Allt är inte guld o gröna skogar. Det har jag lärt mig för länge sedan. Men nån j*vla gång kan det väl få vara så. Eller? Nej förmodligen inte. Jag mår väl bra egentligen. Om man tänker på det fysiska men jag har en sån ångest över mycket annat. Dels så vill jag komma i mina kläder igen. Så nu har jag bestämt mig. Och nej jag ska inte banta. Jag ska äta nyttigare o äta tills jag är mätt. Utan dieter o allt vad man kan komma på. Det enda jag bestämt mig för är att skrota socker. Jag vet att lite socker behöver man och i små mängder är det okay. Men som det är idag så är det inte okay. Så det är väl den stora förändringen. För jag vet att jag mår bättre psykist om jag kan gå ner alla gravid kilona och alla hormonbehandlingskilona det skulle få mig att orka dagarna bättre, må bättre och kanske så slipper jag lite av min ångest som knackar på dörren varje kväll. Varje kväll då alla tankar kommer. På gott o ont. Så nu j*vlar kör jag!

Annat som får mig att må lite kasst kan vi ta en annan gång. 

En sak jag blev glad över var att A ringde i torsdags o frågade om jag ville jobba. Och kära A OM JAG VILL, men gubben jobbar ikväll så det sket sig lixom. Å tyvärr är jag nog inte riktigt redo att släppa Maja till barnvakt en hel natt heller. Men de kommer nog. Snart. =) Så ring mig igen fast när gubben är ledig =) för JAG VILL JAG VILL!! Känns skönt att dom tänkte på mig. Jag har ju slutat men som sagt jag har svårt att se mig själv jobba någon annanstans även om jag hemskt gärna vill. Saken är väl den att där behövr jag inte sälja in mig själv. Dom vet redan att jag kan jobba. Det är väl det som är skräcken. Tyvärr. Men snart, ja snart är det ju dags att bege sig ut i jobbdjungeln igen och jag är inte peppad alls. Tänkte om man kan ha ett jobb klart att gå till hade ju varit helt perfekt. Men drömma går ju. Sen är jag nog lite kräsen. Vill inte jobba vart som helst dels pga erfarenheter o del pga snack. Vet att man inte ska lyssna så mycket på vad folk säger men det sätter sig ju lixom. Ett dag jobbfrån åtta till fyra fem hade varit perfa. Men ja med min utbilning så går väl inte det antar jag... Men än har jag inte gett upp! =) 

Min lilla dam har varit lite kinkig som senast dagarna. Svår sövd på dagarna om hon ens går med på att sova alls. Igår sov hon EN gång å var sen vaken ända tills kvällen kom. Men då slocknade hon som en slage hjälte. Idag lyckades jag få henne att sova iaf två gånger även om de bara var kortare sttunder så gick det. Nu sover hon sen strax efter klockan sex. Hoppas hon får sova gott nu o att hon kan sova bättre imorgon. Tror det kan vara någon tand på g för hon kinkar sig då jag tar henne i munnen å känner. O hon är inte så pigg på å ha någon leksak i munnen heller. Endast snören. Låter henne hållas några dagar till så får vi väl se om de kommer någon tand. eller vad det kan vara som är fel. 

Själv så tittade jag o gubben på film igår. Riktigt skönt å slappa i soffan tillsammans. Det händer inte ofta. Tre filmer blev det och jag kan varmt rekomendera den senaste Johan Falk 7 - spelets regler. Den var bra. Den går ju givetvis i samma stuk som de andra men fortfarande bra. 

Nej nu ska jag vänta på filmen på fyran å se om de är något att se annars intar jag nog sängläge för jag har en känsla av att Maja kommer vakna tidigt imorgon. Min solstråle. <3

Hoppas ni har en trevlig helg. 

Carpe Diem

För sex månader sedan låg jag på operationen i Falun. Skakar i hela kroppen av bedövningen som gör att kroppen slappnar av. Känns som en centrifug i magen det pratas ovanför mitt huvud. 

KL. 07:39

"Vi puffar henne!" hör jag någon säger. Någon sekund senare hör jag för första gången hur hon börjar skrika. 

Allt jag hinner tänka är att hon lever. 

Sköterskan brevid mig pratar hela tiden med mig men jag minns inte ett ord, jag lyssnade bara på vad dom pratade om ovanför mitt huvud. Genom deras prat fick jag veta att det var en HON! & HON lever! Ett barn som bott i min mage ett efterlängtat litet barn som vi väntat så på. Jag får ge henne en puss innan dom åker ner med henne till 33:an o gubben försvinner han också. Lyrisk och trött efter 24 timmars värkar rullas jag in på förlossningen igen. Ensam. Sköterskan kommer in och berättar mera vad som skett o att hon pratat med dom nere på 33:an. Jag får veta att hon är stabil och kommer få vara kvar där. 

Två timmar senare så kommer en lyrisk pappa upp till mig med ett foto på henne. HON utan namn. Jag frågar vad han tycker hon ska heta. han svarar " Jag vet inte. Men jag hade ett namn när jag satt där nere." 

Vi skickar sms till folk och gubben byter om och går ner igen så jag får sova lite till innan jag flyttas och får så småning om också rullas ner till Hon. 

Vi bara tittar på henne. Jag vågar knappt röra henne. Hon är uppkopplad till massa maskiner. & alla sladdar gör mig rädd. Sköterskan kommer och lyfter över henne så hon får ligga på mig. Då kommer mina tårar. Då fattar jag att hon är "min/våran". Vi kommer upp på rummet och säger båda att det är en liten Maja. De kändes så rätt. Och ja, hon är minnsann en liten Maja. 

Det har gått sex(!!!) månader sedan "vårat" mirakel kom till oss. Sex underbara månader. Visst har det varit mycket oro o ängslan. För att inte tala om tårar. Jag kan än idag titta på henne och känna en sån lycka så jag börjar gråta. Ett mirakel med ett skönhetsfel på sitt hjärta. Det är mitt största orosmoment just nu. Även om jag vet att jag inte behöver oroa mig så sitter den där och gnager. Miraklet som trotsade alla odds! Hon är här och berikar våra liv. 

Vad gjorde man innan man fick henne egentligen? Somliga skulle säga att jag hade ett liv! Visst jag hade ett liv men det är inget mot det liv jag har nu. Livet jag/vi strävat efter i så många år blev till verkliget för sexmånader sedan klockan 07:39. Livet förändrades för alltid. 

En liten hyllning till min dotter som betyder så mycket mer än ord kan beskriva. Tack alla fina som hållit tummarna i så många år med oss. Älskade vänner och familj.   

Så om sexmånader då firar vi med ett ettårs kalas. Ett helt år. Sex månader går fort har jag lärt mig. 

Jag vet inte hur jag ska avsluta för jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men tack alla fina för alla uppmuntrande ord. 

Puss och kram. 

(Maja! Mamma älskar dig mest i hela världen och mycket massa mer!  )

Jag hatar verkligen att vara så här handikappad. Framför allt så hatar jag att be folk göra saker åt mig. Att göra sig illa ja de kan väl alla göra o jag passar gärna opp. Men varför var jag tvungen å råka ut för de här? Att inte kunna trösta min dotter på de vis hon vill gör så ont i hjärtat. Att behöva lämna henne till gubben när hon vill vara med mig för att få henne lugn. =( Ja det gör fruktansvärt ont i hjärtat. Men nu till kvällen har jag kastat bort kryckorna å försöker ta mig fram på något vis iaf. Sakta men säkert. 

Sjukt att man ska behöva må så psykiskt dåligt av att vara så fysskt dålig. Hate it är bara förnamnet. Dagen har med andra ord spenderats hemma, inne, i soffan. Kanon väder ute och inte ens en promenad kan man ge sig ut på.. Men men. Vad ska man göra? 

Ska sätta mig å planera lite mer kök så vi får se om de blir gjort nu i vinter. Hoppas på det iaf. Hade varit skönt om man fick det i ordning så kankse man får lusten att hålla lite ordning å rent också. Så kan vi nästan släppa bo delen av huset iaf. Taket ska iaf fixas nu så snart som möjligt. Tack å bock för de så slipper man fundera på om de ska börja läcka in i vinter. Så hoppas vi kunna fixa köket också. Det behöver verkligen en riktig makeover. 

Nej så mycket mer händer väl inte här. Lilla tjejen växer så det knakar, hon hann använda kläder i storlek 68 i ungefär 3 veckor. Vi har använt kankse en byxa i den storleken men fick tidigt gå över till en större för annars blev dom för korta i benen. För att inte tala om Lindex kläder, deras 68:a kläder har aldrig blivit använda för hon skulle ha haft dom när hon hade stl 62 för å få plats i dom. Tänk på de mammor. Köp en storlek större på Lindex. 

Så ska gå i genom kläderna nu imorgon å kolla så man får plats för nytt :) 

Nej nu ska här planeras kök. Ha en trevlig kväll folket. 

Kram på er!

Nu sitter man här igen. Något trött är jag måste jag erkänna. Förkylda familjen här på ön. Maja först ut hon är bara snorig nu och tror att tand 3 är i antångande också. Sen blev de gubben som trotsar förkylningen å jobbar, jag ligger å snorar i soffan o moffar i mig ostkrokar. (japp de är så dom heter!) Självömkan å jag. Men någon gång får man ju faktiskt känna så. ;) Eftersom vi alla är förkylda å lätt irriterade idag så har tjejen inte gått med på så mycket, 5 minuter i soffan innan ett hysteri anfall och så upp å gå runt, sen 5 minuter på golvet och ett nytt anfall. Ja dagen har varit mammig. Bara jag gick för att göra en flaska skrek hon efter mig vilket resulterade i att gubben å Maja kom efter. Dåligt med mat under dagen men lyckades få i henne en del nu på kvällen iaf. Tack o bock för det. Har istället fått i henne en del vatten, vem vet kankse har mättat en del den också. 

Vi kom hur som haver iväg å handlade lite o de verkade hon nöjd med iaf. Tror de kan ha blivit lite mycket för henne igår när hon fick bada. 

Vi började ju på babysim igår i rättvik och de gillade damen skarpt men hon var inte nå intresserad av sin mamma. Hon tittade nyfiket på alla barnen å deras föräldrar men mest höll hon koll på sin mormor. Var meningen att mamma min skulle bada med oss men hon glömde en del till bikinin så det sket sig lixom. 

Men bra gick det iaf. Så nästa vecka är det dags igen så vida vi inte blir toksjuka tills dess. Den 18de är de dags för 6månaders sprutan också. Vi skulle ha varit på tandlökarinfo på bvc i måndags men Maja var så krasslig då så vi avbokade det och myste hemma istället. Det behövdes för hon mådde mycket bättre och har blivit piggare å piggare på sistonde. Förutom idag då. Brukar ju numera endast få henne å sova två gånger på dagen men idag har hon knipit ihop tre och somnade igen redan till halvsju. trött tjej idag. Det är mamman också som faktiskt fick lämna över dottern till pappan och gå ut i tio minuter å ta lite luft. Det tar på krafterna när man själv är förkyld å hängig att ha en kinkis. Så jag gick ut 10 minuter o tog lite luft för att överleva resten av efm/kvällen by our selfs. Men det gick bra. De var ungefär som att hon ville ha mamma för sig själv och blev lite gladare när pappan åkte på jobb. Men hon slockande ju tidigt sen också. 

Well mycket Maja men det är ju mest hon man har å göra med om dagarna så det är ju så. Men jag saknar att jobba och det ger mig lite dåligt samvete. Känns som att jag har för bråttom. Vi har ju väntat så länge på det här så att jag är mer än gärna hemma men tror det skulle vara nyttigt för både mig å maja att jag kom hemifrån lite. Men som sagt trots att det suger i jobb tarmen så ska jag nog vänta ett tag till men jag ska iaf börj fila på ett cv så man har det klart när det är dags för jobb iaf. Lite förberedd skadar väl inte. Men nej det är väl allt för den här gången. En massa goja i vanlig ordning. 

Hoppas ni får en trevlig helg så ska vi spendera våran med att kurera oss. 

Carpe Diem ;)

Ja vad ska man säga. Vi har nog haft våra glorydays(nights) med hela nätter sömn för en tid verkar det som. Sedan Maja började få tänder så är det minst ett uppvaknande per natt/kväll och sen uppstigning klockan 05.00 Ibland lyckas jag få henne att gosa med mig i sängen en stund men oftast är det helt kört. Bara upp och gosa och leka lite. Å mat såklart. Men vad gör man inte för sina troll?! Imorse kom dock den dundrande huvudvärken så efter att jag fått damen att somna o fått i mig lite frukost så gick jag o la mig igen klockan nio o somnade som en däckad säl. Tjejen vaknade vid tio men gubben tog henne och jag fick sova till kavrt över tolv då gubben kom in å frågade om jag inte kunde vakna nu. ;) Tack för dom tre extra timmarna. Problemet är ju att man ska hoppa i säng i tid och ja jag vet. Men jag kan gå å lägga mig nio om det är så o det spelar ingen roll! Jag somnar inte försen vid elva tolv iaf. Yes jag är kväll/natt människa.. Så det är ju som det är. Men jag överlever tackvare att gubben iaf ställer upp å är pappa till sitt barn. 

Nåväl. förra  veckan så åkte jag med min älskade mamma på bilbingo det var ett år sedan o kommer ihåg hur klumpig man var sist med magen. Så sitter vi där jag å mammi men jag känner mig sååå ensam. Sitter o tittar bak på Majas plats o saknar henne grymt mycket. Var konstigt att inte få natta henne ha henne med sig. Så många timmar. Men mammas tjej vaknade en timme efter mamma kom hem :D Så jag fick nussa på min tjej ändå. ;) 

Förra veckan tittade två tänder fram i nederkäken. Vassa saker de där o jag tror att det nog kan vara en tand på väg uppe också. Men är inte helt säker det är inte vasst där än iaf. Å ack så klok hon är. Insett att det gör ont att tugga på sina egna fingrar å vill ha mina eller ja alla andras istället. ;P Var på BVC idag o hon väger numera 9050gram och är 67 lång. Hon hade bara varit 64 lång förra gången o dalade i sin kurva men efter två mätningar så stämde det iaf och kurvan var normal igen. =) Påfyllning av d-droppar och lite prat om att sänka sängen och ta bort kudden eftersom hon promt ska ligga på mage o sova. Så nu får vi se hur länge det går. Hon sover å hon ligger på mage. Förr har hon vaknat å gallskrikit efter en timme när hon somnat på magen. Men nu har hon sovit sen  sju så jag antar att hon är nöjd. =) 

Vi åkte därefter till china och åt lite mat. exprimenterade lite ;) Pannkaka blev det av allt så vi mosade broccoli och de var ingen höjdare ;O  Men ja nu har vi provat ska väl prova igen längre fram. Ska även fortsätta envisas med gröten å se om hon accepterar den eller om de blir å ta till välling längre fram. 

Själv mår jag hyfsat ändå. Lite små snuvig o trött men glad ändå. Gav upp LCHF då det bara blev krångligt då gubben är så kräsen på mat och att laga olika grejer varje måltid är orimligt. Äter istället mindre kolhydrater o även mindre portioner och tar minst en promenad på 2,5km varje dag vilket Maja är överlycklig över. =) Så nyttigt för oss båda. Syndat lite mycket på sistonde med cocacola. Men tja, vad ska man säga. Jag rör på mig, mår bra och njuter av livet med min lilla prinsessa. Vi ska förresten börja med babysim den 6sept. Skoj å hitta på något med min dam som älskar att bada. Plaskar så den som badar henne blir lika blöt själv. ;) Gallskriker när hon måste komma upp ur badet tills att man fått på henne kläder å lyft upp henne från skötbordet. ;P 

Well blev mycket om Majsen men tja, hon är ju mitt liv ;) saknar dock lite att jobba men jag ska hålla mig borta ett tag till tror jag nog. Nu ska jag ta mig en kvälls macka och sen blir de sängen å försöka sova. 

Natti natti. 

Trevlig helg!

Här igen. 

Lilltjejen har fått fram lite av en tand =) Det förklarar lite av kinkigheten hon haft för sig de senaste dagarna och de oroliga nätterna. Japp, dom kommer nu. Men hon drömmer och gnyr å så vaknar hon till av att hon gråter. Men hon somnar om bara hon får nappen och lite vyssande. Annars är hon rena rama drömmen. Glad och underbar. I allafall så länge mamma är i närheten ;) 

Varit på dop idag för fina N, min gamla kollegas fina kille. Han och Maja roade sig bra med varandra genom att göra "pruttljud" så saliven sprutade. Iaf Maja var road. =) Nu är man utan bil då mamsen har lånat den för hon ska iväg en sväng imorgon. Önskar man hade orkat föjla med men faktiskt är jag rätt sliten efter den här veckan. Farit å flängt varje dag. Så imorgon blir de högst en barnvagnspromenad med henne. Fast jag ska själv försöka å ta mig en pw/löptur, det där med att springa funkar inte riktigt för mig då min fot är helt kajko. Gör tok ont när man sätter på skorna böjer (sträcker) ut den. Känns som när jag brukade ha hälsporre. Men jag ska se om det går lättare å springa bara jag tappat några kilon till, kankse är så enkelt att jag är för tung fortfarande så det påverkar knäet å strålar ner i benet. Men det går framåt iaf. 10 kilo kvar till startvikten vid inskrivningen. Men mitt personliga mål är 20kg. Så det har gått åt rätt håll. Och LCHF är MYCKET enklar än vad jag trodde. Har till och med hittat ett low carb bröd så man kan äta en skiva av om dagen vilket räcker gott för mig på morgonen. =) Å yoggi mini är underbart. Pasta, ris o sånt saknar jag faktiskt inte alls. Även om de är jobbigt att handla så går det men jag får lov att handla lite åt gången för jag är så osäker fortfarande. Men nu ska jag ta tag i träningen ordentligt oxå. Barnvagnspromenader i all ära men å få den där egna tiden å gå i min takt utan att behöva stanna upp är helt underbart det med. Fast det är ju såklart roligare när Maja är med och vi "pratar" (jag pratar och pekar och hon skrattar) brukar berätta lite var vi är och hästarna i hagen och allt sånt. 

Helt sjukt att hon nästa vecka blir hela 5 månader. Tiden springer verkligen iväg. 

Vi har ju börjat med smakis portioner också. Kan konstatera att hon mest troligt inte tål banan. Eller iaf något som är i banangröten. Får prickar hela halsen och bröstet men två dagar senare är de borta igen. Hon reagerar inte så på den milda havregröten. även om hon inte verkar gilla de så mycket. :/ Men men vi försöker ett tag till, tror det är mest konsistensen som är problemet för morot å potatis pure tycker hon om o även potatis å palsternacka, men bäst är nog frukten =) Så vi får väl se om hon äter mera gröt så småning om. 

Men nu knölar fröken så jag lär väl springa. 

Carpe Diem!

Nu sitter man här igen och funderar på om man inte skulle skriva en rad. Så jag plitar väl ner några ord (brukar sällan bli några ord ;) ) 

Har idag haft en underbar dag i Orsa men min fina vän sen måååånga år tillbaka. Känns skönt med min vän. Oavsett om vi setts igår eller för ett år sen så är det som att man sågs för någon timme sedan. Tyvärr går det allt för långt mellan gångerna. Men som tur är så är det sommar och de betyder att dom är i Orsa med husvagnen. =) Så idag har jag å lilla Maja varit dit och myst nästan hela dagen. Lekt med hennes ûbergoa pôjkar. Helt underbara mot Maja och vill pussa å gosa med henne. Söthögarna. Så slocknade hon bara hon fick lite mat när vi kom hem. 

Annars så har Maja hittat på en massa olika ljud, "pruttljud" med läpparna är det roligaste så det flyger saliv så det heter duga. Sen nu senaste dagarna har hon insett att hon gör ljud när hon gäspar och tycker det är jätte skoj. Och när hon nyser så ska man säga prosit, hon skrattar redan då hon börjar nysa för att hon vet att vi säger prosit. Go gumman min. 

Svårt å förklara hur sjukt lyckligt lottad jag känner mig. Hjärtat mitt, som inte längre nöjer sig med att sitta i mammas knä och leka utan vill ligga på golvet å försöka ta sig fram och sparka runt. Men det är fortfarande en riktig mys gumma. Mamma får nussa på henne hur mkt som helst och pussar är skoj. Så kärlek går hon inte miste om iaf. Hoppas jag. För hon har en mor o en far som avgudar henne. Vilket jag antar är som för de flesta. Lycka är att se sin familj må bra och glädjas och dela sorgen. Min underbara familj! Vad skulle jag göra utan dom. Å vad gjorde man egentligen innan man fick barn. Kan inte se mitt liv utan henne. Det absolut BÄSTA som finns i mitt liv. <3  Vad vore jag utan dej älskade unge?!?

Men nu ska jag nog ta och kolla runt lite här och sen se om de inte är någon mysig film på tvn. Å vänta in gubben som slutar jobba snart. 

Livet är underbart när man lär sig att leva livet. 

.. är det riktigt skönt att gråta, precis som det är skönt att skratta när man är glad. 

Känner att mina tårar ligger å lurar. Var ett tag sedan jag grät och antagligen håller jag på att svämma över, många gånger den senaste tiden har jag fått bitit mig i läppen istället för att tjuta. Ibland passar det lixom inte in. 

Men det kommer väl kanske en tår eller så snart. 

Ibland kan jag känna att jag inte räcker till och oron tar överhanden. Men det är ju inte varje dag och det mesta handlar om att jag är orolig över att damen inte är nöjd och, hmm tillfreds kan man väl säga. Att det blir antingen för mycket eller för lite. Men jag vet att det nog är ganska lagom ändå. Men tankarna finns där och det räcker men vet att man ibland över analyserar lite för mycket. Tur är väl att jag ändå kan säga till sambon när jag känner att det är för mycket, att bara få gå ut å ställa sig på trappen någon minut hjälper vare sig jag går ut själv eller med lillan. Hon blir lugn av det också. Antagligen känner hon hur jag stressar upp mig då det blir så där och blir än värre och känner att jag blir lugn när jag kommer ut å då blir hon det också. Gissar på det iaf. 

Annars har jag en liten prinsessa som är super snäll för det mesta, är faktiskt väldigt bortskämd med att hon sover hela nätterna, vi har en nattning mellan halvåtta å nio beroende på hur trött hon är. Sen vaknar hon mellan sex å åtta på morgonen, vaknar hon sex somnar hon oftast om igen när hon fått mat och sover till åtta nio igen annars så går vi upp å morgonmyser i soffan, "pratar" å gosar (har fått en riktigt gosig tjej som älskar att sitta på mammas axel å titta) sen blir det morgonbestyr och kläder (om vi inte har pyjamas dag (: ) Sen försöker vi planera in något utanför hemmet iaf en gång per vecka för det är ganska skönt för både mig och henne att komma hemifrån lite. 

Men som sagt ibland kan det bli lite mycket och antar att de flesta kan känna så ibland. Men å andra sidan så har jag känt mig så innan lillan kom också, att man inte räcket till. Man vill så mycket men tiden räcket inte till. 

Nåja nog gnällt för idag. Nu ska jag kolla lite tv och sen göra sötnosen sällskap i sovrummet. 

By the way. Bästa köpet ever är våran babymonitor med kamera och en liten skärm som gör att man ser den lilla hela tiden. =) (itsajten.se tror jag den heter där vi köpt den..)

Ha en skön helg folket. =)