Ooooh vad jag har smuffat bebis idag! Söta lilla flicka! Ni kommer bli en sån fiiin familj! All kärlek till er!   

Har även hunnit med en fika med söta Erika & hennes söto dotter.

Bilen har varit och fått en ny framruta och tonade bakrutor. Sniggt! ;) Ska vi se hur länge jag kan hålla den så. Hehe. Men det kostar att ligga på topp! Hade egentligen hellre lagt pengarna på något annat men antar att det här var viktigt också, elr ja kankse inte toningen ;) Men men! Sniggt blidde det!

Har även funderat en del idag! Min längtan blev ju inte direkt mindre av att smuffa (smuffa=gosa/lukta) bebis idag. Jag hade helst velat ha ett start datum för nästa ivf. Men nu får jag vackert vänta. Har så mycket känslor i mig så att jag blir bara en bitterfitta som gnäller på allt min sambo gör.

För den delen är jag idag på dag 29 i cykeln och mensen lyser med sin frånvaro. Har däremot fortfarande ont i magen o de har väl aldrig riktigt gått över än.. Men ja vi får väl se. Det är ju trots allt "normalt" (om de nu finns något som är normalt med mig) än så länge. Dag 29 är ju vanligtvis min mens dag. Och än är inte dagen slut. Känslan säger att den kommer ikväll, som vanligt men den som lever får se.

Undrar om de är PMS och alla ivf känslor som får mig att må som ett monster och vara ett monster för min älskade sambo. Hoppas det går över snart.

Är hur som helst hur rastlös som helst nu ikväll, vill göra något. Men klockan går och snart dags för sängen. =/

Systers bebis har fixerat sig så nu väntar jag på att mosters gofis ska komma någon gång. =) I´m ready! Kom alla på en gång så får jag vara lite ego och fokusera på mig själv sen och våran barnfabrik. Next it´s my turn!

Nej nu ska jag kolla på någon kass film och hoppas på att jag blir trött så jag kan sova som en gris sen.

Puss på er sötisar

Å tack älskade Jess för att du orkade träffas idag. Var hur mysigt som helst!

Nej nu var det "social" jag skulle vara.

Carpe Diem

Har haft en underbar helg med alla nära och kära. Fredagen spenderades hemma med söta Jess, mycket prat om nutid och framtid, härligt att prata med någon som man inte behöver fejka sig för. Lördagen hamnade man i Idre och njöt av sällskapet av familj och släkten. Igår åkte vi till brors stuga och njöt av de små liven. Söta som socker. Älskade söta barn!

Kvällen slutade inte så bra. Eller ja jag kollade på Big Brother finalen och hade tok ont i magen vid äggledarna, värkte så jag satt och gungade som ett psykfall på soffkanten för de var de enda som underlättade å inte gjorde för ont. Tårar och ont var inte kul. Men det gjorde inte så himla ont vid läggdags så jag somnade ganska snabbt. Imorse värkte det igen. Inte lika mycket men har haft molnande värk hela dagen. Jobbigt. Men det har gått bra. Man har ju haft Andre å jobba med så han är ju så snäll å jag har fått varit latis idag. Tack kära vän det behövdes. Så nu till kvällen så ligger jag i soffan och kollar på S.O.S - En Sällskapsresa. =) alltid lika kul! ;)

Nej ska kolla vad ni har skrivit för skoj.

Carpe Diem

Jag har haft två ganska tunga dagar rent psykiskt. Därför har det varit tyst på min blogg men kände att jag skulle skriva en rad idag.

Mina tankar har varit hos Längtan till ett barn idag! Ingen ska behöva få gå igenom det. Tårarna har rullat på kinden. Skickar massor med styrke kramar till er.   

Igår var jag en vandrande zombie, följde med söt till Claes Ohlsson i Insjön en sväng, vi åkte hem å gjorde klart grinden, oljade den och satte nät på den.. När vi skulle stänga den så gick de inte.. Den hade vridit sig och jag ville bara gråta. Motgång! Vi försöker göra något bra men blir pankaka hur som helst. Det suger! Som vanligt. Tillslut fick jag gå in och gråta en skvätt. Trött och grinig. Negativiteten skiner om mig. Mår illa som en bakfull gris och ont i "livmodern". Bajs jävla skit ägglossning. Förmodar jag iaf. Vad skulle de annars kunna vara? Mensen slutade för ganska exakt en vecka sedan.. och redan idag mår jag bättre iaf vad gäller illamåendet men inte helt. kommer å smyger sig på när man äter något. Ogillar det skarpt.

Idag har jag varit på "stan" Mora en sväng och tittat lite. Fick sällskap av Erika & Johan som letade bröllopspresent och kläder till bröllopet. Stötte ihop med min älskade morbror och hans fru också var nästan ett år sen jag träffade dom sist så det var ganska underbart. Nu fick jag en spark i baken att jag ska åka till min mormor i helgen, elr ja iaf över dagen.. Funderar på lördagen då hon fyller år. Vore skönt så hon inte glömmer bort mig helt! Svårt de där med Ahlzimers. Men hon är söt min kära mormor. Känns trist bara att hon nog inte kommer hinna uppleva mina barnbarn och dom inte uppleva henne. Men man ska väl aldrig säga aldrig. Älskade mormor!

Nu ska jag iaf ta mig i kragen å hänga lite tvätt som jag har kastat in tidigare idag o kankse också slänga på en till.. =)

Nu blir det jobb i två dagar innan jag får en ledig helg. =) Vi ses alla sötisar.

Orkar inte skriva mera idag.

Carpe Diem

Ååh vilken helg. Äntligen är den slut. Full fart från fredag till söndag.. Sjukt vad mycket folk det är i farten.

Precis kommit hem bara hämtat hunden och nu är man slut i kroppen. Har tagit mig en öl, tycker jag faktiskt förtjänar den efter den här helgen. Från att ena stunden koka av irritation å ilska så har jag skrattat så tårarna inte är långt borta. Men det har varit en ganska psykiskt jobbig helg. I fredags var inte tårarna långt borta och jag grät en hel del på kvällen/natten också och igår fick det pysa ut en skvätt också. Men men. Tur att man kan ventilera sig lite på något sätt.

Har haft en konstig ont i magen känsla i två dagar/nätter Värker sjukt från samma ställe som när man ska ha mens men min är ju över, en vecka för tidig dessutom. Idag har det gått över i att "bara" göra så att det gör ont bak i ryggen typ vid njurara.. Mysko. Känns i kroppen att det är något som inte är som det ska. Men vad?!?! Skulle hemskt gärna vilja ha lite svar nu.. Men bara å invänta feber toppen och hals ontet..

Hoppas också att gårdagens intiativ till De Ofrivilligt Barnlösas Dag kommer ge ett genomslag å hamna i almanackan till och med. Lagstifta den dagen tack! Alla andra knasiga dagar finns ju så varför något som inte är så knasigt? Bara en tanke.

Nu ska jag kolla in era bloggar och sen blir de repris på Big Brother. =)

Hoppas ni hade en bra barnlösas dag och en bra mors dag.

Å grattis vännen Jessica på födelsedagen. Synd att inte bebis tittade fram idag som du ville.

Puss på er sötisar.

Carpe Diem

Idag är det De Ofrivilligt Barnlösas Dag!

Jag och sambon började försöka lite spontant med att få barn under sommaren 2007 jag hade då slutat med mina piller sedan ett år tillbaka. I början av 2008 började vi fundera på varför det inte fungerade då "alla" andra fick barn på löpande band, så jag började med Ägglossningstest efter varje mens. Gjorde som man skulle efter uppvisande av ägglossning, men ett år senare hade fortfarande inget hänt så 2009 sökte vi oss till vår gynekolog mottagning i Mora och fick där genom gå blodprover, lättare hälsokontroll, sambon lämna simmare (sperma), jag fick gå på spolning av mina äggledare och det enda som visade sig var att sambons simmare var långsamma, nytt prov tre månader senare visade samma sak. Vi fick ett erbjudande av vår läkare att få välja mellan insemination eller IVF. Då insemination är svårt då man jobbar om varandra och sambon var på annan ort så fick det bli det senare. Så försommaren 2010 fick vi en remiss skickad till IVF Kliniken i Falun och på hösten i oktober (den 19) fick vi äntligen komma dit och träffa dom. Fick med engång påbörja nedstegring av hormoner som stänger av ägglossningen, "normalt" ska man spraya i ca 4 veckor jag fick spraya i 8 eller 9 veckor.  Under den tiden hade jag vredesutbrott över minsta lilla och grät om vartannat. Hade även under spray tiden bildat en cysta i ena äggledaren som fick tas bort med hjälp av en äggmognadsspruta. Därefter var det att börja med injektioner för att höja hormonet igen. 10 dagar fick jag spruta mig i magen därfter blev det äggplockning 12 dagar efter första sprutan. Jag hade 8 fina ägg som alla blev befruktade med Microinjektion (ICSI) av alla 8 ägg blev bara två livsdugliga. Ett fördes tillbaka i mig ca 5 dagar efter uttaget och ett fick frysas ner. Första försöket slutade efter ca sju dagar då jag började blöda kraftigt. En månad senare fick jag sätta in det frusna ägget som klarade sig i 11 dagar innan jag började blöda och fick negativt test.

Nu väntar vi tills jag blivit frisk och njuter av sommaren den 1 augusti ska vi åter kontakta IVF Kliniken så vi vet vad vi ska göra här näst..

Detta har varit påfrestande. Minst sagt. Mest har det varit jag som kvinna som tagit stryk av det eftersom det är jag som ska ta alla mediciner men även min sambo har fått gå igenom ett helvete, dels på grund av mig och även det vi delade. Alla misslyckanden och den psykiska stressen. "Alla" andra lyckas men inte vi känslan. Om man är Ofrivilligt Barnlös så går det inte en dag utan att man tänker på antingen nästa försök eller föregående misslyckande. Vad gick fel? Innan man visste var tankarna snarare, vad kan vara fel? Måste vi söka hjälp? Vilka ska få veta att vi försöker? Hur ska vi svara på frågan "När ska ni ha barn då? Är det inte dags snart?" Ord som sårar ända in i själen och krossar en lika mycket varje gång.

Så Idag firar vi De Ofrivilligt Barnlösas Dag.

Detta ska uppmärksammans med pompa & ståt om jag själv får bestämma.

Idag skickar jag en stor kram till er alla som kämpar och faktiskt även dom som har kämpat. Lycka till var ni än befinner er i livet.

Kram

Carpe Diem

Är det för mycket begärt att få sova en HEL natt?!? Ångesten kramar om mig och hjärtat går på högvarv.. Hur ska man kunna sova när man nästan hyperventilerar och min egen puls dunkar i huvudet? Jag hatar det här. När klockan var tio i sex i morse så låg jag i sängen och grät, jag ville ju bara få sova. Istället fick jag ligga och lyssna när hunden och sambon snarkade i kapp med mitt dunkande hjärta. Dagen har varit lång men jag lyckades somna å fick sova drygt två timmar innan klockan ringde och jag drog mig upp. Jobbat & känt mig död. Tagit på mig masken som ler och skrattar med mina gäster och på det falskaste sätt jag vet. Men vad ska man göra. Kan ju inte direkt sätta mig hos gästerna och gråta floder eller be dom dra så långt åt h-vete dom kan. Även om jag varit frestad många gånger under dagen.

Nu är jag hemma. Mår mest illa men ångesten har släppt taget lite iaf. Min aptit är ungefär nere på noll, men tur man har chefen som är hök och ser om man inte äter något. Ifrågasätter och ber mig äta med dom innan jag åker hem. Hade han inte gjort de hade jag nog inte ätit något mer än lite lite lunch idag som jag kastade i mig mellan beställningarna. Allt har känts så meningslöst. Känns fortfarande. Men jag vet att jag måste hålla huvudet över vattnet inte bara för min egen skull men för min älskade familj och vänner. Utan dom hade allt känts helt hopplöst.

Ibland kan jag fundera mycket på varför man utsätter sig för något sånt här. Varför man inte bara accepterar att man inte kan få barn. Klockan tickar och tiden går, som om inte det vore stressande nog så har vi ju alla en gräns för hur länge man kan vänta. Jag förstår om vissa människor inte vill ha barn och efter att ha misslyckats med att göra ger upp hoppet. Man ser så mycket lidande och helvete men jag tror iaf mina ögon har blivit blind för sånt. Allt har blivit vardagsmat.

Men idag blev jag lite glad när jag slog upp Aftonbladet och tittade på relations - sidan. Dom hade en artikel om Ofrivillig barnlöshet. Jag lusläste den men känns som man kunnat skriva så mycket mer. Men det är ju bara en "kvälls" blaska.. Lite glädje gav den mig iaf.

Sen har jag något annat på hjärtat också.. (I know what you´re thinking... MER?!?) ;)

Min älskade mamma berättade att min syster som ska ha barn snart är ledsen. Att hon mår så dåligt av att hon ska ha men inte jag. Hon vågar tydligen inte riktigt fråga om jag vill ta på magen och känna sparkar osv. Hennes sambo som ville prata med magen en dag när dom var och hälsade på fick inte göra det för att hon var rädd hur jag skulle ta det. ÅÅÅH älskade älskade syster!!! Du ska inte behöva må så. Visst skulle jag kunna göra nästan vad som helst för att få uppleva den känslan men jag vill absolut inte beröva er den känslan av att bli föräldrar. Jag ska bli moster. Den stoltaste av dom alla. Ska hur som helst ta och prata med min älskade syster i veckan. Jag är inte så intresserad av att känna sparkar och sånt. Min syster är så vacker så jag kan inte sätta ord på det. Hon om någon förtjänar den lyckan som dom ska få. Som sagt jag ska bli moster, moster till min systers underverk. Jag längtar så tills krabaten är här. Jag kommer alltid att älska min syster, hon är GULD värd!

Tårarna är inte så långt borta nu så jag ska avsluta för dagen och försöka slumra en stund på soffan. Imorgon ska jag inviga sommarens bilbingo med älskade systeryss..

"Somliga går i trasiga skor..."

Carpe Diem

Förresten. Den 28/5 dagen före morsdag är det (inofficiellt iaf i sverige) Barnlöshetens dag. Skriv ett inlägg och berätta kortfattat om er resa och skriv i rubriken "Ofrivillig Barnlöshet". Även ni som inte är ofrivilligt barnlösa uppmuntras att skriva en rad för oss som kämpar/kämpat. =)

Dumma kommentarer klarar jag mig utan. Gillar du inte det du läser eller det du hör, fråga inte om du inte vill veta. Kläck aldrig en kommentar som "jaha ja när ska du skaffa barn då?" till någon du inte känner och är barnlös. Till någon över huvudtaget. Du vet inte vad den männsikan går igenom. Du vet inte hur den människan mår, alla berörs på olika sätt. Vissa har valt att vänta med barn medans andra verkligen går igenom en hel karusell. 

Jag mår ganska mycket som en skit just nu, någon har hoppat och stampat på mig.  Riktigt borrat ner mig i skiten. Förmodligen ingen annan än min själv och mitt psyke. Idag har jag unnat mig en hel dag hemma förutom en vända till affären där jag hyrde två filmer och köpte mig lite godis. Idag behövde jag det. Bara en dag för mig själv och ingen annan. Men jag har ändå tankarna på många andra håll.

Mina vänner och min familj betyder allt så jag kan inte släppa dom. Tänker på dom jämt och ständigt. Förmodligen mer än vad som är nyttigt för mig själv. Har lite svårt att sätta mig själv och  mitt i första hand. Ja, jag skulle väl som de flesta kunna krypa jorden runt om det behövdes. Men idag! Just idag har jag isolerat mig hemma. Enbart plockat ut diskmaskinen och lagat mat. Annars har jag legat på soffan ja jo hunden har ju varit ute också. Tårarna är inte långt borta. Gråter någon på tvn håller jag på å spricka av tårar men jag håller väl på mig. Gråter inte så mycket längre. Är bara trött. Less. På allt som har med barnlöshet och sjukdomar att göra. Dra täcket över huvudet och önska att jag fick försvinna ett tag.

Faktiskt så har jag längtat efter att få jobba igen, men nu har lusten försvunnit. Mat suget jag brukar ha är bortblåst. Känns som hela jag är bortblåst.

Morgondagen ska spenderas i bilen. Hämta hem gubben sen ska jag njuta dom sista dagarna innan jag har semester. Försöka hitta mig själv. Jess vi kankse ska leta efter oss själva tillsammans?! ;)

Carpe Diem