Dagarna springer iväg. Varit ledig i två dagar och en dag brukar vara okej, dag två kommer tankarna ikapp. Dag tre är jag oftast mest ledsen. Så jag är glad att jag har jobb helg i helgen så tankarna får skingras av göromål istället. Jag har väl aldrig varit den som gillar att gå sysslolös. Är jag hemma för länge dras det oftast igång med något projekt. Och helt ärligt så är jag nog inte upplagd för projekt just nu. Jag tror jag fortfarande försöker landa i allt. De två senaste dagarna har jag därför storstädat. Jo det i sig är ett projekt men dock ett jag klarat av. Jag gillar att se resultat snabbt och det gör man när man städar, iaf hemma hos mig ;)
Idag när jag blev klar så ställde jag undan dammsugaren i hallen men lät kontakten vara i för att kunna fånga sand snabbt. Barnen hade satt sig för att måla, gubben var nere i källaren, katten låg och sov i fönstret, hunden instängd i köket, jag satt o kollade schema i soffan. Helt plötsligt startar dammsugaren i hallen. Jag går dit, stänger av den o sätter mig igen, då fladdrar det till i gardinerna och jag får världens rysning. Så idag tror jag att jag fick besök. Jag är väldigt vidskeplig av mig så det är det jag tror på. Det var för övrigt helt rent runt dammsugaren. När jag rös (ryste?) blev jag strax därpå alldeles varm i hela kroppen och kände ett sånt lugn. Det är så svårt att beskriva. Men jag tror ändå att mamma var hit idag. Den värmen fick man bara av henne och jag har bett så länge om att hon ska hälsa på mig. Min yngsta säger att hon pratar med mormor nästan varje dag. "hon brukar leka med mig, med Gretas hus" det tror jag också. Barn om någon kan känna sånt.

Min största rädsla med min mamma just nu är att barnen inte ska komma ihåg henne. Maja kanske gör det, juni är fortfarande så liten. Dock kommer jag ihåg de som dog när jag var i deras ålder. Dels för att man pratat om dom och sett bilder, men också egna minnen. Min mormor träffade en gubbe när jag var liten, jag vet att han fanns där och jag vet att jag var så glad att jag äntligen fick en "morfar" en dag var han inte där längre, jag kommer inte ihåg när eller hur han dog men jag kommer ihåg honom. Jag kan än idag återge hur han såg ut o vad han hade för bil. Jag drömmer om honom ibland, senast natten till då mamma dog. Varje gång han han kommer i drömmen så får jag samma "budskap" att jag inte ska vara rädd och att allt löser sig. Han brukar också hälsa på ibland men nu var det ett tag sedan.
Jag kanske låter som en galning nu men jag tror de finns något där efteråt, alla drömmar, alla gestalter, alla "berättelser", jag kommer inte ifrån det. Men jag har varit så sedan jag var liten. Sett saker/människor som ingen annan ser, känner eller hör. Jag tror på något andligt skulle man nog kunna säga.

Annars tuffar livet på. Juni är kvar i sin trots och allt är fel. Maja hon är tänkare och funderar och frågar i massor. Jag har fått stängt ner Youtube på plattan och mobiler för hon är för nyfiken och klickar in sig på sånt hon inte ska se, än. Men när man är rädd för att somna för man har tittat på plattan så anser jag att det är läge och tabort det. Får se hur länge det går och fungerar det inte så får vi tabort allt för en stund, igen. Vi brukar köra så lite emellan åt när det blir lite för mycket hysteri med platta och stillasittande. En 6åring ska inte välja plattan över lek och bus helt enkelt.

Nog svamlar för idag.

Ta hand om de dina och glöm inte att säga till dom ni älskar att ni älskar dom.
Kärlek.