Jag vet inte vad som har hänt. Mår så himla konstigt. Igår var det dags för en panikattack. Två år sedan sist. Det har inte lagt sig ännu men det är bättre.

Jag är fortfarande hoppfull vad gäller insättningen. Men jag har inte gjort den ännu. Det kommer inom en snar framtid. Men inte än.

Nu blir jag ledig i två dagar. Massor att göra men jag ska försöka hinna med att umgås lite med mina vänner också. Det var ett tag sedan.

Jag har inte så mycket att skriva. Känner mig så förvirrad och jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jag pendlar mellan hopplöshet och Hopp! Hur nu det går ihop.

Jag ska försöka sätta ihop mig själv lite och få pusselbitarna att passa.
Det sista som dör är hoppet... 

Carpe Diem

Haj...

Lördag och jag har ledig helg. Har spenderat mycket av tiden i solen med mitt djur. Njutit i massor. Och jag har faktiskt tagit mig en öl ikväll. Fira lite att det nog är vår tur snart..

Skulle ha varit chaufför ikväll men älskling lessnade på att vänta. Så vi myser lite istället.

Glädjen jag känner i kroppen är i obeskrivlig. vet inte riktigt hur jag ska hantera glädjen. Men imorgon är det en ny dag sen kan jag avslöja att det faktiskt inte är många dagar kvar innan vi ska på insättning. Om allt går vägen vill säga. Det ska ju klara upptiningen också. Annars hoppar vi på nästa försök på en gång. =) Bättre lycka nästa gång eller vad man ska säga. Men jag är säker, nu kommer det att funka.

Ska mysa med några vänner imorgon och känna att man har lite gemenskap igen med dom. Var ett tag sen man myste med dom. Änglarna.

Nu ska jag gosa ner mig i soffan med min älskling och så ska vi ligga där och le tillsammans. 

Carpe Diem

Känner ett uns av lycka igen. Gjorde alla morgon bestyr och kom på att jag inte hade varit på toa ännu och gjort ÄL testningen för dagen. Hade ju tappat allt hopp om att få ÄL den här månaden. Men den som väntar på något gott. =) Jag fick äntligen se TVÅ streck på stickan och skyndade mig ut och väckte älskling som sov så gott jag praktiskt taget skreeek ut att jag har ÄL! Kände att även han fick ett uns hopp också. Så jag har ringt kliniken och fått en tid för insättning. =) Mihi. Plus att jag fick veta att landstinget står för 3(!!!) försök via IVF och ägginsättningen som man gör med frysta embyron är en bonus som inte räknas in i försöken så vi får dom på köpet också. 

Sa ju att det är vår tur snart. =) Känner de i hela kroppen!
Jag är sååå glad idag att jag håller på att spricka, men jag har varit tyst som en mus om datum. Vilket jag även kommer fortsätta vara. Så länge jag kan iallafall. 

Ska njuta av min lycka ikväll och mysa i massor. 


Carpe Diem  

Känner mig fortfarande helt upp och ner. Fortfarande ingen ÄL. Kanske är så att jag inte ska ha någon den här månaden... Men min tur så jag är inte så överraskad. Dock en aning besviken.. Men vad ska man säga?

Jag har i flera dagar försökt sätta alla känslor som ord. Men jag hittar inte några som passar för just nu så känner jag mig som en blandning av alla känslor. Jag håller mig undan mina vänner, lägger telefonen avsiktiligt för långt bort så jag inte ska hinna svara och sen inte orka ringa upp. Min familj har jag bara pratat lite snabbt med min mamma och min syster. Jag vet inte varför jag gör så här. Jag sårar mig själv lika mycket som jag sårar mina vänner. För att inte tala om min älskade Söt. Han får verkligen ta all skit just nu. Idag har han dels fått höra att jag är äcklig, lat liten skit kärring som är ledig men jag orkar inte göra något från att i nästa stund sväng om och säga att han är en latsäck som aldrig hjälper till och att det är hans fel att det ser ut som det gör i vårt hus och allt möjligt till att i nästa stund svänga om att gråta som en tok när han åker och jobbar och viskar i hans öra: "lämna mig inte här!" Känt mig näst intill psykiskt sjuk. Som tur är så får jag lite tid för mig själv idag/kväll och kan gråta, skratta och skrika på mig själv så mycket jag vill utan att skada någon annan än mig själv.

Tror själv att det har varit lite mycket på sistonde, känner en sån press från alla håll att hålla skenet uppe. Men helt ärligt så tror jag inte att jag orkar de längre. Det är alltid lätt att svara på frågan: Hur är det? med ett jo de är fint, eller bara bra. Hur dåligt man än mår. Jag har iallafall lärt mig hur jag ska få fasaden att stå ett tag tills den tillslut rämnar och då faller jag oftast med den. Men jag är glad att jag hela tiden har varit ärlig med hela den här resan för mina vänner och kollegor, annars vet jag inte hur jag skulle ha överlevt.

Kan summera mig lite med att säga så här. Känslorna går fortfarande inte att beskriva med ord men jag vet hur jag känner. Just nu är jag mest frustrerad över att inte ha fått ÄL och tror att mina tester bara ljuger för mig. Skrattar mig rakt upp i ansiktet "HAHA tror du verkligen på det här själv?" Men jag får ta en dag i taget och försöka hålla hoppet uppe. Än har det inte försvunnit.

Carpe Diem

Ligger i sängen och kan inte sova. Trött som ett jag vet inte vad. Har testat negativt idag oxå men känner nu iaf i magen att den är på g man kan ju hoppas iallafall. Hade varit perfekt i så fall. Har mycket tankar men kan inte riktigt sätta dom på pränt, inte än iaf. Men jag ska väl försöka sova nu lång dag imorgon oxå. Natti natti. Carpe diem

Igår började jag med ÄL testerna. Än så länge ingen ÄL men jag såg ett svagare streck idag än igår så jag antar att den är i antågande =) Hoppas på det iallafall. Har inte alls samma ångest inför detta försök som jag hade förra gången. Undra om det hade med hormonerna att göra alla sprutor och grejer som man skulle ta. Nu är det bara ÄL-testerna sen efter insättningen suparna med progesteron mic eller vad dom hette. Så kort och gott jag har inte alls samma panik i kroppen, känner mig lugn och som att jag är mera mamma matrial den här gången än förra. Men det kankse bara är önsketänkande. :/ Men jag tänker önska och hoppas iallafall. Allt känns så rätt den här gången.

Men den här gången kommer jag vara mera diskret. Eftersom att många av mina närmaste vänner och familj vet om den här bloggen så kommer jag bara att komma med antydan om när allt är klart. Om jag kan hålla mig vill säga. Det här är ju trots allt min ventil, bara här jag riktigt kan ventliera mina tankar om allt och jag kommer kankse att skriva men det kankse inte kommer publiceras försen vi vet. Anledningen till det är att jag stressar mig själv med att andra vet så mycket och jag ångrar lite att det är så många som vet om att vi går igenom det här, även om jag vet att många också blir besvikna med oss när det inte funkar, men jag har aldrig varit den som dras med en massa hemligheter utan jag är ganska öppen om folk frågar. Dock varit väldigt jobbigt senaste gången när alla visste när jag skulle testa mig och hur osäker jag kände mig. Den här gången väljer jag alltså att inte inblanda så många försen jag känner mig säker. Men jag har iallafall förhoppninar på att det kommer bli insättning inom en snar framtid även om jag kan avslöja att jag inte fått någon tid eftersom jag inte haft min ÄL ännu. Men lite små hintar kommer ni säkert att få om jag inte känner att jag håller på att koka över och behöver era kommentarer och stöd.
Jag undrar lite om någon av er andra kände samma sak första gången ni gjorde IVF, var ni osäkrare då och dömde ut det innan ni fick svar? Jag kände från start att det inte skulle funka, men den här gången känner jag mig som sagt säkrare och det känns verkligen som att nu är det vår tur, även om jag vet att det inte ens är säkert att ägget klarar upptiningen så känns det som att det kommer gå bättre den här gången. Kankse har det att göra med att jag känner mig säkrare på mig själv och min kropp nu än tidigare.

Hur som helst så är det inte dags ännu. Kommer säkert att slinka ut nån ledtråd under den här resans gång och jag kommer i sinom tid berätta hur det gått och hur jag mår kommer jag fortsätta skriva om.

Nu ska jag krypa i säng och hoppas på riktigt god sömn och ägglossning imorgon eller under helgen.


Önskar er alla en riktigt Trevlig Helg.

Carpe Diem

Imorgon, imorgon så ska jag äntligen få börja med äl testerna.. =) Jag hoppas att allt kommer att gå bra. Att jag får någon ägglossning. Man har ju hört att man inte alla månaderna har äl men jag hoppas att det är den här månaden. Känns som jag väntat i evigheter, nu vill jag göra nästa försök. Bara jag får börja med testerna så känns det ialla fall som ett steg närmare.

Full fart här i "staden" nu, Vasaloppsvecka och jag har det jätte roligt på jobbet, är faktiskt inte ens ironisk. =) Trivs som fisken i vattnet när det är så här, full fart men jag känner mig helt slut i kroppen. Men imorgon får jag iallafall en ledig dag och ska försöka hinna med att mysa med min älskling och även göra lite hus sysslor dvs tvätta dammsuga och diska lite.

Men nu ska jag ta mina djur och krypa långt ner under täcket och hoppas på en underbar sovmorgon och en ännu bättre dag.

Trevligt sportlov nu ni som har. =)

Carpe Diem

Fullt upp med jobb just nu men på onsdag får jag äntligen börja med stickorna då är jag på dag 11..
Lite sjukt hur fast man blir i det här. Stickor, test, vul, sprutor, spray och allt där emellan. Jag hatar att vänta och det är det man får göra mest. Men den som väntar på något gott kan väl få vänta hela livet.
Tankarna på adoption gör sig starkare och starkare hos mig men min sambo är inte lika peppad. Jag vet väl inte riktigt om jag orkar allt.
Tänker mycket på en av mina systrar nu. Dom ska precis börja sin utredning och jag kan tänka mig alla miljoner frågor dom har i huvudet. Vet ju hur man själv var. Men jag håller alla tummar och tår på att allt går bra för er.
Min andra syster har nu gått över halva tiden på sin graviditet och jag har fått se ultraljuds bilden. =) Känner hur det pirrar i kroppen.
Men ska försöka fokusera mer på mig själv och snart kankse det är vår tur. Vill bara bli av med förkylningen först.. Får väl se hur det går med det. =)


Nu ska jag svida om och sen ska jag bege mig av till jobbet. Hoppas på en lika lyckad vecka som helgen varit.

Carpe Diem

Just nu finns det inte så mycket att skriva. Är fullt upp med jobb just nu och sen väntar jag bara på att det ska bli den andra mars så jag får börja med stickorna. =/

Alla mina tankar går på högvarv och jag mår ganska pissigt just nu mentalt men jag biter i ganska bra och klarar fortfarande av att le och vara lite fejkat glad. Men har feber fortfarande och tror att doktorn ringde idag men jag hann inte svara så jag hoppas att hon försöker imorgon igen. Hon har ju numret till jobbet så jag förstår inte varför hon inte kan ringa dit. Men hon tror väl kankse att det är bättre att ringa på mobilen.

Massor av saker som händer här i "staden" nu med vasalopp och alla andra åtta lopp som går av stapeln. Vilket innebär en massa jobb. Men det är lite roligt att det händer något, önskar bara att jag skulle känna mig lite mera peppad. Är ju ändå bara så här en gång per år i 10 dagar så varför inte?

Men jag känner mig som sagt inte som jag borde men det kankse kommer bara förkylningen och febern ger med sig lite.

Men nu ska jag plumsa i sängen för imorgon är det ännu en ny lång dag.

Trevlig Helg på er alla.

Carpe Diem

Trött. Är sjuk med feber och öronvärk. Men det som inte dödar det härdar väl antar jag.
Fast känner ändå att jag har fått/får min beskärda del av "problem". Men jag antar att det inte räcker med barnlösheten, fibro myalgi och obeskrivlig feber så vi lägger till feber och den där återkommande jävla mensen. 
Men nu är den här och jag har inhandlat mina äggstickor köpte något som jag aldrig använt förr och tji fick man för att man tog något billigare alternativ. Fattar knappt något hur dom ska användas men ja. Köp inte "PregoCheck" eller något liknande. Helmysko enligt mig. Men ja är ju en vecka kvar tills jag ska börja testa iaf.
Hoppas dom har kommit på varför jag har feber hela tiden tills det är dags bara. 

Men nu ska jag tända lite lampor och sen en kort promenad med vovven. 

Ha det bra så länge.

Carpe Diem