Lägger in en länk till DN´s artikel om ofrivillig barnlöshet: http://www.dn.se/nyheter/sverige/barnlosa-mar-psykiskt-daligt

Har suttit å svurit ett par minuter nu innan jag började skriva här. Läst kommentarerna som folk lämnat. Svar på tal.

Alla som är ofrivilligt barnlösa vet mycket väl om vilka alternativ som finns. Adoption, insemination, IVF osv. Adoption är ett alternativ som många klarar av att ta utan att göra något annat försök. Fine för dom. Men alla vill inte adoptera. Det är ett fritt val som alla människor har. Sen en annan kommentar som störde mig oerhört var att någon påpekade att han inte tyckte att våra skattepengar ska gå till IVF osv. Men då undrar jag. När får jag använda min beskärda del av skattepengarna som JAG betalar in varje månad från MIN lön som JAG deklarerar för? Bara undrar? Är det inte MIN rättighet att få del av mina skattepengar precis som alla andra som söker sjukvård och allt annat som vår skatt går till! Vad jag vet så är det skatteplikt i Sverige vilket betyder att ALLA betalar skatt. Även om man får bidrag eller liknande så betalar du ändå skatt på det hela. Fast de flesta som är Ofrivilligt barnlösa går dock inte på bidrag. Dom jobbar, hederligt jävla jobb som vilken jävla svensson som helst. Men enligt den kommentaren så ska inte jag få använda min beskärda del av MINA skattepengar till det jag önskar mest av ALLT på denna jord. Jag vill inte adoptera och jag har en enkel anledning. Jag vill inte att mitt/mina barn ska fundera på sina rötter någonsin. Jag vill få vara egoistisk och från början till slut få vara mitt/mina barns enda mor någonsin. Ja jag kankse är egoistisk men det är så jag känner. Jag ser inget fel med de som adopterar, snarare att dom är starka och vågar. För jag vågar inte. Jag vill ha mitt eget kött och blod. Men som sagt de som adopterar är inte sämre för det. Men bara en kommentar som retade mig ordentligt. Har flera vänner som är adopterade och iaf en av dom vill leta efter sina rötter och se varifrån h*n kommer. (Vill inte nämna namn! Elr peka ut någon.) H*n vill se om det finns fler syskon, en mamma i livet kankse en pappa. Men h*n vill veta sina rötter. Jag förstår det helt och hållet och det är min största rädsla med att adoptera. Någon gång kommer man vilja veta varifrån man kommer.

Hur som haver så är jag iaf i 6+6 idag =) (och de är inte IVF eller annat utan ett helt naturligt underverk.) Så imorgon om jag fattat det rätt så går jag in i vecka 8 damn vad fort det går. Men oroar mig ännu. Det släpper väl kanske så småning om. Eller inte. Jag om någon vet att de kan gå fel även om man går hela tiden ut.

Men nu har jag babblat tillräckligt. Ska sova. Trött som en tok, ryggen värker hela vägen ner i fötterna. Nu förtjänar jag en ledig vecka. Ska njuta som en TOK!

Puss på er!

Carpe Diem