Jag är trött. Inte fysiskt trött men psykiskt. Att ständigt känna denna oro med juni. Nu har jag slarvat med städningen i två dagar, jag/vi har helt enkelt inte orkat med. Och redan igår började hostan.. Nu är det så att hon även är snorig helt plötsligt. Vi kör ju med koksaltlösning varje dag för att göra slemet lättare att få upp. Vilket resulterar i att hon kräks. Visst det är bra men hur jävla länge ska man hålla på med koksalt? Det hjälper ju föga.. Men å andra sidan har vi inget annat som hjälper heller.. Jag står i valet o kvalet om jag ska ringa vc för att dom får lyssna på henne igen. Hon har börjat dra sig i öronen oxå, det jobbiga är ju att inte veta om hon har ont i dem eller om hon bara har upptäckt dom?!? Hur gör man? Ringa för att få kolla det eller avvakta? Känner mig som en sån mamma som övertygar läkare om att mina barn är sjuka.. Men vad gör man inte för sina barn. Man vill ju att de ska få må bra. Vem vill se sitt barn ha ont. Och jag känner ju i magen att det är något!! Det är hemskt!

Hur som så är vi annars friska. Maja har blivit jätte duktig o skulle gå till dagis utan blöja idag. En olycka på hela dagen. Hon hade blöja när hon sov på dagis och ville ha den på sig tills hon hade bajsat sen ville hon ha kalsjong som hon säger. Så duktig. Hon ville inte ha blöja när hon skulle sova men jag har inte fixat kiss skydd till hennes säng än så vi kör med blöja några dagar till iaf! Sen sover hon ju halva nätterna i vår säng så de känns säkrast med blöja ett tag till. Efter Pencilin kuren blev hon dålig i magen o är alldeles röd mellan benen.. Jag smörjer o smörjer o nu äntligen börjar det bli bättre.

Imorgon ska allt till sovrummet inhandlas så vi kan köra på o kanske bli klara till dopet. Vore ju toppen men vi ska inte stressa..

Men nu ska här sovas. Natti natti