Första besöket hos MVC är avklarat. Nästa besök blir i augusti. Hoppas jag iaf.

Barnmorskan var väl inte den bästa. Men hon lämnade lite info iaf och tog lite prover drygt 5rör =S men jaja dom får ju det dom behöver iaf. Hon var lite orolig över min järn nivå. Så om den är låg så ska hon ringa. Och jag ska börja äta järn i så fall. Jaja. Det visar sig. Blev inte så mycket klokare heller om veckorna. Om jag räknar själv så är jag i vecka 7+0 men när dom räknar så är jag i vecka 6+2 =/ men antar att dom räknar så eftersom att dom räknar med att mensen ligger på 28dagar och ÄL på 14 dagar. Men jag har sen vi startade med IVF haft en kortare menscykel på bara 22 dagar och ÄL på dag 16 Så jag räknar efter det. Men jag får väl dubbel räkna tills dess att det är dags för UL då dom kankse ser det lite bättre. =)

Fick ett samtal imorse också som erbjöd mig att vara sminkmodell och bli fotad. Gratis =) Underbart. Klart man testar. =) Så den 24 så blir de sånt skoj.

Ikväll fick jag besök av syster, mamma och systers gubbe. Trevlig titt. Nu har jag mest tråkigt. Har inte gjort ett skit. Ska nog gå å hänga lite tvätt däremot. Och slänga på lite mera. Det behövs verkligen. Ska försöka å inte sova bort hela dagen heller. Börjar jobba två imorgon å de hade varit trevligt om man fått vara lite i solen som utlovas även imorgon. Kankse man får lite energi. Eller så blir jag tröttare.

Humöret är bättre. Jag mår bra men har ont i magen som vanligt. Lite ilningar. Lite illamående. Men bra ändå. Trött. Men det går väl över.

Nu ska jag hänga tvätt sen ska jag sova. Natti natti

Lagt mig till rätta i soffan och kollar på Johan Falk en av få serie/filmer som jag kan se flera gånger. För första gången på länge länge, har jag inte en tillstymelse av ont i magen, och bara för att jag skrev det där så stack det till och ilade i magen ner mot ljumsken. Men efter att ha haft ont/ilningar hela dagen är det ganksa skönt att det är lugnt nu men samtidigt blir jag orolig. Man har blivit så van att det gör ont så när det inte gör det längre blir man helt psyko i huvudet. Men när det ilar lite i magen då och då så blir jag med ens lugn igen.

Lite psyko är kankse bra, visar att man lever igen. Så att man inte går på dom skimrande rosa molnen helt smärtfritt.

Jag kankse är dum mot mina närmaste just nu. Men klumpiga kommentarer & sarkasm är det sista jag behöver just nu. Känslig som en gris och tar åt mig av ALLT! Så bespara mig era elaka gliringar om att inget är säkert. Under de senaste 4 åren vet jag att inget är gratis allra minst ett barn. Allt kan hända. Det är liksom inget ni behöver förklara för mig. För tro mig JAG VET! Allt är inte guld & gröna skogar. Men även om ni känner att ni behöver säga det så håll det för er själva. Tänk det högt när ni går på toa eller nått! Bespara mig! Ord sårar mig hårt men handlig går in på djupet. Jag kankse är dum men den här gången tänker jag inte ge mig! Jag tänker inte vika mig. Det där med hunden de skiter jag i. Men att du inte kan vara glad för min, för vår skull utan att behöva påpeka att inget är säkert och att ja du är väl glad. Det sårar mig. När du inte kan bli genuint glad för mig, vad ska jag då tro? Hur tror du det får mig och känna. Människan som stått mig närmast i hela livet. När inte du kan bli glad för mig utan att vara nedlåtande så behäver du inte säga något alls.

Jag är inte arg, inte alls faktiskt. Men jag är besviken, besviken för att du inte kan dela min glädje. Den här gången får du vika dig. Komma till mig. Jag håller mig undan av den anledningen att jag inte orkar höra att inget är säkert eller att jag borde tänka på det och det å så kankse jag borde gör si och så också. Bara var. Snälla.

Jag ska kolla klart på filmen, var bara tvungen och ventilera mig lite. Är lite ledsen ikväll igen. Men imorgon är en annan dag.

Carpe Diem

Gladare idag. Iaf lite. Men har lite svårt att känna full glädje. Vet inte om det är för att det känns så overkligt. Men också för att mannen inte kan vara riktigt glad. Nog tror jag att han är glad, men han vågar inte hoppas ännu. Inte jag heller. Men jag måste, allt kommer att ordna sig. Har jag för en gångs skull kommit så här långt så kommer jag komma ännu längre.

Har lite problem med att räkna veckor. Hur ska jag bära mig åt? Kankse man inte ska tänka så mycket försen man pratat med MVC då får man ju veta lite mera. Ska ringa dom på måndag. Ännu en sak som känns overkligt. Problemet med veckorna är att antingen är jag i vecka 5+4 (V.6) eller 6+2 (V.7) Allt säger olika och om jag räknar bara dagar blir det det senare. Men om man ska följa internet så är jag i vecka 6. Hur göra hur göra?

Nej nu har jag gnuggat energiknölarna tillräckligt idag och ska kolla på någon film så jag kan sova gott sen.

Puss på er!

Pratat med mamma, syskonen och närmaste vännerna. Slumrade en stund på soffan i söts knä. Det behövdes. Skulle kunna sova mera om det gick men jag försöker komma i säng i tid ikväll istället. Så hoppas jag på att få sova gott och att klockan inte ringer fööör tidigt.

Försöker koncentrera mig och titta på en film. Men jag kan inte koncentrera mig på något.

Allt känns så overkligt. Ibland måste jag nypa mig lite i armen så jag vet att jag inte drömmer. Om jag har räknat rätt så är jag på vecka 5+3 helt overkligt. Tre års väntan och kamp kankse (kanske för att inget är säkert) äntligen är över.

Hur kan det vara möjligt? Jag är evigt tacksam för allt stöd man fått genom allt men kan inte greppa riktigt att jag fått ett plus på stickan som jobbat starkt emot mig i så många år.

Overkligt är bara förnamnet.

Film, kvällspromenad och sen däcka i sängen. Natti natti. =)

Skuttar på rosa moln.

Carpe Diem

JAG ÄR GRAVID!!

Jag kan inte fatta det. Men idag tog jag äntligen ett test. Det blev ett PLUS så snart stickan nuddade urinet. Jag sitter på toa och skakar. Skriker på Söt för benen bär mig inte till soffan. Tårarna rinner. Jag skriker: JAG ÄR GRAVID! Älskling tittar på mig och sen på stickan. Ser början till tårar i ögonen och sen frågar han: Hur kan du vara det? Vi måste ringa till någon så vi får göra ett till test. Sagt och gjort vi ringde till Vårdcentralen och fick göra ett till test. 10secunder tog det innan de kom fram två streck.

Jag skakar fortfarande. Ringde syster och sen mamma! Syster läser bloggen och anade det. Mamma var lite mer pessimistisk och sa att de är ju inget som är säkert. Som om att jag inte vet det. Men jag antar att de kom för att hon inte vill hoppas för mycket nu när vi ändå har gått igenom allt. Men detta är en spontangraviditet. Inget IVF försök. Ringde Jess och hon blev lyrisk. Imorgon ska jag berätta för jobbet. Jag vet att det är tidigt. jag är antingen i vecka 5+3 eller 6+3 jag har ju ingen koll på hur lång min cykel är sen vi började med IVF.

Jag studsar på rosa moln. Hoppas att lyckan blir långvarig. Nu ska jag se om jag får tag på min bror. =)

Puss på er sötisar!

Trött i huvudet. Trött överlag. Den äter upp mig. Jag orkar inget. Jag vill inget. Tröttheten är min störta fiende. Den gör att inspiriationen till allt går till noll.

Varit helt okay dag egentligen. Men allt är inte guld och gröna skogar. Ont i magen idag, brösten gör ont igen och illamåendet har kommit tillbaka. Jippe! Not* men blodet lyser med sin frånvaro. =/ Vet inte vad jag ska tro. Allt är så jävla konstigt hela tiden. Men men jag får väl vänta och se så kankse man ska kolla de. Orkar man de? Men jag måste ta en dag i taget. Men det har aldrig känts så här förr. Jag blir ju helt galen. Googlar och Googlar men blir fan inte klokare av det. =/ Är det tidiga tecken? Kan man blöda lite i början fast de kankse är en på miljonen att det funkar? Sååå många funderingar..  

Imorgon är det jobb igen så jag ska kolla klart på en film nu sen ska jag dyka ner i sängen och läsa lite i min bok och se om man kan sussa sött. =)

Ha en toppen vecka!

Carpe Diem

En bättre dag idag! Men känner mig fortfarande som att någon sugit musten ur mig. Hur får man tillbaka inspirationen till saker och ting? Till och med hänga tvätt å öppna dörren till soppåsen känns jobbigt. Dagen var bra men en kommentar från mina chefer fick mig att kapas vid anklarna igen..

Han - Dom där är utan räkor så dom kan du äta. Men på andra sidan så är det med räkor säger han och sen tippar han alltihop upp och ner på en annan form.

Jag - Nja jag vågar nog inte riktigt chansa.. (är allergisk mot skaldjur)

Han - Vad då är du gravid eller, nej du kan ju ändå inte elr hur? (påpekar för er läsare att dom vet vår situation OCH har SJÄLVA gått igenom samma sak.)

Varpå hon frågar om vi inte ska skita i alltihopa och adoptera de är ju så mycket enklare och man slipper missa så mycket på jobbet! Jag bara tittar på henne och honom och skakar på huvudet. Jag hade ätit färdigt!

Men ja vad ska man säga. Saker och ting var lite annorlunda för 20+ år sedan skulle jag nog tippa på. Men men. Tog åt mig hårdare av deras kommentarer än väntat även om jag vet att det inte var illa menat så kändes det som att dom bara ville påpeka att vi inte kunde få barn. Har även en annan gång då min kollega berättade att han ska bli pappa i höst hört kommentaren "ska du tävla med ****** nu å se vem som kommer först?" Jag vet att han har ett klumpigt sätt att uttrycka sig ibland men någon gång borde han väl tänka sig för vad han säger.. Elr?

Blir alldeles matt i både kropp & knopp!

Känsligare än mygga just nu så de kankse har med det att göra..

trodde ju att mensen hade dykt upp igår men har inte blött mer än när jag torkade mig igår kväll och sen inget mera. Men men får väl de berömnda "för" blödningarna nu..

Aja. Känner att det bara blir en massa rappakaja här då allt är en röra i skallen.

Nu längtar jag till söndag och hoppas på cajun kitchen med två underbara tjejer. =)

Trevlig Helg allesammans!

Carpe Diem

Känner mig som en stor FET jävla egoist. Gnäller på sambon som egentligen bara vill väl. Fräser av min underbara underbara mamma för minsta lilla hon frågar elr undrar något. Kan inte engagera mig i min älskade systers graviditet överhuvudtaget utan att vilja springa åt andra hållet även om det inte är själva graviditeten som jag "stör" mig på. Antagligen är det hennes och mammas relation som jag stör mig så mycket på den är så mysig och jag bara försummar dom allihopa. =( Mina kollegor kan jag försöka sätta på en mask för. Inte alltid det funkar men A kan jag iaf säga som jag känner till och jag kan nog vara ganska jobbig, hoppas han står ut. Just nu är han min enda möjlighet att andas ut på jobbet överhuvudtaget.

Tror alla har fått känna på lite av min bitterhet den här veckan, för den här veckan har varit värre än på mycket mycket länge.

Har iaf lyckats jobba hela dagen idag. Fick faktiskt till och med bra med folk på kvällen. =) Men bäst av allt är att det kommer inga mer praktikanter på HEEELA sommaren. Snacka om blåsta praktikanter vi haft idag. Dom har ändå varit hos oss i en vecka totalt och fattar ändå inte ett skvatt när man pratar med dom. Den ena tittade på en med en frågande min och svarade kankse 50 VA? på en fråga.  Irriterande för någon som redan är sjukt irriterad och bitter på allt, MIG! Ego som man är just nu.

Nej ska invänta älskling och sen blir de sova. Fortfarande helt slut i kroppen och trött som en tok. Men iikväll kom mensen iaf.. Wihooo.. Kan inte febern komma nu oxå då?

Carpe Diem