Började dagen med att jag i panik får åka hem från jobbet för hon skulle gå o ta livet av sig för storasyster inte orkade vänta genom hennes utbrott.
Kommer hem efter jobbet till öppna fönster o dörrar men inga barn och telefonerna kvar hemma.

Gör mat som ratas för att jag dukat med fel tallrik (samma som hon åt på igår) tillslut lyckas vi ta oss till iväg för o hämta en säng till lillebror. Kommer hem igen o det ska duschas men det är fel handdukar, fel tvål o duschstrålen är för hård eller för svag.

Lillebror somnar i sin nya säng med henne skrikande brevid för att jag borstar håret fel. Gör medicin och får höra hur fel jag gör (gör samma som alltid) så hon kan inte ta den. Måste ha ny! Och samma procedur upprepas men den här gången tar hon den.
Lägger sig i sängen med blött hår för jag fick absolut INTE torka det och blir hysterisk, För kudden blir blöt. Hon ska rymma o börjar rycka i dörren, ska slita upp fönster, kastar saker och ska sen gå o slå ihjäl storasyster för hon har somnat.

Jag hanterar det inte galant idag och gruvar mig för att få in henne i bilen Imorgon för läkarbesök i Borlänge! Förra gången fick jag sitta och blå hålla henne i tio mil för hon skulle hoppa ur bilen och faktiskt lyckades öppna dörren två gånger, en resa som vanligtvis tar 1,5 timme tog nästan 2,5 timme ?

Vad gör man? Man känner sig som världens sämsta morsa för att man tillslut tappar det. För att man inte orkar mer men måste orka mer. När man helst av allt bara vill storma ut o försvinna. Man känner sig värdelös mot hennes syskon också för all denna hysteri tar så mycket från den uppmärksamhet jag hade kunnat lagt på även dom. Man känner sig som en urvriden disktrasa. När allt man vill är att ge kärlek och tröst men man får inte ens komma nära..

Jag bara önskar att jag en dag får se längre glimtar av den lilla tjejen som jag vet finns där inne, bakom tvånget och ångesten.

Som jag älskar er mina fina fantastiska barn. För er gör jag allt och lite till!

Imorgon fylls huset och hjärtat igen.
Den här gången har jag saknat dom något oerhört mycket. Men imorgon blir jag komplett igen.
Igår kändes det tungt, tiden stod stilla och det kändes som en evighet sedan jag träffade dom och en evighet tills jag skulle få träffa dom. Men imorgon är dom här igen ?

Insett de senaste dagarna att jag har lite svårt att släppa kontrollen ? men det kanske inte är så konstigt när man under alla år varit den som skulle ha koll på allt. Fixa allt. Boka det, avboka det, fridluftsdagar i skolan, scheman till dagis osv. Helt plötsligt ska jag släppa allt sånt varannan vecka. ?
Men det blir väl ännu en grej att lära om sig med.

Förutom att jobba idag så har jag röjt undan lite och även hunnit träna lite, vilket var skönt. En promenad på närmare 3 km och sen lite övningar hemma för att inte stelna till. Hunnit med några såna nu i veckan och hoppas att jag känner att jag kan lägga en halvtimme på det även till veckan när barnen är här. Även om man rör sig en del med en aktiv treåring så gör de här övningarna mycket för min kropp.
Veckan efter ska hjärtat kollas upp igen med både EKG, ultraljud och prover. Förhoppningsvis får jag OK stämpel för att få börja springa igen. Det vore drömmen just nu! Jag har haft för hög puls tidigare vid ?lättare? aktiviteter och inte fått satt igång med löpningen sedan lilleman föddes. Något jag saknar oerhört mycket. Löpningen har alltid varit min ventil när jag var ?frisk? och den gjorde väldigt mycket för välbefinnandet. Så nu hoppas jag att extra slagen försvunnit helt så jag kan få köra på, kanske något lugnare men jag går 5km 5 dagar i veckan i ganska rask takt redan utan problem så hoppas kan man alltid ?

På tisdag ska lilleman till logopeden, ett besök som blivit uppskjutet några gånger då det krockat med försäljningen av huset och flytt o sånt. Men nu är det dags. Och sen ska vi göra en resa till Borlänge igen med ena dottern för en läkare bedömning och förhoppningsvis en plan hur vi ska lägga upp hennes behandling.

Sen spontan köpte jag mig ett matbord här i helgen på den lokala loppisen, så det ska lösas med frakt för att få hem också ? men det kommer bli så snyggt!

Nu ska jag försöka få mig lite sömn innan klockan ringer igen och vi får börja Emmy härlig vecka med allt vad det innebär.

Hoppas ni haft en härlig helg med massor av mys o bus! ???

Solen skiner och det är dags att svida om till jobbkostym.
Svårt att sova igår, mycket som far genom huvudet. Kanske är det så att man håller på att landa i allt som varit och vad som komma skall? Det har ju inte ens gått en månad än sedan flytten och det kanske är det som ligger där. Det är ändå många år som ska ?packas ihop? även i huvudet. Det man en gång trodde var huset man skulle bli gammal o grå i och se sina barn växa upp. Det är klart att det finns ett sår där, men jag vet inte om jag är redo o riva upp det och bearbeta det än. Det är så mycket annat som ska grävas i innan jag nog ens kan landa i allt som hänt.
Kanske är det så att sorgen efter mamma behöver bearbetas först, även om det gått 6 år så har jag aldrig mer än gråtit när hon dog och sen var det massor med begravning o bouppteckning och sen var det lixom som att man bara skulle gå vidare, och det var väl kanske det jag gjorde på ren överlevnad för att inte rasa helt för mina barn. Detsamma gäller nog separationen och skilsmässan. Såren det orsakat har nog gjort att jag byggt murar. Jag måste skydda mig för att skydda mina barn. Jag vet att en dag så kommer jag rasa samman på ett eller annat sätt men just nu är det inget alternativ. Just nu är framåt och uppåt det enda alternativet för att kunna vara en bra mamma, en bra kollega och en bra vän.
Jag är så fruktansvärt tacksam för mina syskon som verkligen finns där i vått och torrt. Jag vet att de kommer fånga mig när jag faller, och jag vet att jag kommer falla hårt.

Men till dess så tar vi på oss leendet och tar över världen!

Hoppas ni får en helt fantastisk dag! ?

Sovmorgon och tid att ta det lugnt innan jobbet, gjorde att hela dagen kändes som en klackspark.
Försöker förbereda mig för kommande vecka med barnen. Full fart. Lilleman ska till logopeden och en av tjejerna ska fortsätta sin autism/add/ocd/suicid/fobi utredning så det blir en kämpig tur till Borlänge igen. Senast vi åkte så fick jag blå hålla henne i 10mil för att hon inte skulle öppna dörren och hoppa ut. Så vi får hoppas det går bättre den här gången.
Det här är första veckan hon är hos sin pappa utan att ha ringt mig varje kväll. Så vi får hoppas allt går bra. Se om det fungerar lika bra när hon är här också. Då hon annars ringer pappa.
Just nu vill vi bara ha hjälp för att hjälpa henne så vi som föräldrar också kan få hjälp. Hjälp hur vi kan möta henne och det hon behöver hjälp med. Allt det här är så nytt och känns som en djungel.
Sen har vi äldsta tjejen som i flera år dragits med ångest. Där börjar de misstänka att det kan finnas en adhd diagnos men jag vet inte. I mellan varven känner jag mig mest som en urvriden trasa för man inte vet hur man ska hjälpa någon av dom. Den äldsta är det lättare att prata med och hjälpa genom ångesten medan den yngre bara blir? hysterisk! Det går inte att prata med henne och man når inte fram alls. Men till kvällen har hon fått börja ta melatonin som hjälper en aning och ångesten går att hantera bättre. Men det är bara kvällen. Resten av dagen ska ju också fungera.

På sätt och vis så är det därför ?skönt? med varannan vecka och man får tid att hämta sig men saknaden efter dom är rent ut sagt fruktansvärd. Det är tomt och tyst. Inget bus och inget bråk. Inga skratt och inget skrik. Bara tomt. Men snart är det måndag och huset fylls med liv och kärlek igen. ??

Imorgon väntar mer jobb o sen får man väl se vad kvällen bjuder på.

Hoppas ni får en fantastisk helg! ???

Oj.
Jag trodde helt ärligt inte att det skulle gå nästan fyra år innan jag publicerade något nytt. Well here I am!

Vi fick en frisk fin liten (stor) kille den 26/1-2021. Jag däremot hade utvecklat hjärtsvikt under slutet av graviditeten och fick veta det 3dagar före han var beräknad. Vilket resulterade i snabbt ändrade planer. Istället för en vanlig förlossning i Falun fick vi nu tid för förlossning i Uppsala stöttad av hjärtspecialister. Då det visade sig att vår Emil även låg i säte så blev det kejsarsnitt, även om det skulle gått att försöka vända honom hade förmodligen inte min kropp klarat det och sen en förlossning på det. Vi blev kvar på hjärtmottagningen i en vecka innan vi blev frisläppta. En del kontroller har det varit och även en operation/ablation på hjärtat. Snart dags för en ny koll.

Annat som hänt, jag har skilt mig. Eller ligger i skilsmässa. Vi har ganska nyligen sålt huset efter fyra månader av trippande på tå runt varandra. Så är det skönt att den biten äntligen är klar även om vi behöver ha att göra med varandra pga barnen i många år till. Denna vecka är barnen hos sin pappa och mitt hus är tomt. Försöka lära sig att vara själv efter att alltid ha haft något barn runt sig i tolv år. Men jag måste försöka göra det bästa av allt för mig och barnens skull även om det är infekterat mellan mig och deras pappa.
Mellersta barnet kämpar otroligt just nu med tvångstankar/handlingar, oro, ångest, fobier och en känsla av att inte vilja leva mer pga allt det. Men vi har fått startat en utredning via bup om autism, add, tvång, fobier och det suicidala. Nästa vecka ska vi få träffa läkaren och så får vi där se vad som sker. Den äldsta har under några år haft problem med ångest och går oxå hos en psykolog men där har vi svårare att nå fram.

Emil är nu tre år och mår efter allt ganska bra, lite klängigare än vanligt men det känns ändå inte så konstigt med tanke på omställningen.

Och jag, jag mår bättre än vad jag kanske trott. Sårad och sviken, i början var jag arg men insåg att det hjälper varken mig eller mina barn. Sen händer det något och ilskan bubblar såklart upp men det är mest för att jag vill skydda barnen mot allt skit. Insett vilka vänner som verkligen finns där. Vilka som det är lika bra att släppa. Men jag är tacksam för lärdomen allt det här har gett. Tilliten är nog för evigt stukad men vem vet. Jag har en fantastisk syster som gett mig ett sånt stöd på alla tänkbara sätt. Och kollegor! Hela den här lilla ön har gjort så mycket för mig. Det har hjälpts till att fixa nytt boende och stöttning på olika sätt, så även en liten by på landet har sina fördelar!

Imorgon så ska det jobbas som resten av helgen och på måndag kommer kottarna hem igen. Den veckan kommer gå så fort, den senaste susade förbi. Två läkarbesök för två barn o sen skola o jobb så går tiden fort.

Hoppas ni får en fantastisk helg.