Jag försöker verkligen att hålla kontakt med mina vänner. Men det är bara att inse att tiden inte är min bäste vän. =( Blir lite ledsen att jag inte kan hålla så god kontakt som innan lilla fröken kom, bara att inse att det fanns lika lite tid innan också men nu är det ju helt bananas. Den lilla söta anledningen kommer emellan. Jag får inte riktigt prata i telefonen utan smyger iväg ett sms så å så eller kollar lite snabbt på fejjan så hon är hypnotiserad av något annat. ;) Sorry friends är nog de enda jag kan säga. 

Foten börjar bli okay. går lite på den nu så att de är okay men trappor är ingen höjdare. Inte heller att köra bil. Men det går. Bära bilbarnstolen lär nog dröja ett tag till. Glad att vi fick vagnen innan det här hände. Bara att klicka på barnstolen så rullar vi till bilen. =) Damen verkar nöjd med det. Jag med. 

Imorgon ska vi till BVC igen och få sexmånaders sprutan. Så ska vi s hur stor hon blitt på en månad. :) Hon har imina ögon blivit lång å inte lika "tjockis" länge. Men de är ju jag. Hoppas hon gått upp lite också så det inte har stannat av helt. Hon fick pröva majskrokar igår å de var en höjdare. När den tog slut så blev hon helt tokig. Skit förbannad å började gråta. Söthjärtat mitt.

Nu sover hon sedan lite mer än en timme och de förstår jag. Hon har sovit två gånger under dagen och slocknade redan till halvsju ikväll. Vaken i nästan 5 timmar. Hur mycket ska hon sova på dagen egentligen? Räcker de med två gånger? Ja får nog fråga imorgon. :) 

Nu ska vi se om de blir nå bra på burken eller om man måste kolla på Färjan tjafset igen. Brukar dock fastna i något spel här ute istället ;) 

Hoppas ni haft en bra helg. 

Kram på er! <3

För sex månader sedan låg jag på operationen i Falun. Skakar i hela kroppen av bedövningen som gör att kroppen slappnar av. Känns som en centrifug i magen det pratas ovanför mitt huvud. 

KL. 07:39

"Vi puffar henne!" hör jag någon säger. Någon sekund senare hör jag för första gången hur hon börjar skrika. 

Allt jag hinner tänka är att hon lever. 

Sköterskan brevid mig pratar hela tiden med mig men jag minns inte ett ord, jag lyssnade bara på vad dom pratade om ovanför mitt huvud. Genom deras prat fick jag veta att det var en HON! & HON lever! Ett barn som bott i min mage ett efterlängtat litet barn som vi väntat så på. Jag får ge henne en puss innan dom åker ner med henne till 33:an o gubben försvinner han också. Lyrisk och trött efter 24 timmars värkar rullas jag in på förlossningen igen. Ensam. Sköterskan kommer in och berättar mera vad som skett o att hon pratat med dom nere på 33:an. Jag får veta att hon är stabil och kommer få vara kvar där. 

Två timmar senare så kommer en lyrisk pappa upp till mig med ett foto på henne. HON utan namn. Jag frågar vad han tycker hon ska heta. han svarar " Jag vet inte. Men jag hade ett namn när jag satt där nere." 

Vi skickar sms till folk och gubben byter om och går ner igen så jag får sova lite till innan jag flyttas och får så småning om också rullas ner till Hon. 

Vi bara tittar på henne. Jag vågar knappt röra henne. Hon är uppkopplad till massa maskiner. & alla sladdar gör mig rädd. Sköterskan kommer och lyfter över henne så hon får ligga på mig. Då kommer mina tårar. Då fattar jag att hon är "min/våran". Vi kommer upp på rummet och säger båda att det är en liten Maja. De kändes så rätt. Och ja, hon är minnsann en liten Maja. 

Det har gått sex(!!!) månader sedan "vårat" mirakel kom till oss. Sex underbara månader. Visst har det varit mycket oro o ängslan. För att inte tala om tårar. Jag kan än idag titta på henne och känna en sån lycka så jag börjar gråta. Ett mirakel med ett skönhetsfel på sitt hjärta. Det är mitt största orosmoment just nu. Även om jag vet att jag inte behöver oroa mig så sitter den där och gnager. Miraklet som trotsade alla odds! Hon är här och berikar våra liv. 

Vad gjorde man innan man fick henne egentligen? Somliga skulle säga att jag hade ett liv! Visst jag hade ett liv men det är inget mot det liv jag har nu. Livet jag/vi strävat efter i så många år blev till verkliget för sexmånader sedan klockan 07:39. Livet förändrades för alltid. 

En liten hyllning till min dotter som betyder så mycket mer än ord kan beskriva. Tack alla fina som hållit tummarna i så många år med oss. Älskade vänner och familj.   

Så om sexmånader då firar vi med ett ettårs kalas. Ett helt år. Sex månader går fort har jag lärt mig. 

Jag vet inte hur jag ska avsluta för jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men tack alla fina för alla uppmuntrande ord. 

Puss och kram. 

(Maja! Mamma älskar dig mest i hela världen och mycket massa mer!  )

Jag hatar verkligen att vara så här handikappad. Framför allt så hatar jag att be folk göra saker åt mig. Att göra sig illa ja de kan väl alla göra o jag passar gärna opp. Men varför var jag tvungen å råka ut för de här? Att inte kunna trösta min dotter på de vis hon vill gör så ont i hjärtat. Att behöva lämna henne till gubben när hon vill vara med mig för att få henne lugn. =( Ja det gör fruktansvärt ont i hjärtat. Men nu till kvällen har jag kastat bort kryckorna å försöker ta mig fram på något vis iaf. Sakta men säkert. 

Sjukt att man ska behöva må så psykiskt dåligt av att vara så fysskt dålig. Hate it är bara förnamnet. Dagen har med andra ord spenderats hemma, inne, i soffan. Kanon väder ute och inte ens en promenad kan man ge sig ut på.. Men men. Vad ska man göra? 

Ska sätta mig å planera lite mer kök så vi får se om de blir gjort nu i vinter. Hoppas på det iaf. Hade varit skönt om man fick det i ordning så kankse man får lusten att hålla lite ordning å rent också. Så kan vi nästan släppa bo delen av huset iaf. Taket ska iaf fixas nu så snart som möjligt. Tack å bock för de så slipper man fundera på om de ska börja läcka in i vinter. Så hoppas vi kunna fixa köket också. Det behöver verkligen en riktig makeover. 

Nej så mycket mer händer väl inte här. Lilla tjejen växer så det knakar, hon hann använda kläder i storlek 68 i ungefär 3 veckor. Vi har använt kankse en byxa i den storleken men fick tidigt gå över till en större för annars blev dom för korta i benen. För att inte tala om Lindex kläder, deras 68:a kläder har aldrig blivit använda för hon skulle ha haft dom när hon hade stl 62 för å få plats i dom. Tänk på de mammor. Köp en storlek större på Lindex. 

Så ska gå i genom kläderna nu imorgon å kolla så man får plats för nytt :) 

Nej nu ska här planeras kök. Ha en trevlig kväll folket. 

Kram på er!

Ja som rubriken lyder. Dunderklumpen a.k.a Diddi. Yes in deed!(?) Well kan väl säga så här. Nästan så jag funderade på om de var fredag den 13de idag.. Men icke. 

Vi gjorde oss klara för att åka ner på Mora å fixa lite ärenden så vi klädde damen och oss själva spände fast tjejen i bilbarnstolen och vi ska gå till bilen. Jag får gå först med Maja på armen (i stolen) och gubben har händerna fulla av sopor å ska bara låsa dörren. Jag går ett steg i trappen ner. Tar nästa steg och sulan på skorna viker sig under foten då den var trasig och vips så flyger jag framåt. Greppar tag i bilbarnstolen med armen och håller upp samtidigt som jag tar tag med andra handen så den inte ska välta. PANG säger de och jag hamnar i backen. På min fot som vridit sig, ställer lugnt ner stolen på baken och skriker! Tårarna sprutar och jag skriker för full hals. "Maja, Maja hur gick det med Maja?" Jo hon sitter där och du satte ner henne lugnt o hon har inte tippat säger gubben. Å då får jag ny kraft å skriker ännu mer för FAAAAN vad ont det gör. Spöregnar gör det också. På något vis så får gubben med mig in igen så jag ska slippa ligga på backen. Av med skon å foten är som en boll. Svullen och blå. GE MIG ALVEDON skriker jag o de får jag. En stund senare kan jag ta mig ut i bilen igen o färden går förbi Mora och upp på akuten. Efter x antal timmar så har dom konstaterat att de inte är något brutet och jag har fått mig en redig jävla stukning. Så får en stöd "strumpa" utan strumpa och värktabletter. Gubben fick åka hem tidigare för att gå med hunden och ge tjejen mat. Mormor fick följa med. Tack å bock för det älskade mamma. Lite mat och nu ligger man ned bäddad i soffan med kuddar under foten. Nerdrogad. Tack för det. Skit dag helt enkelt. 

Men imorgon är en ny dag och nya tag.. inga tag för mig. Men ska passa på å mysa med min älskade dotter nu när man inte kan bära så mycket på henne då jag har plockat fram mina ärekefiender stöttepelarna kryckan å kryckan. Men vad gör man inte för att det ska läka?! 

Så en sån kul helg får vi. Någon som inte har några planer för helgen så finns det kaffe på Sold. ;) 

Kram på er. 

Å hoppas ni får en bra helg iaf. 

Många gånger har jag fått höra att jag är en bra vän och att jag finns där. Och faktiskt så är det en sån vän jag vill vara. Med åren så inser jag att jag hellre har några få nära vänner än massa som knappt känner mig. Och därför är det jag skriver idag. Min fina vän J skrev en några vackra rader om mig och ja jag är lite blödig av mig idag så jag fällde minsann en tår. 

Detta skev hon:

"Sånna här skit dagar måste man komma ihåg att det kunde vara värre. Se min vän Diddi till exempel hon har allt haft oddsen mot sig mer än en gång, nästan så Fan själv skrattat na rätt upp i ansiktet. Hon vet att livet inte alltid är en dans på rosor och trotts det är så är hon en underbart fin människa som tar sig tid för andra, hon finns där i vått och torrt. Hon kommer med lugnet innan man ens har insett att stormen är på väg, det är beundransvärt! Jag är riktigt glad att jag har en så fin vän!
Så dagar som dessa när man e trött och less ska jag försöka tänka på att jag trots allt har det rätt bra, det kunde helt enkelt vara värre! 
Tack Diddilido för att du finns!"

Japp någon tår rann och har gråtit lite tidigare idag också. Har haft en "tänkar" dag och då far dom mer än gärna iväg till de som gått bort. ='(

Så ta vara på de ni har o kom ihåg att berätta för de ni har nära hur mycket dom betyder innan det är försent så slipper ni må dåligt för att ni inte hann. 

Det är mycket jag ångrar men inser att jag mår inte bättre av att blicka bakåt o älta men ibland måste man. 

Ta vara på varann. Älskar er kära familj o vänner. 

Varit en bra helg trots allt. Trodde de skulle bli helgen kaos med tanke på hur den startade. Men icke. Det fick bra. Vi är så gott som friska igen. Lite snorigt men de är väl efterslängen. :) 

Igår kom systeryss med familj å mammi ut å hälsade på och de var mys. Lillprinsen blir så stor. För varje gång man ser honom. Sötisen. Idag har jag å Maja varit till Orsa och lekt med Nova o Erika. Var skoj å komma dit lite. Fick med mig dom på China och vi fick i oss lite mat och de var mys. 

Träffade på "kollegorna" elr ja extra familjen a´la China ;) Saknar det sjukt mycket ibland. =( Chifen var där och hälsade lite och sen kom Emelie. Shit vad den kvinnan har "försvunnit" precis som Jessica. jag avundas deras självdiciplin. Men ja jag vet. Jag har lite andra prioriteringar just nu men å andra sidan om jag kan må bra eller bättre ska jag väl säga. Jag mår ju bra. Men att få ha det där extra som man får när självförtroendet stiger och "boosten" som man får. Den vill jag ha. Den vill jag känna. Jag gav ju upp LCHF och lite lite ånngrar jag det. Men något ska jag göra iaf. Men jag ska börja i lugn takt o ta de lite o lite. Att göra alla "uppoffringar" samtidigt är svårt för mig å de är då jag faller tillbaka. Så jag ska se om inte jag kan ta mig iväg å simma SJÄLV minst en gång i veckan men helst två-tre gånger i veckan. Tror de är bästa träningen för mig att börja med. Stärka kroppen på de skonsammaste sättet innan jag ger mig på mer gym å sånt. Vet ju trots allt att jag har kass rygg och kassa knön/fötter så om jag kan stärka de innan jag ger mig på annat så kankse jag mår bättre och fortsätter istället. Plus att jag kankse inte blir sjuk med en gång för att kroppen blir överansträngd. Jag har ju trots allt min crosstrainer i v-rummet som samlar damm för att jag har för ont i fötter å knän just nu. Men simning i kombination med promenader med min dam borde inte vara så svårt att fixa. Svårare för mig med kvälls aktiviteter då gubben iprincip bara jobbar kvällar.. :S Men det här ska lösa sig. Jag fick ett sånt GO i mig när jag träffade Emelie å ser vad hon ådstakommit. För att inte tala om Jessica. Tack flickor det där behövde jag. Så imårn ska vi väl se om inte man ska ta sig ner till simhallen efter vi varit en tur till sågmyra å hämtat grejer. Jag hoppas att den här boosten får ut mig på nya äventyr. 

Nej nu ska jag kolla lite tv och sen blir de å dyka i sängen och hoppas att natten blir bra. 

Hoppas ni haft en toppen helg. 

Kram på er å tack tjejer. Det där behövde jag. 

Nu sitter man här igen. Något trött är jag måste jag erkänna. Förkylda familjen här på ön. Maja först ut hon är bara snorig nu och tror att tand 3 är i antångande också. Sen blev de gubben som trotsar förkylningen å jobbar, jag ligger å snorar i soffan o moffar i mig ostkrokar. (japp de är så dom heter!) Självömkan å jag. Men någon gång får man ju faktiskt känna så. ;) Eftersom vi alla är förkylda å lätt irriterade idag så har tjejen inte gått med på så mycket, 5 minuter i soffan innan ett hysteri anfall och så upp å gå runt, sen 5 minuter på golvet och ett nytt anfall. Ja dagen har varit mammig. Bara jag gick för att göra en flaska skrek hon efter mig vilket resulterade i att gubben å Maja kom efter. Dåligt med mat under dagen men lyckades få i henne en del nu på kvällen iaf. Tack o bock för det. Har istället fått i henne en del vatten, vem vet kankse har mättat en del den också. 

Vi kom hur som haver iväg å handlade lite o de verkade hon nöjd med iaf. Tror de kan ha blivit lite mycket för henne igår när hon fick bada. 

Vi började ju på babysim igår i rättvik och de gillade damen skarpt men hon var inte nå intresserad av sin mamma. Hon tittade nyfiket på alla barnen å deras föräldrar men mest höll hon koll på sin mormor. Var meningen att mamma min skulle bada med oss men hon glömde en del till bikinin så det sket sig lixom. 

Men bra gick det iaf. Så nästa vecka är det dags igen så vida vi inte blir toksjuka tills dess. Den 18de är de dags för 6månaders sprutan också. Vi skulle ha varit på tandlökarinfo på bvc i måndags men Maja var så krasslig då så vi avbokade det och myste hemma istället. Det behövdes för hon mådde mycket bättre och har blivit piggare å piggare på sistonde. Förutom idag då. Brukar ju numera endast få henne å sova två gånger på dagen men idag har hon knipit ihop tre och somnade igen redan till halvsju. trött tjej idag. Det är mamman också som faktiskt fick lämna över dottern till pappan och gå ut i tio minuter å ta lite luft. Det tar på krafterna när man själv är förkyld å hängig att ha en kinkis. Så jag gick ut 10 minuter o tog lite luft för att överleva resten av efm/kvällen by our selfs. Men det gick bra. De var ungefär som att hon ville ha mamma för sig själv och blev lite gladare när pappan åkte på jobb. Men hon slockande ju tidigt sen också. 

Well mycket Maja men det är ju mest hon man har å göra med om dagarna så det är ju så. Men jag saknar att jobba och det ger mig lite dåligt samvete. Känns som att jag har för bråttom. Vi har ju väntat så länge på det här så att jag är mer än gärna hemma men tror det skulle vara nyttigt för både mig å maja att jag kom hemifrån lite. Men som sagt trots att det suger i jobb tarmen så ska jag nog vänta ett tag till men jag ska iaf börj fila på ett cv så man har det klart när det är dags för jobb iaf. Lite förberedd skadar väl inte. Men nej det är väl allt för den här gången. En massa goja i vanlig ordning. 

Hoppas ni får en trevlig helg så ska vi spendera våran med att kurera oss. 

Carpe Diem ;)

Det snurrar å surrar i huvudet. Så mycket tankar. 

Tjejen är sjukis och vaknar ca en gång i timmen för hon är så tätt i näsan att inte ens näsdroppar hjälper. =( Gör ont i mitt mamma hjärta. 

Det är mycket som gör ont i hjärtat just nu. Är nästan lika blödig (om inte mer) som när jag var gravid eller under hormonstimuleringen. Kan inte räkna på fingrarna hur många gånger den senaste veckan som tårarna rullat. Men jag gissar på att jag behöver det annars hade jag ju inte gråtit. 

well, det är mycket jag vill skriva  men jag känner att det är "fel" sätt. Lucky me som har min älskade familj säger jag istället.

Jag älskar er alla, mamma, syskon, sambo och mest av allt mitt underbara lilla hjärtegos Maja.

Ha en bra vecka vi har massor inbokat i veckan.. Babysim börjar på torsdag så jag hoppas att tjejen piggat på sig tills dess.

Kram på er!