Jag vet inte om jag vill vara gravid längre. Allt jag drömt om i flera flera år. Vad är det för glädje när dom som står mig närmast inte kan vara glad för vår skull? Hur tolkar man det när kollegorna på jobbet blir gladare och positivare till det än min egen släkt? När mina närmaste vänner blir gladare än min egen sambo och mamma?

Jag mår piss. Sätter mig i bilen efter jag har hämtat hunden och gråter hela vägen hem. Kommer hem och skriver ett förlåt sms till den jobbande sambon för att jag är så dryg. Sarkasm får jag av både sambo och mamma eller hårda ord. För en halvtimme sen satt jag och hyperventilerade och tårarna rullar utan stopp. Är det så här det ska vara? Önskar jag inte visste än att jag var gravid. Känns just så. Att det är JAG som är gravid inte VI! Slåss med mina känslor från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Ingen som förstår. Känns som jag är i mitt eget fängelse där jag inte får säga och göra vanliga saker.

En sak som ni alla ska ha klart för er är att jag tänker inte krusa någon. Är du elak mot mig så var riktigt jävla säker på att jag är det tillbaka.

Jag är glad, egentligen. Men när jag inte har någon att dela glädjen med så blir jag sårad och ledsen. Gråter en skvätt till och gömmer mig under täcket!

Idag är ingen bra dag! Kan jag inte bara få vara så där glad? Nästan fjantigt glad. Men ALLTID när jag gjort  IVF eller FET så har det hänt något skit som gjort att det misslyckats. Så jag väntar på vad som ska hända nu....

 

Jessica

25 juni 2011 21:08

Du vet att jag finns här. Jag har haft många av dom känslorna du känner, & jag lyssnar gärna om du vill gråta ut <3

http://kinne.blogg.se

Diana "Diddi"

26 juni 2011 00:50

Jag vet, men du ve att jag inte gärna belastar någon annan heller =/ Som tur är så går det ju över och hade en bra idag elr ja relativt iaf. =)
tack för att du är du! Älskar dig vännen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år av saknad. Det är så svårt att förstå, det har gått två år men måste fortfarande hejda mig från att ringa dig. Även om det inte är lika ofta som förr så gör det fortfarande lika ont. Hela den här veckan har varit en lång sorgesträcka elle...

Eller mest är det jag som växer, bebis nr 3. Jag är idag i vecka 26 och allt har än så länge gått smidigt. Dock är jag livrädd, med de andra barnen ville man snabbt köpa små grejer, men jag har inte vågat det än. Inte en grej har vi köpt. Jag vet int...

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen...

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom....

Ja, idag är det fyra månader sedan jag höll din hand och sa åt dig att du fick släppa taget. Du fattas oss så fruktansvärt mycket. Idag var vi på kalas och åter igen så var din stol tom. Men vi försöker för barnens skull allihop, göra det så mycket ...