Ganska exakt fyra månader efter att juni föddes har jag nu kommit ner i inskrivningsvikten :-) delmål ett år alltså nått! Nu är jag alltså under 80kg igen. Det känns jätteskönt. Men nu ska vi satsa mot nya mål. Jag tar små mål så att det känns som det händer något så jag slipper känna att jag fastnar.. Så nu är vikten på 79,6 och mitt nästa mål är 76 då jag hade den vikten innan jag blev gravid som jag då lyckats gå ner med Maja. Så nu ska jag kämpa vidare o jag ska erkänna att jag inte ansträngt mig speciellt mycket för att nå hit. Men känner att det är dags att lägga i en högre växel.. Träna lite på riktigt! Bra är ju den träning som blir av..
Men men. Känner mig bara glad att det går åt rätt håll..
Grattis till mig :-)
Kolla lite big brother o njuta för imorgon blir det full fart..

Ligger i sängen o försöker sova. Det går inget vidare.. Ångesten är o hälsar på. Jag vet varför men kan ändå inte skjuta de ifrån mig. Det har väl varit lite mycket nu på sistonde. Eller sistonde o sistonde. Sen juni kom till världen. Men detta är mitt första ångest anfall på ganska länge.. Oron som man/jag dras med ständigt gör att jag är konstant stressad. Förr hade jag ro att sova en stund på dagen om natten varit jobbig av någon anledning.. Men nu ligger jag på helspänn även om jag vet att gubben har kontroll. jag är så spänd att jag har fått en muskelknuta på ena axeln/nacken så det är som en enda stor knöl. Igår hittade jag blåmärken på de mest udda ställen.. Ett på revbenet, ett snett under det andra revbenet ett under bröstet o i armhålan... Och en röd knöl på smalbenet.. Vet inte hur de uppkommit eller vad jag gjort för konstigt. Minnet börjar bli dåligt, jag brukade ha stenkoll nu kan jag gå från spisen o några minuter senare komma på att visst fan jag lagar mat.. Så nu när jag lagar mat måste jag stanna i köket vid spisen så jag inte glömmer bort mig. Jag skriver små listor på saker jag inte får glömma, sätter larm på telefonen om det är viktigt. Idag insåg jag att jag druckit ca fyra dl på hela dagen en kaffe kopp bort räknad. Nu ligger jag som sagt i sängen o försöker behärska min andning o trycket i kroppen.. Ja jag ska erkänna jag väntar på att Maja ska komma in o krypa ner oxå.. Samtidigt hör jag juni ligger o slänger sig i sängen..
På lördag är det dop. Jag har massor att göra men tänker faktiskt försöka att komma hemifrån o göra något roligt imorgon. Shoppa.. Eller ja kolla om jag hittar några kläder till mig själv o komma loss ur bubblan vi har här hemma där det känns som ständig kaos..

Gubben ska få fixa o dona i vårt sovrum med hopp om att det blir klart snabbare..

Juni har iaf blivit piggare o är inte lika ansträngd längre.. Däremot har hon smittat hela familjen med sin förkylning. Snoriga hela högen! Tog lite nässpray ikväll o som vanligt börjar jag blöda näsblod.. Ett samtal till vc är iaf inplanerat så att även jag kan få något mot nästäppan..

Det hjälpte lite att skriva av mig ångesten o nu kanske jag kan få någon timmes sömn även jag..

Ha de gött
Carpe Diem!

Ligger i sängen o försöker sova. Det går inget vidare.. Ångesten är o hälsar på. Jag vet varför men kan ändå inte skjuta de ifrån mig. Det har väl varit lite mycket nu på sistonde. Eller sistonde o sistonde. Sen juni kom till världen. Men detta är mitt första ångest anfall på ganska länge.. Oron som man/jag dras med ständigt gör att jag är konstant stressad. Förr hade jag ro att sova en stund på dagen om natten varit jobbig av någon anledning.. Men nu ligger jag på helspänn även om jag vet att gubben har kontroll. jag är så spänd att jag har fått en muskelknuta på ena axeln/nacken så det är som en enda stor knöl. Igår hittade jag blåmärken på de mest udda ställen.. Ett på revbenet, ett snett under det andra revbenet ett under bröstet o i armhålan... Och en röd knöl på smalbenet.. Vet inte hur de uppkommit eller vad jag gjort för konstigt. Minnet börjar bli dåligt, jag brukade ha stenkoll nu kan jag gå från spisen o några minuter senare komma på att visst fan jag lagar mat.. Så nu när jag lagar mat måste jag stanna i köket vid spisen så jag inte glömmer bort mig. Jag skriver små listor på saker jag inte får glömma, sätter larm på telefonen om det är viktigt. Idag insåg jag att jag druckit ca fyra dl på hela dagen en kaffe kopp bort räknad. Nu ligger jag som sagt i sängen o försöker behärska min andning o trycket i kroppen.. Ja jag ska erkänna jag väntar på att Maja ska komma in o krypa ner oxå.. Samtidigt hör jag juni ligger o slänger sig i sängen..
På lördag är det dop. Jag har massor att göra men tänker faktiskt försöka att komma hemifrån o göra något roligt imorgon. Shoppa.. Eller ja kolla om jag hittar några kläder till mig själv o komma loss ur bubblan vi har här hemma där det känns som ständig kaos..

Gubben ska få fixa o dona i vårt sovrum med hopp om att det blir klart snabbare..

Juni har iaf blivit piggare o är inte lika ansträngd längre.. Däremot har hon smittat hela familjen med sin förkylning. Snoriga hela högen! Tog lite nässpray ikväll o som vanligt börjar jag blöda näsblod.. Ett samtal till vc är iaf inplanerat så att även jag kan få något mot nästäppan..

Det hjälpte lite att skriva av mig ångesten o nu kanske jag kan få någon timmes sömn även jag..

Ha de gött
Carpe Diem!

Helvetes natn är över..
Vi gick o la oss vid elva, juni hade svårt att somna men lyckades till o från. Jag inte slappna av, kände något på mig. Precis när jag la mig tillrätta så börjar hon hosta.. Jag vrider henne på sidan men hon är så tätt att hon inte får luft. Suger ur näsan o går ut för hostan ska lätta. Hostar lite mindre men andas stötvis. Jag springer in o tar telefonen o ringer sos. De skickar ambulans o under tiden är vi ute i overall o täcke. När de kommer å vi får Komma in i ambulansen mäter de syret hon ligger lite lågt o får verkligen kämpa för att andas. Falun säger han.
Hon får då syrgas o i Mora syresätter hon sig bättre så vi åker in till mora för bedömning. Hon har lite hög puls o andningsfrekvensen ligger högt. Rosslig o hostig. Doktorn ringer Falun o vi tar temp lite feber. Vi får vänta en halvtimme o hon piggnar till mer.
Vi får veta att hon haft ett krupp anfall som gett med sig med hjälp av syrgasen. Vi får åka hem men vara beredda på att åka in igen om det kom tillbaka.

Hon somnade i bilen påväg hem o sov till nio i morse. Var vaken en timme o nu har hon snart sovit två till. Är tätt o rosslig men ändå pigg o pratsam.
Maja vaknade naturligtvis när vi åkte o blev orolig. När vi kom hem i morse hörde jag henne prata i sömnen " Så ja juni, de blir bra. Ta det lugnt juni" *snyftsnyft* idag har hon klängt som en liten apa o springer till juni så fort hon låter..
Älskade barn om jag bara kunde ta alla era krämpor och besvär!!! Jag älskar er mer än vad ord någonsin kommer räcka att förklara.

Idag är vi alltså lite slöa, men ska fixa lite grejer o sen kyla ner sovrummet o njuta av en förhoppningsvis lugn dag..

Jag är trött. Inte fysiskt trött men psykiskt. Att ständigt känna denna oro med juni. Nu har jag slarvat med städningen i två dagar, jag/vi har helt enkelt inte orkat med. Och redan igår började hostan.. Nu är det så att hon även är snorig helt plötsligt. Vi kör ju med koksaltlösning varje dag för att göra slemet lättare att få upp. Vilket resulterar i att hon kräks. Visst det är bra men hur jävla länge ska man hålla på med koksalt? Det hjälper ju föga.. Men å andra sidan har vi inget annat som hjälper heller.. Jag står i valet o kvalet om jag ska ringa vc för att dom får lyssna på henne igen. Hon har börjat dra sig i öronen oxå, det jobbiga är ju att inte veta om hon har ont i dem eller om hon bara har upptäckt dom?!? Hur gör man? Ringa för att få kolla det eller avvakta? Känner mig som en sån mamma som övertygar läkare om att mina barn är sjuka.. Men vad gör man inte för sina barn. Man vill ju att de ska få må bra. Vem vill se sitt barn ha ont. Och jag känner ju i magen att det är något!! Det är hemskt!

Hur som så är vi annars friska. Maja har blivit jätte duktig o skulle gå till dagis utan blöja idag. En olycka på hela dagen. Hon hade blöja när hon sov på dagis och ville ha den på sig tills hon hade bajsat sen ville hon ha kalsjong som hon säger. Så duktig. Hon ville inte ha blöja när hon skulle sova men jag har inte fixat kiss skydd till hennes säng än så vi kör med blöja några dagar till iaf! Sen sover hon ju halva nätterna i vår säng så de känns säkrast med blöja ett tag till. Efter Pencilin kuren blev hon dålig i magen o är alldeles röd mellan benen.. Jag smörjer o smörjer o nu äntligen börjar det bli bättre.

Imorgon ska allt till sovrummet inhandlas så vi kan köra på o kanske bli klara till dopet. Vore ju toppen men vi ska inte stressa..

Men nu ska här sovas. Natti natti

Barnen sover.. Just nu.. Vi tittar på dålig tv o planerar vårt sovrum.. Vi har flyttat ut o tryckt in oss i Majas gamla rum. Vi har några cm golv yta men det är allt. Fönstret är på plats o ska bara snyggas till. Lister ska rivas o väggar o tak ska tvättas. Vi måste fundera ut var vi ska göra av alla kläder i garderoben då vi målar om eftersom vi ska spraymåla. Drömmen är att få allt klart till dopet men vi får se. Köpte golv idag iaf. Så nu ska gubben köpa de sista snickar grejorna imorgon så vi (gubben) kan köra på när han är ledig. Hoppas vi bara att han orkar hålla på oxå o får för Maja. Känns skönt att vi ska få de fint där inne oxå. Visst är det skönt med ett svart sovrum när det är sommar o då vi förut, innan barnen, kunde sova halva dagarna. Men nu känns det mest instängt. Så vi kör på o hoppas att vi hinner som sagt.

Häromdagen fick jag veta att min lillasyster kommer till Sverige i början på november. Ska bli kul. Får se om hon ska bo med oss eller hur det blir. Ska se till att försöka träffa henne mer denna gång iaf synd att de bara är några dagar. Bara barnen blivit större ska jag hälsa på henne. Nu vill man ju inte så gärna flyga med två små eller lämna dom själva med pappan... Vet själv hur det är!

Massor i skallen men jag kan inte riktigt få det på pränt.
Oron över juni hänger över mig hela tiden. Hon är rosslig o hostar massor nu och kräks upp massa slem. Känns som man är på helspänn jämt. Jag tvättar o tvättar o städar o städar.. Däremellan ska det vara mat o lek.. Tur att Maja får leka av sig några dagar på dagis.
Juni snurrar numera över på mage från rygg.. Men högst en gång per dag o då ska hon vara utan byxor.. Hon avskyr att klä på sig byxor varje dag. Men hon accepterar det tillslut. Igår hittade hon sina tår o började suga på dom. ;-)

Ska passa på o vara lite social nu när äntligen barnen sover i något bra tid.

Carpe Diem!

Hur ska man orka i en o en halv månad till?
Jag har sedan jag satte in p-staven varit blödningsfri i 6 dagar. Alltså har jag blött konstant i 4veckor imorgon. 3månader säger dom att man bör ha den i för att kunna se ett resultat. Helst 6 månader för att helt klart se att det inte ger med sig. 6!!!månader?!?? Jag har haft min i snart en o en halv månad o håller på o bli tokig. Blöder ibland mer o ibland mindre.. Under dagen! Jag vet inte hur många förpackningar bindor det gått åt. Jag överväger starkt att ta ut den. Men vad ska jag då ha istället? Jag får ju inte ha mina gamla ppiller för att jag löper för stor risk för proppar. Men det är oxå det enda som verkar funka för mig. Eftersom hormonspiralen är lika som staven med samma hormon o samma biverkningar. Kopparspiral vet jag inte ens om jag vågar pröva eftersom de flesta blöder mer av den. Fast o andra sidan så skulle de flesta blöda mindre av stav oxå så.. Äh jag vet inte. Känner mig bara äcklig o skitig hela tiden.

Juni babblar på o har nu börjat greppa saker hon får i handen o även försöka ta sin snutte. Babygymmet verkar hon tröttnat på o blir mest bara förbannad när hon hamnar där. Kanske skulle ha bytt lite leksaker i de så hon tycker de blir intressant igen. Hon är på god väg att snurra över på mage har lite svårt att få med sig överkroppen runt.. Men hon snurrar o rör sig gärna inte så mycket om hon har kläder på sig. Då ligger hon mest o jollrar men bara byxorna åker av så börjar hon sparka o ska runt.. Nu har hon kommit in i en period då hon har svårt att somna. Om man inte sätter henne i bilbarnstolen o åker iväg. Då sover hon på två röda. Ikväll har jag fått linda in oss i filt o placerat oss på trappen ute. Hon blir cool lugn bara vi kommer ut på trappen. Från att vara hysterisk innan.. Men hon sover hela nätterna * Pepparpeppar* o vaknar inte förrens jag väcker henne vid halv åtta kvart i.. Båda barnen sover som stockar på morgonen numera.. Men de klagar jag inte över men varje gång vi INTE måste gå upp så tycker Maja att vi istället ska vakna vid sex... Juni brukar oftast sova vidare till minst sju..

Maja hade då vi var till doktorn dubbelsidig öroninflammation och en sprucken trumhinna samt en urinvägsinfektion. Till råga på allt så såg jag i fredags att hon fått mask i magen.. Jippie! Allt på en jävla gång. Juni kunde hon inte säga så mycket om eftersom det är svårt att göra allergi test på små barn. Men eftersom det finns i släkten så ansåg hon att sannolikheten var stor samt att eftersom hon har komjölk allergi gjorde att hon var allergen mot andra saker var stor.. Så nu väntar vi svar från veterinären på proverna som togs så får vi se hur de står till o hur vi ska göra. Något måste vi ju göra..

Annars är Maja som hon brukar. Min lilla papegoja så det gäller o vakta tungan. Hon har även kommit på att hon kan rymma om vi är dumma o dörren är i upplåst läge. Två gånger har hon traskat ut i strumpor när jag glömt sätta i spärren. Berättade det på dagis i går då hon skulle rymma därifrån oxå för att hennes kompisar inte hade kommit.. Fick då till svar av fröken; redan? Dom brukar vara något år äldre innan dom kommer på tanken att rymma..
Min tjej är för stor för sin ålder känner jag. Men ibland oxå så liten..
Just nu är hon inne i en fas där hon ska välja sina egna kläder o klä på sig själv.. Tröjan brukar inte vara något problem men allt för ofta har hon en liten svans av två små snören ;-)

Jag känner mig som i en bubbla.. Bubblan som hela tiden går emot oss. Vi har iaf bestämt att jag blir hemma med juni tills dagarna tar slut till sommaren.. Så får vi se hur vi ska lösa det under sommaren. Känns inte bra o sätta juni i dagis en vecka för att nästa vecka få byta o gå på sommar dagis.. Känns som att vi får försöka lösa det på något sätt.. Hur blir ett senare problem.
Annars så spinner bubblan runt. Ständigt massor att göra men min ork är borta. Aptiten har varit i botten o de hjälper ju inte orken speciellt mycket.. Ska försöka komma iväg o börja träna både jag o gubben någon gång i veckan. Blir nog skönt o välbehövligt för oss båda..

På fredag ska vi flytta ut ur vårt svarta sovrum och börja göra om. Ska målas o sättas panel o läggas golv. Kommer väl ta sin tid men de kommer att bli kanon när det är klart.

Imorgon ska majsen på dagis igen o då ska jag passa på o städa lite men en tur ner på mora behövs oxå för att fylla på boklagret.. Skulle ha försökt hitta något att ha på mig på dopet. Efter min garderobsrensning så finns där två par byxor o några få tröjor som ser ok ut.. Men bara kroppen kommer i trim igen så finns det kläder igen. Vilket känns som en evighet. Men skam den som ger sig. Jag har lyckats gå ner 42kg en gång o ska banne mig lyckas gå ner minst 5kg till gärna mer men det är mitt delmål nr två. Faktiskt så har jag bara ett kg kvar till inskrivningsvikten ( 79) jag hade med juni så bara det är passerat så var vi delmål nr två på 75 drömmen är att komma ner i 65- 67 som jag hade innan alla hormonbehandlingar o graviditeter.. Men som sagt.. Skam den som ger sig..
Nu blir det nog att försöka sova lite. Fick just sällskap av två iskalla fötter tillhörande en Maja ;-)
Trevlig fortsättning på veckan..
Carpe Diem!

Jag vet inte hur mycket mer jag orkar..
Jag vet bara att jag MÅSTE orka!

Imorgon ska juni till bvc o träffa doktorn. Tack o lov känner jag. Idag/kväll övervägde jag att åka till Falun. Fyra andningsuppehåll. Som sagt jag vet inte hur mycket mer jag orkar.. Jag bara måste. I natt känns det som att jag kommer få vara vaken större delen..
Även Maja ska till doktorn imorgon. Tredagars feber o en hosta som inte vill ge med sig.

Jag vet snart inte hur jag ska räcka till för mina små. Vi försöker så gott vi kan. Vi löser av varann o däremellan ska mat fixas, rena kläder o ett nästan maniskt städande. Det gäller verkligen att prioritera just nu..

Oron är nog det värsta. Jag vet inte var jag ska göra av mig själv.. Att försöka få ett andrum när man går på toa är ett mål. Ibland går det.. Oftast inte..

Jag bara måste! Måste orka för deras skull!