Ska vara brutalt jävla ärlig o säga att denna graviditet har varit fördjävlig! Är fördjävlig! Psykiskt som fysiskt. Jag bara vill ha det över! Under de senaste 10 dagarna har snitt tiden för sömn varit 3timmar. Jag har sån molvärk/mensvärk 24/7 som inte släpper av varesig Alvedon eller vetekudde. En varmdusch gör att det släpper lite i magen men aldrig i ryggen. Jag har konstant ont o mår mest illa hela tiden för att jag inte kan sova.
Idag hos läkaren konstaterades att jag inte är speciellt öppen. Max 1cm vilket var ovanligt för en omföderska i denna vecka. Bebisens vikt beräknades till ca 3600g och verkade må bra. Vattnet hade inte gått utan det jag upplevde på fredagen var en vattnig flytning som kan komma när slemproppen släpper, eller börjar släppa.. Jag ombads att vänta en vecka o se om kroppen ville släppa till. Jag kommer inte orka en vecka till om jag ska orka med en förlossning. Fick erbjudande om att få något att sova på hemma men helt ärligt vågar jag inte ta något sånt hemma, speciellt när man aldrig gjort det förr..
Så nu är min plan att ringa o få en tid på torsdag för en till koll o har inget hänt till dess får dom banne mig göra ett snitt.
Att jag är hemskt rädd inför denna förlossning o har bara ångest vid tanken. Ångesten minskade inte ett dugg efter dagens samtal.. Men jag får väl göra som jag brukar.. Bara att bita ihop som alla säger. Önskar bara det var någon som kunde förstå o få mig lugnare.. Men den tiden verkar vara förbi!
Well det var dagens sanning. Ber om ursäkt för min bittra ton.
Hoppas ni haft en härlig helg!