Vet inte längre vad jag ska tro. Vad jag ska säga elr göra för den delen.. allt verkar ju bli fel. Jag vet inte längre var jag ska ta vägen. Allt jag vill göra är att dra täcket över huvudet å hoppas på att få vakna när allt är över. Just nu är det ganska olidligt. Men man måste ju leva också. På något sätt. Får väl se.

Vad är det för papper som dom behöver från min arbetsgivare då det är jag som sagt upp mig? Någon som vet?

Hur som helts så ska jag väl knalla iväg till sängen nu. Vill bara kräkas på allt. Var försvann glädjen lixom? Poff så försvann den i ett nafs.

En yoggi å dämpa illamåendet & sen kankse försöka sova.. Imorgon ska det nog inhandlas en diskmaskin.. :P Mannen ledsnade på att diska efter några tallrikar. Hehe.

Äh skiter i det här. Kommer nog hålla mig borta härifrån någon dag. Behöver lite distans till saker och ting. Men vi får väl se..

Trevlig vecka på er...

 

Jessica

26 juli 2011 01:03

Glöm inte att jag alltid är bara ett samtal bort <3

http://kinne.blogg.se

Diana "Diddi"

28 juli 2011 20:46

I know baby I Know..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år av saknad. Det är så svårt att förstå, det har gått två år men måste fortfarande hejda mig från att ringa dig. Även om det inte är lika ofta som förr så gör det fortfarande lika ont. Hela den här veckan har varit en lång sorgesträcka elle...

Eller mest är det jag som växer, bebis nr 3. Jag är idag i vecka 26 och allt har än så länge gått smidigt. Dock är jag livrädd, med de andra barnen ville man snabbt köpa små grejer, men jag har inte vågat det än. Inte en grej har vi köpt. Jag vet int...

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen...

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom....

Ja, idag är det fyra månader sedan jag höll din hand och sa åt dig att du fick släppa taget. Du fattas oss så fruktansvärt mycket. Idag var vi på kalas och åter igen så var din stol tom. Men vi försöker för barnens skull allihop, göra det så mycket ...