Känner mig lite på bristninngsgränsen. Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta.

Inte just på mitt fysiska tillstånd utan kanske snarare lite labil, eller lite är man väl pga graviditeten men så hör har jag nog inte känt mig sen i början. Nästan som när jag gick  på nässparyen i hormonbehandlingen.

Just nu känns de bara som att jag vill lägga mig ner och gråta resten av natten. Jag kan inte riktigt förklara varför. Men jag antar att det är lite blandade känslor just nu bara. Jag hoppas på det.

Har ätit smaskig China mat idag. Till och med vågat mig på pekingsoppan som sägs vara bra i slutet på graviditeten om man vill få igång det. :P Så jag jobbade där i 4 år men vågade aldrig smaka den och nu har jag smakat och den var god, men jävlar vad stark den var.. :P Kankse är det som är meningen. Men gott var de iaf, nu klarar jag mig ett tag igen =)

Ikväll ligger jag på soffan och sväller. Hoppas fortfarande att bebis vill titta ut snart.

Kankse orka mig en tur till Orsa imårn å hjälpa vännen med flytten. Alltså sällskapa ;) Det visar sig. Ska mysa med gubben iaf, Det är nog en av mina måsten numera. Visst kan jag bli less på han men ändå så måste jag få ligga å kramas i en timme eller så innan jag är nöjd. Bara varit så nu dom senaste dagarna, hoppas det håller i sig. ;)

Nej nu ska de bli House och sen vänta på Criminal Minds. =)

Ha de.