Diddi

Senaste inläggen

Av Diana "Diddi" - Måndag 4 mars 21:44

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen blev det en till röd fläck bak mot ryggen och en fram på magen. Fredag ringer vi vårdcentralen och sambon får en tid på eftermiddagen. Doktorn bad D lyfta upp tröjan så han fick se, ja sa han det är bältros, jag måste ringa barn i Falun för att höra hur jag ska dosera hennes medicin. Sagt o gjort skulle vi nu få i henne tabletter fyra gånger om dagen i fem dagar. Hon var jätteduktig, vi la tabletten på en sked med lite juice o när den nästan lösts upp tog hon den. Inga protester alls. Men det var hemskt att se henne ha så ont på natten. Skrek av smärta och blev som en fiolbåge. Men nu är hon på banan igen o skorporna håller på att trilla av.
Sportlov har dom haft annars och lekt för fulla muggar. Maja var dock glad idag att hon fick gå till skolan o träffa alla kompisar.
Jag har jobbat en vecka o tog idag kl 15 lite välförtjänt ledigt till onsdag kl13. Pappan i huset har "städat" kök o vardagsrum o jag ska gå lös efter dammråttorna i sovrummen imorgon. För inte finns det väl något bättre än att lägga sig ny duschad i ren bäddad säng o allt luktar fräscht?!

När juni fick sina utslag var jag åter igen påväg att ringa till mamma. Fråga om råd, istället skrev jag till syster. Grät en skvätt, gråter gör jag iof varje dag nästan. En sång, någon som uttrycker sig som dig, minnen..
Maja har börjat leka att mormor är hos henne och leker. Oftast leker dom kull eller bygger lego.

Bobby var hos veterinären och blev av med kulorna och några mjölktänder. Allt har gått bra o nu är han utan tratten. Dock så kissar han fortfarande inne :/ men vi får ge det lite tid, beteenden försvinner inte över en natt. Dock tycker jag han har blivit gosigare. Men han ska ändå bitas o leka.
Nu ska här sovas för majsen ska till skolan imorgon o jag o juni ska få lite energi till att städa.

Jag saknar dig mamma, älskar dig för alltid!

ANNONS
Av Diana "Diddi" - Tisdag 19 feb 15:57

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom. Det ska dock bli skönt att jobba några dagar från torsdag. Vasaloppsveckan är i antågande och idag var jag in till Mora och fixade lite för att veta att man är bunden till ön från torsdag till första måndagen i mars. Jippie.. Det krävs mycket innan vi åker in dit utan orsak. Bara o hoppas alla här hemma håller sig friska.
Idag när vi lämnat Maja på skolan och skulle gå hem gick juni och skrek och grinade hela vägen hem. "jag orkar inte gå" "jag vill inte gå" "hämta bilen" "jag kan inte titta framåt" "tabort vinden" hela jävla vägen hem. När vi hämtat Maja börjar bråken o skriken. Just nu bråkar dom om vem som ska sitta på en speciell plats fast det är fullt med plats runt om. De är dom där vanliga grejerna, vem som ska få dricka först ska vara lika mycket dricka i båda glasen annars är det orättvist. Osv.. Jag är trött i skallen o klättrar på väggarna. Jag saknar mamma och någon att bara kunna ringa till. Varesig jag jobbade eller var ledig ringde jag alltid mamma mellan 10-11 och sen igen på kvällen även om man var där på dagen. Åkte förbi lägenheten idag o man lixom väntar sig att hon ska stå där.
Jag vet inte när jag kommer förstå att hon inte finns längre. Senast igår var jag nära att ringa henne för att fråga om en sak.

Vi ska åka tidigt till Falun imorgon och jag förklarade för en fröken att vi har ingen som kan lämna henne i skolan. Ingen mormor som kan sova över då? Fick jag till svar. Men sen tittade hon ner som att hon kom på sig, nä men vi löser det med en liten läxa istället sa hon sen.

Jag känner mig tom och överfull på samma gång. Jag gråter varje dag och det gör så jävla ont inuti. En vän sa att han inte såg mig mer än på jobbet, och det är nog så det är. För hemma kan jag bryta ihop om jag behöver och på jobbet får jag tänka på annat. Jag är livrädd för hur det blir att träffa vänner och bekanta, svara på frågan om hur det är för där och då bryter jag oftast ihop. Fasaden går lixom inte att hålla uppe längre. Allt ligger utanpå och gör så ont. Det känns så orättvist, minst 20 år till hade vi ju räknat med. Du var mest ledsen att du skulle missa barnbarnens examen och skolavslutningar. Se dom växa upp och blir de fina som du sa. Det gör ont att du ska missa allt det där.

Jag är trasig och vet inte när jag blir hel igen.

ANNONS
Av Diana "Diddi" - Lördag 16 feb 20:28

Ja, idag är det fyra månader sedan jag höll din hand och sa åt dig att du fick släppa taget. Du fattas oss så fruktansvärt mycket.
Idag var vi på kalas och åter igen så var din stol tom. Men vi försöker för barnens skull allihop, göra det så mycket som vanligt trots allt. Hennes kort stod på byrån i deras vardagsrum, helt plötsligt börjar hunden o små skälla och tittar in i hörnet brevid byrån. Jag tror du var där, jag tror inte du skulle ha missat det för allt i världen. Du gjorde alltid allt för dina barnbarn. Den kärleken. Den mellan mormor o barnen. Den går inte ens att beskriva.

Vi har haft en bra dag. Men till kvällen kom mina känslor. Så jag gick ut och satte mig på trappen och lät tårarna komma. Jag fasar tisdagar och den 16de varje månad. Hur jag än vrider och vänder så är jag alltid mer känslig dom dagarna. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker hålla mig sysselsatt dom dagarna så kommer det alltid till kvällen.

Jag kommer aldrig komma ifrån hur orättvist det är att du inte finns hos oss längre. Jag kommer aldrig komma ifrån saknaden och kärleken. Förmodligen blir sorgen lättare så småningom men just nu äter den bokstavligt talat upp mig. Jag rasar i vikt vad jag än äter och börjar nästan bli rädd att det är något annat. Men förmodligen är min kropp hyper just nu och förbränner allt jag äter på ett annat sätt.
För någon vecka sedan fick vi veta att en vän/bekant fått tillbaka sin cancer och att den spritt sig, nu väntar dom och vi på svar på hur dom kan behandla och om det går att hejda den. Jag lovar att jag håller alla tummar för det bästa resultatet. För din och din familjs skull!

Fy fan för cancer! Vidrigare sjukdom finns fan inte! Så skoningslös och kan angripa vem fan som helst.

Arg, ledsen, glad. Idag går vi igenom allt på en och samma dag.

Jag saknar dig mamma.
God natt!
Sov gott!
Jag älskar dig!

Av Diana "Diddi" - Torsdag 7 feb 22:15

Dagarna springer iväg. Varit ledig i två dagar och en dag brukar vara okej, dag två kommer tankarna ikapp. Dag tre är jag oftast mest ledsen. Så jag är glad att jag har jobb helg i helgen så tankarna får skingras av göromål istället. Jag har väl aldrig varit den som gillar att gå sysslolös. Är jag hemma för länge dras det oftast igång med något projekt. Och helt ärligt så är jag nog inte upplagd för projekt just nu. Jag tror jag fortfarande försöker landa i allt. De två senaste dagarna har jag därför storstädat. Jo det i sig är ett projekt men dock ett jag klarat av. Jag gillar att se resultat snabbt och det gör man när man städar, iaf hemma hos mig ;)
Idag när jag blev klar så ställde jag undan dammsugaren i hallen men lät kontakten vara i för att kunna fånga sand snabbt. Barnen hade satt sig för att måla, gubben var nere i källaren, katten låg och sov i fönstret, hunden instängd i köket, jag satt o kollade schema i soffan. Helt plötsligt startar dammsugaren i hallen. Jag går dit, stänger av den o sätter mig igen, då fladdrar det till i gardinerna och jag får världens rysning. Så idag tror jag att jag fick besök. Jag är väldigt vidskeplig av mig så det är det jag tror på. Det var för övrigt helt rent runt dammsugaren. När jag rös (ryste?) blev jag strax därpå alldeles varm i hela kroppen och kände ett sånt lugn. Det är så svårt att beskriva. Men jag tror ändå att mamma var hit idag. Den värmen fick man bara av henne och jag har bett så länge om att hon ska hälsa på mig. Min yngsta säger att hon pratar med mormor nästan varje dag. "hon brukar leka med mig, med Gretas hus" det tror jag också. Barn om någon kan känna sånt.

Min största rädsla med min mamma just nu är att barnen inte ska komma ihåg henne. Maja kanske gör det, juni är fortfarande så liten. Dock kommer jag ihåg de som dog när jag var i deras ålder. Dels för att man pratat om dom och sett bilder, men också egna minnen. Min mormor träffade en gubbe när jag var liten, jag vet att han fanns där och jag vet att jag var så glad att jag äntligen fick en "morfar" en dag var han inte där längre, jag kommer inte ihåg när eller hur han dog men jag kommer ihåg honom. Jag kan än idag återge hur han såg ut o vad han hade för bil. Jag drömmer om honom ibland, senast natten till då mamma dog. Varje gång han han kommer i drömmen så får jag samma "budskap" att jag inte ska vara rädd och att allt löser sig. Han brukar också hälsa på ibland men nu var det ett tag sedan.
Jag kanske låter som en galning nu men jag tror de finns något där efteråt, alla drömmar, alla gestalter, alla "berättelser", jag kommer inte ifrån det. Men jag har varit så sedan jag var liten. Sett saker/människor som ingen annan ser, känner eller hör. Jag tror på något andligt skulle man nog kunna säga.

Annars tuffar livet på. Juni är kvar i sin trots och allt är fel. Maja hon är tänkare och funderar och frågar i massor. Jag har fått stängt ner Youtube på plattan och mobiler för hon är för nyfiken och klickar in sig på sånt hon inte ska se, än. Men när man är rädd för att somna för man har tittat på plattan så anser jag att det är läge och tabort det. Får se hur länge det går och fungerar det inte så får vi tabort allt för en stund, igen. Vi brukar köra så lite emellan åt när det blir lite för mycket hysteri med platta och stillasittande. En 6åring ska inte välja plattan över lek och bus helt enkelt.

Nog svamlar för idag.

Ta hand om de dina och glöm inte att säga till dom ni älskar att ni älskar dom.
Kärlek.

Av Diana "Diddi" - Onsdag 23 jan 22:45

När det börjar bränna i bröstet och man känner att luften håller på att ta slut, när det knyter åt och spänner, flimrar. Då vet jag att ångesten är här. Den kommer när den vill, den går inte att trycka undan. Jag biter ihop. Försöker tänka att det är bra nu, hon har det bra nu, samtidigt ställer jag mig frågan: har hon verkligen det? Har hon det verkligen bättre nu? Slipper hon lida? Lider hon än?
Hur ska jag någonsin kunna veta att hon inte har ont längre?
Jag försöker finna en tröt i att det är så det är. Sen tar tankarna om,
Hade hon ont? Hade hon ångest? Hade vi gjort allt vi kunnat för att hon inte skulle ha det? Som vi lovade, vi lovade att hon inte skulle behöva lida, ha ont. Vi lovade. Men hur ska vi veta?

Just ikväll kom ångesten, just nu. Jag försöker skriva av mig den. Jag försöker andas, gråta och sörja.
Jag lever för att du hade velat det, för mina barns skull. Jag måste även börja leva för min egen skull igen, men än så länge så tar jag var dag som den kommer. Klarar jag dagen så klarar jag även morgondagen, osv.
Men en dag kommer det bli lättare, jag ser fram emot den dagen samtidigt som jag är livrädd.

Jag pratar med barnen om dig, vill att dom ska minnas, men dom är så små. Jag hoppas att dom ändå ska komma ihåg dig och allt som du var. Deras mormor, din kärlek till dom. Alla skratt vi haft tillsammans, alla kramar. Allt!

Jag saknar dig mamma så det gör ont! Ändå inifrån och ut. Det värker i hjärtat. Du tog verkligen en bit av mitt hjärta när du dog.

Jag älskar dig mamma, för evigt, för allt! Tack!

Av Diana "Diddi" - Lördag 19 jan 21:40

Jobb helg och mer folk i farten än väntat, iaf enligt mig. Januari brukar ju annars vara känt för fattigmånad men det verkar inte märkas av på jobbet iaf. Men hellre lite folk än att gå och släpa benen efter sig.

Idag/natt är vi hundvakt och systeryss har lämnat sin stora lurv här. Vår lilla ettriga sak är alldeles till sig och är instängd i köket och stora i hallen. Den lilla springer o piper mest hela tiden och blir aldrig trött och har vi dom ilag så slutar han aldrig busa/bråka. Stora lessnar ur o går och lägger sig men lilla ger sig inte. Så nu får dom vara var för sig. Nog för att stora lätt skulle kunna ta sig in till den andra men tror inte han ens tänkt tanken. Var lite skillnad på att gå promenad med dom, den stora är hur lugn som helst o lunkar brevid medan den lilla hoppar runt som en kanin, och då går dom var för sig.

Den stora hunden ger mig ett lugn som det var länge sen jag kände. Mammas förra hund hade samma effekt. Vet inte om det är för att dom påminner om varandra.

Dags att ta kväller och ladda om för lite mer jobb imorgon.

Vi ses.

Av Diana "Diddi" - Torsdag 17 jan 20:48

Idag har det gått lite lättare. Men vissa dagar är det bara tungt.
Jag har nog saknat skrivandet mer än jag trodde. Men ibland känns det bara så fel och skriva om vissa saker.
Well, idag var vi på ultraljud med Maja, hon har ju haft ont i magen så länge och är förstoppad mest hela tiden trots medicinering och ändringar i kost. Så vid senaste besöket på barn mottagningen så visar det sig att hon gått ner 0,5kg de senaste två åren. Hon går alltså inte upp i vikt längre. Hönsmamma vaknar, varför blir det så? Ska hon stanna av? Hon är ju redan skinn och ben ska hon inte ha något att ta av om hon blir sjuk? Så de tog massor av prover på bland annat celiaki, njurvärden, lever osv. Alla prover ser bra ut så vi fick idag komma på ul för att se om det är något som inte syns på prover, samt att dom ville kolla hur påverkad tarmen är om det eventuellt behövs mer undersökningar och när man ändå kollar tarmen så skulle de även kolla på njurar, bukspottkörteln, lever, tjocktarm, tunntarm och även lungsäckarna. Hon som gjorde undersökningen skulle kolla på allt tillsammans med en annan specialist och med Majas läkare. Där efter får vi se. Men svar är att väntas i nästa vecka. Så nu håller vi tummarna för att det inte är något. Vi behöver inte mer skit nu. Känns som 2018 gav oss så det räcker för en livstid!

Minimonstret Juni är nu 4,5 år och har trots därefter. Mellan sina utbrott är hon dock väldigt gullig och kramig. Hon äter fortfarande mjölkfritt med lite lösare tyglar, vi tar det i små portioner och numera kan hon äta bregott, ost och mjukost. Lite glass kan gå bra men det märks fort om det blivit för mycket. Får hon vanlig mjölk att dricka så är det magont och förstoppning att vänta.
Maja äter laktosfritt och det fungerar bra. Hon blir varken bättre eller sämre av mjölkfritt så hon fick gå tillbaka till laktosfritt, hon blir dock sämre när hon äter/dricker vanligt. Annars är hon en superduktig tjej som trivs toppen med att gå i skolan. Hon har läshuvud och fattar saker så himla fort. Jag oroar mig dock för när hon kommer hem med matteläxa. Då får vi ringa morbror så han får ha mattelektion, ;)

Jag jobbar som vanligt och det känns skönt att ha en vardag. Man tänker inte lika mycket när man har något för sig. Jag försöker att sänka kraven på mig själv hemma och tänka bort måsten. Men när man ser röran ibland så växer bara paniken och man tappar humöret för hur det ser ut. Vi har lite olika uppfattningar om vad som är städat och inte i vår familj. Hmmm..

Jo vi har fått en ny familjemedlem också, han flyttade hit i sommar. Bobby bus, en liten ettrig mops som är lika envis som båda barnen ihop. Söt som socker men en riktig rackar hund.

Idag gick jag ner i källaren o slängde på en tvätt. Två timmar senare gick jag ner för att hämta upp den o ladda med en ny omgång. Då står den o blinkar frenetiskt, läser av felkoden och där står att man ska dra ur kontakten. Så jag drar ur kontakten o väntar en minut sen sätter jag igång centrifugering och tömning då det är vatten i trumman. 10minuter senare börjar den blinka igen och hela centrifugeringen har den bara klonkat och haft konstiga ljud för sig. Lyckas tömma den manuellt o får tillslut upp luckan själva trumman går inte o snurra runt men ruckar jag på den så är det som att allt sitter löst. Ringer D o förklarar o får svaret jaha möt mig på elgiganten för de är nog billigare o köpa en ny än o laga skiten. Så idag fick jag en ny tvättmaskinen, vilket inte var tanken alls då vi hade tänkt köpa torktumlare så nu får vi spara om dom pengarna o har jag tur kanske jag får en tumlare av jultomten. Haha!

Nej jag ska göra barnen sällskap i sängen o hoppas vi får sova gott i natt.

Älskar dig för alltid mamma! ??

Carpe Diem har fått en ny mening.

Av Diana "Diddi" - Onsdag 16 jan 21:49

Det var länge sedan jag skrev något här. Jag har haft väldigt svårt att hitta orden ett bra tag. Nu känns det dock som att det svämmar över, som att jag dränker alla i min omgivning med ord. Men vissa ord är svårare att säga men lättare att skriva.


Det har idag gått tre månader sen jag förlorade en av dom viktigaste människorna i mitt liv, min Mamma. Mitt stora stöd, jag är 33år men jag behöver fortfarande min mamma.


Det är om två dagar fyra månader sedan du fick din lungcancer diagnos, jag minns det så väl. På morgonen var jag och besiktigade bilen och ringde dig för jag var så glad att den gick igenom, och du blev lika glad, jag sa att jag skulle komma upp till dig för barnen ville gärna få träffa dig. Strax före kl ett ringer min syster. Åk INTE upp med barnen, doktorn har dåliga besked.

45 minuter senare ringer du upp och berättar om diagnosen. Jag ringer D som ringer barnens farmor o farfar för att jag ska kunna åka till dig.

Jag gick rakt fram till dig och gav dig en kram och sa att jag älskar dig. Vi finns här hela tiden! 

Så mycket tårar och till kvällen kommer även vår bror upp. Så många frågor. 

Dagen efter träffar vi läkare som säger att lungkliniken i Falun vill titt närmare på dig. Så du blir förflyttad dit. Vi alla följer dig. 

Många fler prover och röntgen tas, dom tappar vätska ur lungsäckarna, flera liter om dagen. 

Jag och syrran turas om att åka ner för att vara där och vår bror kommer på helgerna. Det bedöms som att du ska få cellgifter för att hämma förloppet. Den 8 oktober ska du få börja. Ett hopp om en sista jul o kanske en fin vår. Den 5 oktober har du hastigt blivit sämre och anses inte längre var i fysiskt skick för att få cellgifter. Den 10 oktober åker jag ner till dig. Din bror och hans fru kommer ner och du är uppe o går o pratar och skrattar. Beslutet har blivit att du ska flyttas till Mora för att kunna förbereda för palliativ vård i hemmet. Jag åker efter i min bil du i ambulans. Min syster möter oss där.

Måndag Den 15 oktober är det möte med planering för hemgång med hjälp av solteamet och hemtjänsten. Jag, syster, bror och du är med på mötet. Du säger vad du vill och hur du vill ha det. Sen blir du trött och vill åka till rummet igen. Så jag kör dig dit och går tillbaka på mötet. Vi får en chans att berätta om den vård du haft på avdelningarna i Mora. Vilket för det mesta varit hemskt. Alla ska dock inte dras över samma kam för det fanns fantastisk personal också.

Efter mötet vill du fika, jag och syrran ska dock hämta barnen från fritids och dagis men vår bror stannar och fikar innan han åker. Det var mysigt att se er sitta där tillsammans, jag önskar så att jag tagit en bild på er innan jag gick. 

Jag åker och hämtar barnen, du vill träffa dom. Så jag hämtar dom och kommer upp igen med barnen men du är så trött. Du ger Maja och Juni en kram och säger "kom ihåg att mormor alltid älskar er" 

Juni lägger handen på din fot innan vi går och säger "älkar dig mojmor" 

Jag säger att jag kommer in senare bara D kommit hem. Ja gör det säger du. 

Jag kommer upp igen vid sex tiden. Du ligger och försöker få telefonen att fungera men du vet inte längre hur man låser upp den. Lägger ifrån dig den och jag sätter mig bakom dig och stryker dig över håret. Då säger du

"det är dig jag är mest orolig över" 

Mig behöver du inte oroa dig för ,jag klarar mig alltid svarar jag. 

Bra, kom ihåg att du har dina syskon. Nu får du gå o se vart min kvälls medicin är för nu vill jag sova. 


Jag går ut o pratar med sköterskan som kommer in med medicinen. 

När hon gått tittar du på mig, är du här än? Åk hem jag ska sova. 

Ok, säger jag. God natt sov gott jag älskar dig! 

Jag älskar dig säger du och lägger dig. 


Jag åker hem och lägger mig. Klockan ringer för uppstigning och lämning av barn, jag åker till jobbet. Utanför för jag ett sms av min syster: 

Jag har en konstig känsla idag. 

Jag svarar att det är säkert all stress, hör av dig om det är något. 

Hon skriver igen:

Mamma sover så tungt, hon svarade inte när jag kom in men hon hade varit på toa vid halv sju i morse. 

Jag skriver att hon ska ringa om det är något och ger henne jobb nummeret. 

Jag står i kassan o klipper några skyltar när telefonen ringer, jag svarar som vanligt och får till svar: Hej Diana, det är C din syster. Du ska nog komma in nu, det är nog inte så långt kvar. 

Är det sant säger jag och börjar gråta, jag kommer med en gång. 

Jag springer till min chef med tårarna ner för kinderna och ropar U jag måste åka till sjukhuset, nu! 

Ja åk säger hon. 

Jag sitter i bilen o ber om att hon ska ha fel, ber om att det bara är en dröm. 

Parkerar och åker upp på våningen. Kramar om min syster och sätter mig på sängen vid dig. Tar din hand. Jag är här nu också mamma säger jag. Du ligger på din "onda" sida och strax före tolv börjar du gnugga o grimaserar så vi ber dom vända dig. Vilket dom gör. 

Jag sitter vid din rygg och syster på stolen framför. Vi pratar lite, försöker även prata lite med dig. Vi ber för att vår bror ska hinna dit. 

Vid 12:15 blir du väldigt orolig och jag stryker dig över håret, på kinden handen. Syster tar din hand och sjunger du vet väl om att du är värdefull. Du sträcker ut din hand och tittar för första gången sen vi kom. Du tittar upp i ett hörn o sträcker ut handen. Jag tar din ena hand o syster din andra. Jag viskar "det är okej mamma, du får släppa taget. Jag älskar dig!" syster stryker dig över kinden och viskar något, jag kramar på dig och hör ditt sista andetag. Jag gråter och vill inte släppa. Syster springer till toa och spyr, jag börjar hyperventilera o allt bara snurrar. 

Vi sitter där en stund. Tänker på vår bror. Gråter. Vi går ut för att möta upp honom. Han kommer ca en timme senare. Vi möter honom i hissen. NEEEJ säger han och gråter. Jag bad hela vägen att jag skulle få hinna fram. Vi får sitta i ett rum själva. Dom gör i ordning mamma. Sen får vi gå in. Allt är lite suddigt. 

Vi låter vår bror få lite tid själv medan vi ringer hennes syskon. Jag ringer moster först. 

Hej Diddi. Hur är det? 

Jag börjar prata och hennes telefon strular när jag hasplar ur mig första gången. 

Hon frågar vad sa du? 

Jo, mamma har somnat in nu. 

Vi pratar lite och hon ska ringa upp senare. 

Jag fortsätter, ringer min ena morbror. Han är i skogen. 

Hej Diddi, vänta lite har dålig mottagning.. Nu så. Hur är det? 

Upprepar mig. Och vi ska höras av senare. 

Vi går in till mamma och vår bror. Gråter, kramas. 

Ja nu har vi bara varandra! 

Sköterskan kommer in. Jag blir så varm när jag ser er tillsammans säger hon, ni verkar så sammansvetsade. 

Jo, det har vi hon här o tacka för! Säger jag. 

Vi säger att vi ska höras av lite senare behöver få vara själva en stund. 

Jag åker hem, farmor och farfar hämtar barnen. Jag går in hemma. Gråter, skriker och känner mig med ens så vilse. 

Jag åker upp på jobbet. Pratar med min chef och en kollega innan jag går ut igen. Går in på skolan för att underrätta att Maja blir hemma imorgon. Åker till dagis, samma sak där. 

Sätter mig i bilen o ser att jag fortfarande har jobb kläderna på mig. Byter om. Sätter mig i bilen. Vart ska jag ta vägen. När det var tungt åkte jag alltid till mamma. 

Jag åker till China. Ska be om att få åka ut till deras stuga o bara vara. H möter mig i dörrren. 

Men hej, åh hur är det? Ger mig en bamsekram o jag bara viskar "det är över nu" E springer fram o ger mig en kram. 

Jag frågar om stugan o det får jag gärna. 

Jag åker till barnen. Allt mal i huvudet, hur ska jag berätta för barnen? Jag går in hos farmor och farfar möter barnen. 

Kom, säger jag. Mamma måste berätta något jätte jätteviktigt. 

Maja bryter ihop. Juni tar någon sekund på sig "är mormor i himlen nu? Med gammelmormor?" 

Maja säger "men mamma, mormor var ju inte 100år, hon var inte jättegammal" 

Vad svarar man? 

Mamma när regnbågen är framme, då kan man vinka till mormor för hon går där med Tore nu säger Maja. 

Vi åker till syster och barnen får träffa kusinerna och bearbeta lite tillsammans. Morbröder och moster kommer. Vi kramas, vi minns, vi gråter. 

Klockan blir mycket. Vi åker hem igen. Barnen somnar brevid oss. Jag lägger mig, klockan går och jag vrider mig. Vid fem tittar jag på klockan, somnar, vaknar kallsvettig tio över sex. Tårarna strömmar ner. Går upp, barnen kommer tätt efter, vi myser, jag gråter. Jag äter frukost men den kommer upp igen. Barnen leker och vid nio tiden åker vi till min syster igen. Pratar lite med släkt och sen åker dom för att ta ett sista farväl. 

Vi går till mammas lägenhet. Sätter oss och pratar, ringer begravningsbyrån. Får en tid dagen efter. Går runt lite. Går tillbaka till barnen. Äter lunch och försöker få till en dag. Jag går undan mycket, gråter  

Dagen efter får barnen åka till skola/dagis och jag möter upp mina syskon hos begravningsbyrån. Mammas önskan berättas och vi väljer annan musik. Sätter ihop en dödsannons  Vår bror ska åka hem igen. Jag och syster också. Helst av allt vill jag åka till mamma. Men jag vet inte längre var jag ska. Åker hem. Gråter. 

Tar tag i lite praktiskt. Få göra något. Allt känns som en dimma. 

Helgen försöker vi göra rolig för barnen. Lek och bus. Tar bilder och hela tiden är man på väg att ringa eller skicka ett sms. Fråga vad hon gör, någon bild på något tokigt barnen gör. Planera begravning. 

Den 16 november, en månad efter är det begravning. Så vackert. Fantastisk präst. Fin sång. 

När begravningen är över r det som att luften gått ur mig. Så ensam. Maja får raseri utbrott på skolan innan begravning och där berättar hon om att det är jobbigt att jag är så ledsen. Den sätter sig. Jag måste vara glad. Jag försöker tills det brister igen. Då sätter jag mig med Maja, förklarar att jag saknar mormor, hon var ju min mamma. När man saknar någon mycket så så kan det kännas jobbigt. En del blir arga, andra är glada utåt med ledsen inuti och en del gråter. Jag gråter. Vad tror du att du är av dom? 

Jag är nog den som är glad men ledsen inuti säger hon och pekar på hjärtat. Jag förklarar att det är okej, man får vara arg också men man får aldrig vara dum mot vare sig kompisarna, mamma, pappa, lillasyster och absolut viktigast är att man får inte vara dum mot sig själv! 

Det tycker hon är okej, 

Nu har vi väl fått lite vardag. Men även om det gått tre månader så är saknaden så himla stor. Det var en tung jul och verkligen en tom plats vid bordet. Senast idag var jag påväg att ringa henne igen efter att Maja blev friskförklarad från öron mottagningen. Idag fick jag istället tänka om och skrev till min syster. 

Vissa dagar är tyngre, idag är en riktigt tung dag. Idag har jag varit både arg och ledsen. 


Jag saknar dig mamma, varje dag är en kamp. På kvällen brukar jag gå ut på trappen och titta upp mot himlen och bara prata, om dagen, om saknaden om ilskan eller glädjen. 


Jag försöker finna en tröst i att du slipper ha ont. Slipper lida. Samtidigt känns det så jävla orättvist. Du skulle ju få se dina barnbarn växa upp. Följa oss på tokigheter. Saknaden sköljer över mig mellan varven. 

Jag är så tacksam mamma för allt, för livet, stödet och kärleken. 

Tacksam för att jag fick dig som mamma, att jag fått vara din dotter. Jag hoppas att jag en dag kan göra dig riktigt stolt! För jag är stolt över att få vara din dotter. 

Jag hoppas att du hälsar på oss, ofta! 

Jag älskar dig för alltid mamma! 

God natt! Sov gott! Jag älskar Dig! 


Presentation


Diddi - Resan genom Livet.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

IVF nr1

Spraystart 24/10-10

Sprutstart 1/1-11

ÄP 12/1-11

ÄI 17/1-11

Testdag 30/1-11

Mens 24/1-11

Test resultat: Negativt

FET nr1

Började ÄL-test 2/3-11

ÄL 10/3-11

ÄI 16/3-11

Testdag 29/3-11

Mindre blödning 27/3-11

Test resultat: Negativt

Graviditet No.1

Den 23/6-2011 efter veckor av illamående och trötthet har jag vågat göra ett graviditets test som för första gången var POSITIVT!

Lite mer än 3års kamp är förhoppningsvis över. Håller tummar och tår!

Graviditet no. 2

Den 12/10-2013 fick jag åter igen se ett plus på stickan. Denna skatt är beräknad till den 22/6-2014

Senaste inläggen

Arkiv

Följ bloggen

Följ Diddi med Blogkeen
Följ Diddi med Bloglovin'

Länkar

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se