Ligger i sängen o försöker sova. Det går inget vidare.. Ångesten är o hälsar på. Jag vet varför men kan ändå inte skjuta de ifrån mig. Det har väl varit lite mycket nu på sistonde. Eller sistonde o sistonde. Sen juni kom till världen. Men detta är mitt första ångest anfall på ganska länge.. Oron som man/jag dras med ständigt gör att jag är konstant stressad. Förr hade jag ro att sova en stund på dagen om natten varit jobbig av någon anledning.. Men nu ligger jag på helspänn även om jag vet att gubben har kontroll. jag är så spänd att jag har fått en muskelknuta på ena axeln/nacken så det är som en enda stor knöl. Igår hittade jag blåmärken på de mest udda ställen.. Ett på revbenet, ett snett under det andra revbenet ett under bröstet o i armhålan... Och en röd knöl på smalbenet.. Vet inte hur de uppkommit eller vad jag gjort för konstigt. Minnet börjar bli dåligt, jag brukade ha stenkoll nu kan jag gå från spisen o några minuter senare komma på att visst fan jag lagar mat.. Så nu när jag lagar mat måste jag stanna i köket vid spisen så jag inte glömmer bort mig. Jag skriver små listor på saker jag inte får glömma, sätter larm på telefonen om det är viktigt. Idag insåg jag att jag druckit ca fyra dl på hela dagen en kaffe kopp bort räknad. Nu ligger jag som sagt i sängen o försöker behärska min andning o trycket i kroppen.. Ja jag ska erkänna jag väntar på att Maja ska komma in o krypa ner oxå.. Samtidigt hör jag juni ligger o slänger sig i sängen..
På lördag är det dop. Jag har massor att göra men tänker faktiskt försöka att komma hemifrån o göra något roligt imorgon. Shoppa.. Eller ja kolla om jag hittar några kläder till mig själv o komma loss ur bubblan vi har här hemma där det känns som ständig kaos..

Gubben ska få fixa o dona i vårt sovrum med hopp om att det blir klart snabbare..

Juni har iaf blivit piggare o är inte lika ansträngd längre.. Däremot har hon smittat hela familjen med sin förkylning. Snoriga hela högen! Tog lite nässpray ikväll o som vanligt börjar jag blöda näsblod.. Ett samtal till vc är iaf inplanerat så att även jag kan få något mot nästäppan..

Det hjälpte lite att skriva av mig ångesten o nu kanske jag kan få någon timmes sömn även jag..

Ha de gött
Carpe Diem!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år av saknad. Det är så svårt att förstå, det har gått två år men måste fortfarande hejda mig från att ringa dig. Även om det inte är lika ofta som förr så gör det fortfarande lika ont. Hela den här veckan har varit en lång sorgesträcka elle...

Eller mest är det jag som växer, bebis nr 3. Jag är idag i vecka 26 och allt har än så länge gått smidigt. Dock är jag livrädd, med de andra barnen ville man snabbt köpa små grejer, men jag har inte vågat det än. Inte en grej har vi köpt. Jag vet int...

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen...

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom....

Ja, idag är det fyra månader sedan jag höll din hand och sa åt dig att du fick släppa taget. Du fattas oss så fruktansvärt mycket. Idag var vi på kalas och åter igen så var din stol tom. Men vi försöker för barnens skull allihop, göra det så mycket ...