Helgen var ju kul. Majsen fick feber o imorgon ska det ringas till vc igen, det är något som inte stämmer! Hon klagar över att hon har ont i magen, är trött o slö, hostat i flera veckor o varit mörk under ögonen, ser ut som att hon inte sovit på veckor. Blodvärdet var iaf bra men det var ju inte det prov vi blev lovade. Blev lite häpen när de bara skulle kollar blodstatus o dom frågade om de skulle vara enklare o ta det i fingret. O.o
Varför fick vi då med oss Emblaplåster?! Struliga jävla mora lasarett. Men imorgon ska jag på dom igen.

Juni ska få träffa doktorn på tisdag, samma doktor som Maja träffade sist. Så imorgon måste jag in på apoteket o kolla hur många uttag jag har kvar på ersättningen. Gången innan jag var in sist så sa han att jag hade tre uttag kvar men doktorn har bara skrivit på fyra uttag.. Och det senaste var mitt femte.. Måste vara säker så jag inte står utan sen. Men det känns skönt att kanske få lite ordning på andningsuppehållen. Något lär göras. Har funderat på om man ska skaffa andningslarm men jag har hört så mycket dåligt om de. Så jag blir lite osäker. Men tycker att det nu är dags att få lite hjälp när det har pågått i en månads tid. Jag kommer inte nöja mig med att få åka hem o hoppas att det ger med sig.
Hon vägde 6830g och var nu 60 lång. Hon får vänta med tre månaders sprutan tills vi varit till doktorn och får lite mer kött på benen.

Hunden verkar vi ha hittat ett hem till nu. Dom skulle ha kommit o hälsat på i helgen men blev sjuka så egentligen var det väl lika bra då det inte varit på topp här heller.
Katten verkar det vara värre med.. Visst kan jag förstå om man inte vill ha en så gammal katt eller gammal o gammal han är bara ca 6år. De flesta som vill ha katt vill ju ha en unge. Jag kan förstå det, men det sätter oss i en jävlig sits..

Jag själv känner överkörd av en ångvält 100ggr om.. Maja har varit orolig till tusen o hostat värre än en stor rökare o velat ha vatten o nässpray tusen ggr om. När hon hostar har juni vaknat till o varit tvungen o ha nappen på två sekunder för att kunna somna om. Roligt när hon börjar prata mitt i natten för hon hör att vi var vakna. Annars så blöder jag fortfarande. Tre veckor nu. Jag ska väl ge det tre månader iaf men fortsätter det såhär kommer jag ju tuppa av bara jag sätter mig upp snart. Ska nog börja ta järntabletter o se om jag blir bättre i skallen o blodtrycksfallen.. Känns jobbigt att vara själv med barnen när man har sån kraftig yrsel. Tack o lov brukar mamsen vara snäll o vara här när det behövs men det känns jobbigt att alltid behöva vara så beroende av någon. Och nu vet jag inte hur det kommer gå eftersom hon har hunden oxå. Senast var vi hos henne o de funkade ju men jag hatar verkligen läget på den lägenheten. Liv o stoj o folk som står o skriker mitt i nätterna så en veckodag gör burnout o är dumma i huvudet. Fattar inte hur hon orkar bo där. Dagen innan sov vi hemma själva så jag försökte visa Maja hur hon skulle göra om mamma ramlade o inte pratade med henne. Istället för att läsa henne ringa 112 så har jag alltid mamma som senast uppringda så hon bara kan trycka där. När jag frågade om hon förstod sa hon: Mamma ramla, då måste Maja ringa momo! Duktig tjej. Men men. Vi hoppas vi slipper.
Imorgon ska gubben till veterinären med hunden o få honom kollad. Jag ska försöka få en tid till Maja på vc. O sen ska hon få träffa sin älskade momo en sväng.
Nu var jag kväller med min bok o liten sötis.

Hoppas ni haft en bättre helg än oss.
Carpe Diem!

Imorgon blir lilla tjejen tre månader. Det känns som hon är äldre samtidigt som de känns som hon nyss kom. Vi har varit med om mycket under dessa tre månader.. Nu kämpar vi med att ständigt städa. Allt hår från både hund o katt ska bort hela tiden. Det märks på juni så fort vi missat eller fuskat. Det är ett rent helvete men vi verkar ha fått en öppning med hunden iaf vilket känns skönt. Imorgon ska det pratas med veterinären o så hoppas vi på det bästa.
Så mycket tankar o så svårt att skriva..

Återkommer... En annan dag, en annan tid..

CARPE DIEM!

Varit tyst här då min telefon levt sitt eget liv. Jag mår iaf bra. Trött o så men mår ändå ok. Satte ju in en p stav för en månad sen. Första mensen kom för ca två veckor sen.. Än är den inte slut. Detta gör att jag får yrsel, blir illamående och håller på att tuppa av, hela tiden! Det var ju inte såhär jag ville ha de. Men det sägs väl att man ska ha den i i minst tre månader innan man ser hur det kommer bli. Och efter sex månader vet man. Allt lät ju så bra. De flesta får mindre blödningar ibland uteblir de, minskar mensvärken o att man kunde få mer acne Var jag beredd på. Det är inget INGET som stämmer. Fortsätter det så här kommer jag inte att ha kvar denna stav! Never! Ja ja.
Maja är hostig fortfarande o idag har hon fått hostmedicin. Dock hatar hon mediciner. Får se om det funkar.
Juni då. Jo igår var vi påväg att få åka till barnakuten med henne. Hon låg i blöja i soffan o jollrade o Maja skulle ha dricka så jag plockar upp henne o börjar gå. Då vänder sig Maja om o säger att juni kräks. O då inser jag att hon inte kan andas. Hör allt för att få henne o andas igen men hon bara kräks o kippar luft. Ser hur hon börjar bli blå om läpparna o därefter drar hon ett andetag o börjar gråta. Jag ringer 1177 o ser då att hon är alldeles rödprickig på ryggen. Hon på sjukvårdsrådgivningen trodde det rörde sig om en allergisk reaktion. O tyckte vi skulle avvakta o åka in om det blev igen. Men annars vänta tills vi ska till bvc i veckan.
Annars mår hon bra o är en pigg tjej. Pratar o har börjat gripa o hålla i saker.
Vi har full fart med att försöka hålla rent i hopp om att hitta nytt boende till våra djur. Känns jätte jobbigt men tyvärr är det så att man måste sätta sina barn först. Kommer alltid vara så. Mår jag å andra sidan bra så mår oftast mina barn oxå bra. Maja är expert på o känna av stämning. Är jag irriterad är hon ännu mer lätt att irritera är jag arg är hon arg är jag ledsen eller nere är hon världens goaste o myser o kommer o säger " älskar dig!" och hjärtat smälter. Idag har varit en upp o ner dag. Men ändå gått över förväntan. Åkte iväg med barnen till syrran o kom hem då hade gubben satt upp två hyllor på Majas rum o städat får inne. Dammsugat huset. Men imorgon fortsätter min storstädning.
Nu gäller det att hålla efter o se till att juni o Aron hålls separerade.. Bara att hoppas vi snabbt hittar ett hem till både honom o katten..

Nej nu titta klart på big brother o sen läsa lite.. Ha de gött där ute..

Det står mig helt ärligt upp i halsen. Även om jag tycker det är viktigt att man röstar, även om du inte tycker att något parti representerar det du tycker så rösta om det är så då blankt, då har du iaf röstat! Nog om det. Politik hit o politik dit..


Ikväll är jag ensam hemma med de små. Gubben är på hockey o jobbar lite. Så han kommer väl hem snart.. Trodde jag skulle få en jobbig kväll men Maja ville bara att chips o sitta o mysa o juni vägrade sova o låg på rygg på golvet, vred sig till sidan o pratade med Maja sen gick Maja o då vrider hon sig halvt på mage.. Så det står nog inte på innan hon hamnar på mage.. Helt magiskt somnade juni med flaskan o det var bara o lägga henne i säng. Sen fick Maja välling o även hon somnade med den. Så helt allena i soffan, eller hunden njuter av att ha matte för sig själv så han har mig som kudde ikväll. ;-)
Idag var vi med majsen på vc för hon säger hon har ont i magen o igår sa hon att det gjorde ont mellan benen, hon blir kallsvettig lite då o då o har fått såna mörka ringar under ögonen.. Men ingen uvi som tur är men vi ska upp på måndag o ta prover om hon oxå kan vara mjölkallergisk för hon har typiska symptom som jag hade när jag var liten, mig tog det däremot några år innan tidernas sämsta läkare skickade mig till mora istället. Då hade jag gått med feber i över tre månader med rådet att åka hem o ta Alvedon.. Maja har ingen feber men hon är trött jämt även om hon har energi men humöret sviktar snabbt. Tunt hår o naglar som brister på en gång. Mörka ringar under ögonen o klagar på ont i magen lite då o då men nästan varje dag. Så nu ska hon iaf få lämna lite prov på måndag o då får vi ju veta iaf.
Juni har piggnat till men har fortfarande hosta men inte alls lika hemskt. Så det känns skönt.
Själv känns det som jag svävar mellan himmel o helvete. Jag har alltid sagt att jag ska vara ärlig här o nu är det dags igen.
Jag älskar verkligen min lilla familj o alla fel o brister med oss. Men lika ofta kan jag känna hur jag inte räcker till o att jag inser nu att jag nog var deprimerad efter förlossningen med Maja då jag mår mycket bättre efter denna o känner mig gladare o mer positiv än då jag fick Maja. När jag fick Maja grät jag nog varje dag flera gånger dagligen o hade ångest o panik var o varannan dag. Men det var inget jag ville erkänna så gärna. Men sen måste man kanske se till den tuffa start vi fick med henne oxå hur mycket det tog på oss. Kärleken till mina barn bara växer för varje dag o jag kan njuta mer nu än förr.. Oron för Maja låg nog under ytan mer än jag trodde. Jag är samtidigt så trött på att vara hemma och o längtar verkligen tillbaka ut i det sociala man får med ett jobb. Men så länge vi har vår hund kvar kommer jag inte kunna ta mig an ett jobb. Vilket känns riktigt surt då jag hade velat ha ett datum för när jag kan ut o jobba igen. Nästa vecka har jag något att ta itu med. Jag ska läsa upp min matte o sen anmäla mig till högskoleprovet o där efter söka mig in på en utbildning. Vad exakt har jag inte bestämt till hundra ännu men något kommer det bli. Något kommer jag bli..
Just nu saknar jag mest det sociala o känner mig lite smått isolerad här hemma samtidigt som jag älskar vårt hus. Önskar jag kunde ta med huset o bo närmare resten av familjen. Men det blir det strået man får ta om man vill bo här ute.
Där har jag lättat hjärtat lite..

Nu blir de lite tv innan jag kryper ner o slukar i mig en ny bok ;-)
Ha en toppen helg folket!

Dagarna flyger förbi i rasande fart.
I fredags blev Juni jätte tätt i näsan o fick världens hosta. Hon tappade andan flera gånger under dagen men bara en kort sekund. Så blev det kväll o jag lägger henne i spjälsängen för hon sover ju. Jag lägger mig o läser. Sen hör jag hur hon ligger o kippar efter luft (sover, än så länge, på rygg.) jag kastar boken o flyger upp o får upp henne. Gör allt möjligt för att få henne att andas. Tillslut skriker jag på gubben o då börjar även juni skrika. Tack o lov. Säger åt honom att ringa 1177 o får höra att det är kö, " släng på o ring 112" säger jag o går ut på trappen invirad i filt med liten. Ingen ambulans ledig så vi får åka in själva. På vägen dit blir hon lugnare. Vi får komma in med en gång o allt kollas. Hon syresätter sig o andas bra. Dock har hon fått feber. Efter lite mer koll o rådgörning med barnläkare åker vi hem med Alvedon. Juni sov i bilbarnstolen någon timme o sen låg hon upp bullad i min famn. Tänkte det var lika bra när jag ändå skulle vara så orolig. Febern satt i tills igår kväll då även snoret lossnade. Så idag har hon sovit mycket. Hon är fortfarande snorig o tätt o har hosta men nu är det bättre. Feberfri sen i morse :-)

Dop planering har inletts o kyrkan bokad. Passade på att boka en tid till frissan nästa vecka oxå. Kanske man ser lite mer normal ut på nya körkortet ;) antagligen inte. Idag har majsen varit på dagis o jag o juni tog en tur ner på mora. Två mjukisbyxor till majsen o mjukis leggings o hårspännen. Jag hittade fyra böcker o unnade mig ett par nya jeans. Sen har barnen fått badat o Maja fick till sin stora förtjusning äta middag i sin badrock. Ibland får man helt enkelt välja sina krig.

Vi har efter några månaders funderingar insett att vår älskade hund behöver ett nytt hem. Han blir mer o mer undan knuffad för att vi ska hinna med barnen.. Tiden räcker inte längre till. Det dåliga samvetet kryper fram mer o mer. Det är helt enkelt dags att sluta vara egoistisk över att förlora honom o dags att han får den tiden o kärleken han behöver. Eller kärlek får han men tiden1 han behöver få röra på sig mer utmana sina sinnen o verkligen få tid. Det kommer verkligen inte bli lätt då jag faktiskt är så fäst vid honom o ser hur underbar han varit/är mot Maja. Hans nya hem ska väljas med omsorg o det ska få ta tid. Han ska få lära känna sin nya ägare o i lugnt tempo få flytta. Jag kommer gråta floder. Ärligt, det gör jag redan. Jag har gjort det hela dagen känns det som. Det är tungt helt enkelt.

Det dåliga samvetet sträcker sig även till Maja. Jag vet att det är vanligt men jag känner mig jättedålig att jag inte kan ge henne den mamma tid hon suktar efter i tid o otid. Att jag inte bara kan släppa allt för att leka med henne. Jag försöker involvera henne i det som måste göras på dagarna, diskas, hänga tvätt plocka ur maskinen o laga mat. Men ibland räcker inte tålamodet till. Man ryker ihop för små grejer o får åter dåligt samvete. Jag försöker att göra varje kväll som vi alltid haft det. Mys0med välling i mitt knä o om hon inte somnar där o då så0kryper vi ner i hennes säng o läser en bok som hon får välja. Försöker hålla fast vid det o jag älskar verkligen dom stunderna. Men när gubben jobbar nätter måste ju även lillasyster vara med o det stör vår kväll. Ibland tycker hon det är helt ok att ha med juni men ikväll önskade hon nog att få ha mamma för sig själv.. "måste juni följa mamma"
Men nu ska jag krypa ner o läsa lite o hoppas på att få skingra tankarna..

Trevlig kväll..

Bvc idag o fick se att juni närmar sig sex kilo.. Stor tjej. 58.5- 59 cm hon ville inte gärna sträcka ut benet. Men hon var väldigt glad. Hem till bästa mormor o fick sig lite mat. Sen insåg jag i morse att Maja praktiskt taget växt ur alla kläder. Tröjorna är för korta i magen o byxorna slutar flera centimeter upp på benet. Så idag köpte vi några tröjor o ett par byxor i 110?!? Vart tog min lilla tjej vägen? Men men hon ska ju bli stor någongång hon oxå.. Hemskt att det går så fort bara. Så imorgon blir det t rensning av hennes garderob så vi ser vad som behöver fyllas på. Tur det finns lite ärvda kläder att tillgå :-)

Blir lite konstigt varje gång man träffar någon vikarie på bvc då de inte är inlästa på oss o kommer ihåg lite från minnet. Men idag träffade vi en trevlig tant iaf. Var beredd på en uppläxning igen för amningen men hon nickade bara o sa att det är så för vissa o andra går det jättelätt för. Hon verkar ju må bra iaf. Så det var skönt att slippa den moraltanten jag hade med Maja. Idag har vi inte gjort mycket efter dagis men jag ska baka en tårta til min mamma som fyller år imorgon o ville ha dumlefluff så det har jag roat mig med nu ikväll efter övertrötta barn tillslut somnade. Maja fick utbrott o sen somnade hon med vällingen ikväll o juni gallskrek tills gubben la henne i sängen o hon fick ligga o sparka lite så somnade även hon. Skönt att vi kanske kan få en rutin nu. Har varit lite dåligt med de vad gäller juni men svårt att få rutin när de är så små tycker jag. Men nu verkar det lösa sig snart. Hoppas de. Blir jobbigt sen annars när gubben börjar jobba nätter igen. Men de löser sig nog.
Nu blir det att läsa lite innan jag ska dejta den där svårflörtade John blund ;-)

Ha de gött1

Har haft en underbar helg som spenderats mestadels med mamma/mormor o två av mina syskon o deras älskade barn. Igår kändes världen lätt. Det är så roligt att se att dom kan leka tillsammans trots en viss åldersskillnad. Att få prata o bara vara med mina syskon o narras så som syskon gör. Se hur alla barnen försöker att få mammas uppmärksamhet. Jo, jag älskar dom så det värker i hjärtat.

Idag vaknade vi i stress. Maja skulle prompt äta vällingen hos mig för Juni söt ju ändå. Så det var bara att värma o sätta sig. (älskar dessa stunder när min stora vill vara liten) skynda att få ut gubben med hunden, somnade med blött hår igår så det stod rakt upp o pressa ner de med plattång o en Maja som står brevid o stampar " mitt hår oxå mamma" få på mig kläder o sen komma ut i bilen o känna mig helt tom. Ingen unge. Känns konstigt men vill lasarettet tog jag mig dock fem minuter sen men men. Fick direkt komma in o lämna ett ekg för att höra " ja där var det ja, då var vi klara" vidare till doktorn som jag trodde var en annan men han är tydligen min doktor o den jag träffat innan var hans vikarie. Då den förra doktorn tyckte det0vore smartast att operera fick jag nu istället en super bra genomgång av mitt hjärtfel. Tydligen är det medfött o inget jag ska oroa mig över så länge jag inte får hysterisk hjärtklappning o hög puls utan ansträngning. Visst kunde jag få problem när jag blev äldre0men det finns mediciner. Hans råd var att avvakta o se. Självklart får jag operera bort det om jag vill men en operation medför alltid risker o vi båda kom fram till att det var en onödig risk så länge jag mådde bra. Fick jag hjärtklappning o var osäker o orolig om det var hjärtat eller min ångest som framkallat så kunde jag vända mig till dom, vc eller akuten för att få göra ett ekg. Så nu ska vi pratar vid igen efter jul o se om jag ändrat mig eller om vi ska fortsätta som nu.
Känns bra att ha fått träffa en doktor som faktiskt kan förklara vad jag har. Inte ofta det händer på detta sjukhus..

Han kunde dock inte se om det fanns något genetiskt i det då Maja oxå har ett hjärtfel men ett helt annat.

Så efter morgonens kaos åkte jag hem till min flock som satt o mös i pyjamas fortfarande. Lite kläder o frukost åkte vi till mormor o fick lite gjort på affären o lunch0hos bästa momo. Hem o lekte o varvade med lite hysteri utbrott. Majsen somnade på två röda efter natt sagan o sen var det bara att turas om o trösta övertrött liten. Men nu sover de båda gott o jag ska läsa lite innan jag ska nypa någon timme för imorgon är det dags för Maja att bli av med lite överskottsenergi på0dagis :-)

Natti natti

Ja äntligen har vi fått en ersättning som funkar för Juni. Förra veckan var vi på bvc, hon växer som hon ska o är nu 5300g stor o 56 lång. Doktorn tyckte hon var stark i nacken o en pigg tjej. Lite dividerande av vad vi provat för ersättning o droppar fick vi hem en prov burk av althera, mjölkfri ersättning. På söndag hade jag en mestadels nöjd tjej som inte blev hysterisk o högröd när hon skulle bajsa. Hon har haft fullt med små prickar i ansiktet o på armarna som jag tagit för hormonprickar. Men när hon två dagar hade gått på den nya ersättningen försvann de. Dock tog prov burken slut på söndag eftermiddag ohon fick igen nan h.a 1 på måndag morgon hade hon prickar igen hela armarna. Men vi fick ett recept o ny mat o prickarna försvann igen. Hon är nöjd o glad o har knappt magknip alls numera o bajsar utan problem. En tyngd har släppt o nu de senaste nätterna har hon sovit hela natten så även jag har fått sovit. Visst vaknar man med ett ryck några gånger o inser att hon sover o bara man hör att hon andas så somnar jag lugnt om.
Majsen då?!? Jo hon hade varit en vecka på dagis o förra fredagen fick hon feber. Feberfri söndagkväll igen men snorig som bara den. HEJ DAGIS! Du underbara smitthärd! Två veckor har gått o hon börjar lära sig namnen på de nya kompisarna, själv har jag ingen koll längre på vilka hon har på dagis. Nästa vecka efter två veckors strul med nattning ska hon bara få sova en halvtimme fortsätter det ta timmar innan hon somnar får hon sluta sova middag. Kan inte hålla på med nattning i två timmar de dagar hon varit på dagis, blir enerverande för oss alla. Så vi får se nu hur det går.

Det var barnen de. Själv hade jag planer på o lägga om kosten nu i veckan men det sket sig så jag ska köra på vill veckan istället o försöka äta tallriksmodellen, tänkte först lchf men jag behöver den pastan/Potatisen för att ens funka. Men dra ner på det o även få bort läsken o sötsakerna, speciellt fikat. Min svaga punkt. Men jag tror att lite av allt funkar bättre än att banna något för min del. Dock är jag nöjd att denna graviditet ha kvar fem kilo istället för 25 som jag hade med Maja på inskrivnings vikten. Dock började jag gå upp i vikt redan i ivf svängen med alla hormoner så egentligen har jag en hel del att bli av med men mitt första mål är inskrivnings vikten. Dags o börja röra på sig igen alltså. ;-)

Men nu är det dags för en date med John blund