Drömmen är underbar!

Men allt är inte guld och gröna skogar bara för det. Livet fortsätter ju.

Allt kan hända. Saker man minst anade. Saker man anade men inte ville inse. Saker som gör en glad och saker som gör en ledsen.

Helt ärligt så är jag stressad. Jag hoppas jag hinner träffa min mormor igen innan det är försent. Grät några tårar igår och tittade på Maja och insåg hur fantastiskt lik hon är min mormor. (även om det bara är jag som ser det) Min mamma var upp igår för morbror min fyllde 60 år. Jag ville följa men eftersom snön vräkt ner så var det inte så skoj om det händer något på vägen om man har en liten med. Så vi var hemma. På ett vis glad för att jag gjorde det men ändå så är det ju familjen. Man vill med. Främst så vill jag att Maja ska hinna träffa sin gammelmormor. Det jag faktiskt aldrig trodde skulle kunna hända. Men nu har vi chansen så snart ska vi åka upp så dom får träffas. Även om hon inte känner igen mig så känns det viktigt att dom får träffas.. I know, de låter konstigt men så är det. Svårt att förklara.

Ja mycket händer och inte kan man göra så mycket åt det utan inse att saker förändras och allt inte är som förr. På både gott och ont. Det gör ont i hjärtat när man tänker på allt men tur jag har min ventil både här och i form av tårar. Och speciellt i min mamma.

Nu vill jag bara att vi ska få åka till Falun så den här månaden får gärna gå fort. Jag vill veta att hennes hjärta mår bra. Och att vårt hjärta mår som hon ska.

Men en knapp månad så är vi där och har det svart på vitt. My hopes are high!

Nu ska jag se vad mitt lilla hjärta vill, hon har lite svårt å sova då hon är så himla tätt i näsan å slemmig i halsen så jag försöker ge henne varje chans hon kan få till sömn.

Ha det bra så länge och hoppas ni haft en toppen helg. Det har jag <3