babyboom 2011

Japp 2011 blir det babyboom. Flera vänner ska ha barn men fick ändå den lyckligaste nyheten idag min syster ska ha barn, om allt går bra. Det är sååå underbart och jag bara pyser av lycka. =) Hon tyckte det var så jobbigt att berätta det för mig eftersom vi går igenom allt de här. Men jag är så glad. Ville bara gråta av lycka men kunde inte för jag trodde hon skulle tro att jag blev ledsen för att hon lyckades men inte jag. Men det är så underbart å så svårt å förklara lyckoruset jag har i kroppen å har haft hela dagen =) Min syster har haft cancer cystor på äggstockarna och ska lämna sista provet i mars så det här är ren skär lycka, jag vet hur jobbigt hon har tyckt att det varit om hon någonsin skulle kunna få barn men nu vet vi! Och ingen är gladare för hennes skull än jag =)

Nu ska jag ta min lilla familj och gå å sova.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 5 december 2010 klockan 00:35

Lycka.

Igår mådde jag piss. Allt folk sa fick mig att vilja gråta. Men jag fick en toppen nyhet, en kompis till mig ska ha barn. =) dom har kämpat så himla mycket. dom var precis på väg och skulle ge upp å be om hjälp men tji den som ger sig. =) Glad och ville gråta av glädje.

Idag har det varit lite bättre men nu så böjar ensamheten komma å knacka på axeln. Men de ska nog gå bra. Äntligen så har ju min älskling fått ett jobb. =)

Nu ska jag spola av mig å få upp värmen ikropp å knopp innan jag kryper till sängs.

Trevlig Helg på er.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 2 december 2010 klockan 23:04

 Vardagen...

En ganska bra dag i all tristess, jobbat och varit mest likgiltig. Lite irritation var det väl. Men på det stora hela en okay dag. Har även tagit mig iväg på träning ikväll & de var riktigt skönt. Hoppas på de bästa nu att man får lite motivation så det håller i sig. Men kroppen känner sig trött. Tror det ligger en förkylning och gror i kroppen. Men får ta det när de kommer. Nu ska jag ta och krypa ner i soffan och gråta ur mig veckans berg o dalbana.. =)

Hoppas ni alla har haft en trevlig första advent med massa julskyltning. =)

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 28 november 2010 klockan 23:15

Känslorna..

Känslorna går på högvarv. Från att ena stunden inte känna något mer än tomhet så känner jag allt. Allt folk säger tar jag åter igen åt mig på en sekund. sen har jag nog aldrig känt mig så deprimerad förr som jag gör nu. Vill bara dra täcket över huvudet och be alla dra åt helvete, lämna mig ifred och så vidare. Men det är väl dels medicinen och sen är det årstiden som gör sitt också.

ska mysa ner mig i soffan och bara ta en lugn kväll.

Ha en mysig första advent allihopa.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 27 november 2010 klockan 23:57

 Motgångar.

Besvikelse till tusen. Mina hormon prover är för höga jag måste ta nässprayen i en månad till, allt är fram flyttat.. Den 20/ 12 så ska jag till kliniken och lämna ett till prov plus att jag ska göra en ultraljuds undersökning så får vi se hur allt ser ut då. Om allt ser bra ut då så blir det av vecka 2 istället. Men det känns så himla nedslåeende. Var lixom en målstolpe. Hormon nivån skulle ha legat på 100 men min låg på 460 få väl hoppas att fyra veckor till för att den går ner på hundra då. Ville egentligen bara sätta mig och gråta när jag fick veta det, dra täcket över huvudet och sova tills det är över. Men bara och ta tjuren i hornen och tackla av i fyra veckor till.

Blir nog några tårar här hemma innan den här dagen är över. Nu ska jag iaf dra filten över mig och krypa ner brevid min älskling och titta på tv.

Vi ses.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 24 november 2010 klockan 19:59

provet.

Blodprovet är skickat men hon som tog provet var ju helt kass. Fan har aldrig gjort så ont och ta blodprov. Men nu är det gjort. Imorgon så ska jag upp i tid så ska jag ringa till kliniken & få prov svar så får jag veta när jag ska börja med injektioner är lite pirrigt men är ju inget att oroa sig för. Är ledig imorgon och ska dona lite här hemma det ska tvättas och dammsugas men det är i morgon det. Nu ska sängen få ett nattligt besök. Skriver mer imorgon när jag vet mera. Kram på er.

Carpe diem

Skrivet av Carpe Diem 23 november 2010 klockan 22:34

 blodprov.

På väg till sjukhuset. Ska ta blodprov som ska skickas till kliniken. Trött som bara den. Men bara att bita ihop. Sen så ska jag till jobbet å jobba hela dagen. Nu måste jag åka.

Vi ses.

Carpe diem

Skrivet av Carpe Diem 22 november 2010 klockan 08:17

Känslor & Nytta.

Städat & donat idag. Känner mig lite duktig. =) Men har hela tiden tårarna i halsen. Vet inte varför, allt jag tittar på hittar jag något att gråta för. Men det är väl så då. Känns som tiden rinner iväg och snart, snart är de dags. =) Känner mig alldeles lyrisk.. Svårt att beskriva känslan. På måndag så ska blodprovet tas och skickas iväg. På onsdag så får jag veta när jag ska börja med sprutorna. Pirrar i hela kroppen. =) Känner mig så lycklig samtidigt som jag känner mig så ledsen. Vet inte riktigt vad jag ska göra heller. Men nu ska jag ta och göra en brasa och sen mysa ner mig och titta på Armageddon. Så underbar film där Liv Taylor är så sjukt vacker. =)

Skriver väl säkert mera under dagen eller morgondagen antar jag. =)Kram på er.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 20 november 2010 klockan 19:55

Huvudvärk & Tårar..

Tittat på sjukhuset idag på tvn. Var en utlänsk familj som fått trillingar. Jätte söta men 8 veckor för tidigt. Jag började stört gråta. Jag vet inte varför dom var väl så gulliga antar jag. Sen åkte älskling nyss hemifrån och gav mig en kram. Han ska inte vara borta länge men jag fick panik när han stängt dörren och kände bara "lämna mig inte här!" Tårarna rinner lätt idag. Men känner mig inte riktigt som jag ska idag heller. Har otroligt ont i huvudet idag och sen så har jag haft enorma mardrömmar i natt. Hoppas på att huvudvärken försvinner tills imorgon då jag ska jobba igen. Humöret är väl med på köpet med medicinen antar jag. Känts ganska bra i över en vecka förutom svackan men allt jag tog åt mig av. Så kommer den här dagen å förstör allt. Bajs!

Men jag ska mysa ner mig i soffan bara jag gjort mig en kopp the och en macka så ska jag vänta på att älskling kommer hem igen och jag ska få kramas igen =)Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 16 november 2010 klockan 17:32

Sömn svårigheter.

Sömnsvårigheter, det gör mig på dåligt humör och gråtfärdig. Idag har jag tagit åt mig av allt. Även om jag inte lyckats visa de så har det känts inombords. Nu vill jag bara gråta för jag kan inte slappna av och sova. Natten som var så har jag bara sovit 2 timmar. Bytt täcke, gått på toa, gråtit, tagit panodil och sen lagt mig å titta på tv med täcke å kudde tills jag somnade på soffan. Får jag inte sova i natt vete fan vad jag ska göra.

En kär vän har lite problem. Jag vill hjälpa henne så mycket men jag vet att jag inte kan göra så mycket. Hon måste få göra det här själv. Men jag blir arg och ledsen.

Nu väntar jag på min älskling sen ska jag krypa i säng och försöka sova igen. Höll på å somna på jobbet i kväll när jag satt och åt. Haha. Men jag lyckades hålla ögonen öppna. =)

Säger God natt och ja det går bra med sprayningen, snart dags å börja med sprutorna. Det går fortare än jag trodde. =)Som sagt

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 14 november 2010 klockan 01:12

Tomheten

Ska fixa lite grejer nu när jag blir lite ledig. Ska bland annat t mig iväg nånstans och shoppa lite. Vill ha en mysig morgonrock =)

Ska vräka i mig lite gott nu och sen bänka mig framför tvn och bara må gott.

Skriver mer en annan dag. Ska å lämna blodprov om en och en halv vecka. Får se om de blir något mer innan dess.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 9 november 2010 klockan 18:20

 bättre

Vinden har vänt. Känner mig inte lika sur längre. Eller trött känner mig mest tom och fylls upp av närmaste känslan som kommer. Vilket känns väldigt skönt måste jag ju säga. Nu ska jag vara social med söt.

carpe diem

Skrivet av Carpe Diem 8 november 2010 klockan 22:31

Helg.

Jobb helg. Det har varit ett event i vår lilla stad idag. Vilket har lett till en mängd folk på jobbet. Endel är riks puckon som måste ha gått in i väggen några gånger för mycket medans andra är helt underbara.

Det som är tråkigt när det är så mycket folk är att man har inte tiden att prata lika mycket som man vill med dom. Men de kommer ju bra helger också. =)

Fick mig en utskällning idag och just för stunden så gick det bra men ungefär en halvtimme efter de att dom gått så var tårarna inte så långt borta men jag fick några underbara bord istället så jag kunde pressa undan dom. =)

Missade en spraynings tid idag med två timmar så jag fick panik spraya mitt i ruschen och sen två timmar senare tror inte att de gör så stor skillnad. Svårt å ha koll på klockan när de är fullt upp.

Nu så ska jag mysa ner mig i soffan och titta på nån bra serie box innan jag slumrar för natten.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 31 oktober 2010 klockan 01:46

Vänner i nöd och lust.

Fick ett sms utav en av mina närmsta och äldsta vänner idag. Hon är gravid! Jag började gråta. Självklart är jag glad för hennes skull om det är det hon vill. Samtidigt kommer den välkända känslan av varför hon och inte jag?!?! Men jag vet att vår tid kankse kommer den också. Sen vet ju hon inte om allt vi går igenom just nu. Har inte haft tiden att berätta det. Men det kommer.

Har pratat med en annan av mina närmaste vänner. Hon som alltid finns och har funnits där. Vi kan prata i timmar om allt och inget. Det gör inget att jag ringer henne när jag mår piss. Det gör inget om hon ringer mig när hon mår piss. Utan att prata om ämnet så kan vi ändå få varandra att må så mycket bättre. Skulle jag någon gång behöva en vän finns hon där. Och det samma gäller henne. Vi behöver inte prata med varandra varje dag för att vara vänner. Det kan gå veckor och månader och vi kan ha missat så mycket av varandras liv men när vi pratar med varandra så är det alltid som vi sågs igår. Hon vet allt om mig och jag vet det hon vill att jag ska veta om henne. Vilket är i princip allt. :) Jag kände mig inte så bra så jag bestämde mig för att ringa henne. En timme senare så mår jag mycket bättre. Även om jag nu går igenom allt det här så mår jag nog så bra jag kan just nu. Jag har lite egen tid med mig själv och ja djuren då såklart. Skönt. Jag behövde det idag.

Inga utbrott mer än en gråt attack har kommit idag. Gråt attacken var väl en blandning av förtvivlan och glädje. Antar att jag kommer att gråta mer idag. Allt sorgligt får mig att gråta idag. Allt roligt får mig att känna mig mer värdelös, känns inte som jag förstår skämten. Är det meningen att man ska må så här. Har iallafall bara en sprayning kvar idag. Blir nog att sova tidigt idag. Trött som aldrig förr. Jävla biverkningar. Nu ska jag nog ringa älsklingen och be om lite mat. har ju inte tappat aptiten än iallafall.

Ta hand om er.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 27 oktober 2010 klockan 18:29

Känslostormar.

Får så mycket känslor. Ska jag skratta eller gråta? Pendlar hela tiden mellan att vara jätte glad till att bli super irriterad och för att senare börja gråta. Jobbigt milt sagt.

Försöker att bita ihop. Vara så trevlig jag kan och orkar. Sprayningen är klar för idag men det är ju ett par veckor kvar. Tror jag har fått diarré av sprayen också. =/ Mindre kul. Men jag försöker att se målet. Nu har vi iaf börjat. Det är inte så långt kvar nu. Man ska ju orka på vägen också. Men älskling är jätte gullig mot mig och försöker att inte vara irriterad på mig fast att jag spottar å fräser. Han vet väl att det blir värre om han är arg eller irriterad mot mig. =) Så jag är glad att jag har den jag har.

Ska gå å lägga mig snart är jätte trött. Vaknade redan vid sextiden imorse. Lyckades väl somna om men sover oroligt, har konstiga drömmar. Inte alltid mardrömmar. Men jag ska som sagt krypa till sängs strax. Kommer nog skriva mycket här för var dag hur jag mår och så. Även om jag inte alltid kommer kunna vara så himla positiv. Men jag skriver iallafall. Vi ses nog imorgon. =)

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 26 oktober 2010 klockan 22:15

 Patetisk.

Kände mig en aning patetisk när jag började gråta igår för att jag inte kunde dra ur kontakten till datorn :( älskling började skratta först för han trodde att jag skojade. Ska det vara så här i sju veckor? Ska man gråta för minsta lilla som inte går som man vill? Förmodligen så blir det så här bara för att jag blir så trött av nässprayen. Men ja vad är väl en bal på slottet. Ska trycka i mig frukost nu innan jobbet. Ha en bra dag.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 26 oktober 2010 klockan 09:06

Dag Två.

Ja andra dagen med spray börjar gå mot sitt slut. Irriterad idag så det finns inte. Allt å alla. Även om folk inte gjort nått. Bara att ni finns så gör ni mig irriterade idag. Bara å hoppas på att det inte är allt för mycket sånt här i sex veckor. Men som tur är så kostade inte medicinen mer än 1800 alltså all medicin utom den här blir gratis det närmaste året. =)

Wow vad glad man ska vara för de då. Ska gå och dra något gammalt över mig. Vi ses om någon dag igen då.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 25 oktober 2010 klockan 23:06

Nässprayningen har börjat.

Idag har jag börjat med min nässpray. Jobbigt å hålla koll på tiden så att man ska hinna med alla sprayningar å då är det ju bara första dagen. Man kanske kommer in i de till slut ska ju ändå hålla på med de 6 veckor. Var ut igår. Hade tänkt att jag skulle ge fan i att dricka fram tills dess från och med idag då. Så jag såg de väl lite som sista chansen :) nu har det börjat. Åter kommer väl när jag sprayat ett par dagar får jag väl se om jag fått några biverkningar fanns ju en del. Men hoppas ni alla haft en trevlig helg.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 25 oktober 2010 klockan 00:12

Nu så.

Medicinerna har kommit. Men jag hann inte in å hämta dom idag så jag ska åka å hämta allt i morgon. =) Shit nu börjar de. Spännande börjar de kännas. Men jag vet att det kan bli en jobbig tid fram över. Ska börja med nässparyen i ett par veckor, hela behandlingen kommer ta 6 veckor men jag sprayar en vecka extra så de kommer bli sju veckor. Jag ska berätta mer steg för steg bara jag själv fattar alla steg. Men jag ska också berätta hur jag känner att allt påverkar mig både hormoner och psykiskt. Men vi tar de en annan dag.

Börjar bli lite nervös hur man reagerar på de. Men jag tror väl inte att jag ska bli en sån häxa iaf. Men vem vet kankse slår slint i huvudet på mig.

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova gott. God natt.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 21 oktober 2010 klockan 23:31

Mediciner.

Innan jobbet idag var jag in på apoteket och beställde medicinen. Allt på en gång så det inte saknas en massa om jag skulle behöva det. Förhoppningsvis så hinner medicinen komma på fredag så jag hinner börja med nässprayen på söndag som det är bestämt. Annars kommer dom på måndag och det är ju inte hela världen om det dröjer en dag extra för jag ska ändå spraya en vecka extra.

I helgen så är jag ledig. Ska jobba imorgon bara. Jag och en vän funderar på om vi inte ska ta en liten fest innan jag börjar med behandlingen. Vill inte dricka under behandlingen även om dom inte har sagt något om att man inte ska de så vill jag inte utifall att det gör att det blir någon förändring på hormonerna. Så i helgen blir det sista chansen till fest. Hoppas på att det blir något sen blir jag nykterist =)

Nu blir det en kopp te och mysa ner mig i soffan.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 20 oktober 2010 klockan 20:19

Första besöket.

Är nu klart. Hemma igen. Vi har fått veta idag hur allt kommer att gå till och vad vi ska gå igenom. Imorgon så ska jag gå upp på apoteket och beställa all medicin/hormoner som ska beställas. räknade ihop vad allt kostade och det slutade på 5600kronor. Hoppas att högkostnadsskyddet går in då så att det inte blir så dyrt. Då blir jag pank. Men nu så ska jag kolla igenom allt så jag blir mer insatt till att börja med så ska jag kolla hur många gånger nässprayen ska användas ska börja med den i helgen.

Mycket att ta in men jag kan ju alltid ringa och fråga om det är något.

Ska ta och dricka en kopp te och njuta nu när nerverna inte sitter utan på kroppen.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 19 oktober 2010 klockan 19:12

Känslosvall..

Panik. Gråtfärdig. Ångest. Glädje. Illamående. Yr. Hjärtklappning. Rastlöshet.

Alla känslor rinner över just nu. Har lite små ångest. Känner paniken komma då jag blir yr och illamående och en tokig hjärtklappning som gör att jag bara vill sätta mig ner och gråta, gråta ur mig allt så jag bara kan känna glädjen över allt som är påväg att hända.

Idag slog det mig att imorgon så är det dags. Jag har försökt hålla mig så sysselsatt jag bara kan så jag inte ska kunna tänka på de. Men så kom rastlösheten när jag kom hem och tankarna rinner över och jag vill bara springa och gömma mig å få allt överstökat. Tror jag mest behöver egentid. Sitta för mig själv och bara göra ingenting. Tror jag ska göra iordning ett bad och tända en massa ljus och försöka slappna av. Det är ialla fall värt ett försök. Ska kolla på lite tv först så jag kan gå å lägga mig direkt efter badet medans jag ändå försöker varva ner.

Men i morgon så är jag nog lugn igen, då är de här besöket över och jag kan slappna av en stund, tills nästa gång. Fattar dock inte hur jag kan bli så nervös varje gång. Varför har man alla dessa tankar? Mest nyfikenhet men mest är jag nog ändå rädd. Rädd för att det inte ska fungera och att allt bara rämnar till marken. Men jag vet inget än så varför måste jag oroa mig för framtida saker som jag ändå inte kan göra något åt?

Antar att det mesta här är skrivet mest för att försöka lugna mig själv och reda ut alla tankar. Jag vet inte om jag lyckades men det var värt ett försök.

Imorgon är en annan dag.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 18 oktober 2010 klockan 20:23

Om 3 dagar.

Om tre dagar sitter vi här hemma och har varit på IVF första besök. Jag har inte tänkt så mycket på de som senaste dagarna mer än idag då det slog mig att fan de är bara tre dagar kvar. Blev med engång tok nervös. Men det kommer gå bra jag vet de men iaf. Bara för att man kan så är jag nog de.

Mina tankar är ganska långt borta just nu, det har rört ihop sig i min skalle men mest är det IVF just nu.

Får se om jag inte skriver mera nån mer dag innan vi åker dit. På måndag börjar jag jobba igen. Känns lite så där. Men nu ska jag kolla på film och rensa huvudet.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 16 oktober 2010 klockan 23:32

15 dagar kvar.

Snart är det dags att åka till IVF för första besök. Nervositeten kommer sakta men säkert mer och mer för varje dag som närmar sig. Men är även glad för att det äntligen händer något.

Men först ska jag njuta av två veckors semester, ska fixa en massa hemma och sen ska jag bara mysa med min lilla familj.

Är lite rädd för hur jag kommer att reagera på hormonerna och sen om det inte går vägen för oss hur kommer jag reagera då? Önskar man hade svar på allt de men jag vet ju att det finns folk som är utbildade till att prata med oss. Som vi kan vända oss till också. Men rädslan gör mig mer orolig än själva besöket. Men jag hoppas allt kommer gå fort nu så vi inte behöver vänta i all evighet igen innan vi får börja med allt.

Men alla svar kommer ju ge med sig tillslut ska nog sluta oroa mig så mycket. Inte så mycket jag kan göra åt de.

Nu blir de mys och sova innan jag somnar med datorn som huvudkudde.

Kram på er så länge.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 4 oktober 2010 klockan 23:10

TV 3´s serie.

Hörde på tvn att dom sökte deltagare till en ny serie om barnlösheten. Gick och tittade in vad det var för något och läste en massa kommentarer. Glada sådana som mindre glada. Men måste hålla med dom alla om att det är dags nu att folk får upp ögonen för det här med ofrivillig barnlöshet. Så kanske man slipper det här med "när ska ni skaffa barn då?" Det är påfrestande att höra men å andra sidan så vet jag att det är så att man gör det med avsikten att såra någon utan snarare ovetandet om hur det kan vara. Så jag är också glad att det kommer en serie om det här samtidigt som jag vet att jag kommer att sitta och gråta floder när det sänds. För jag med många andra vet hur jobbigt det är och hur många floder av tårar som vi redan har gråtit. Men som sagt vilket initiativ av TV 3 =)

Om man inte vore så feg så skulle jag mer än gärna ställa upp men det har redan varit en riktig berg och dalbana med känslor och vad jag hört så kommer det att komma många fler. Och det känns väl inte som jag vill sitta i tv och gråta floder. Som sagt det är ett känsligt ämne och vad ska man säga mer än att jag önskar all dom som ställer upp all lycka och en stor styrke kram till er.

Ja de var väl allt för idag.

Kram till er. Så hörs vi.

Carpe Diem

Skrivet av Carpe Diem 26 september 2010 klockan 00:02

Sys & Träning.

Goddagens gott folk.

Har hört lite nytt om min syster. Hon har varit på casting nu och väntar på att producenten ska godgänna det och de får vi veta mera om den här veckan hur det har gått. Men allt är en evig väntan vill träffas nu vill till Ivf kliniken nu! NU! Men nu är det bara några veckor kvar innan de är dags för första träffen och det går i rasande fart måste jag säga men vad som inte dödar en härdar en.

Men jag har börjat träna nu och ska förbättra min kondition och även hoppas på att jag går ner nått kilo eller två men de är mest för min egen skull. Värken i kroppen blir också bättre av träningen så mest är det för mitt eget välmående. Men shit vad man känner sig fräsch och pigg när man tränar. =) Me like it! Så nu ska jag hålla kvar vid mitt schema. Minst 4 dagar i veckan blandad träning. =)

Nej nu ska jag mysa med min lilla familj en stund innan de e dags å sova.