Den där känslan när ångesten inte vill släppa o man prövat allt. När man känner hur det snöras åt, hårdare o hårdare. Man håller på o tuppa av men känner känslan väl o hälsar istället golvet välkommet innan man ofrivilligt ramlar ner i det. När man bara vill kunna andas normalt utan att kämpa som en dåre för ett endaste lätt andetag.. Den känslan har jag haft sen i torsdags. Jag har provat att släppa alla måsten, djupandning, promenader, spikmatta, medicin.. Ja you name it! Nu vet jag inte längre vad jag ska göra. Det brukar inte hålla i sig såhär länge. Men jag bara önskar jag kunde få lite klarhet i varför jag får denna ångest. Vad mycket enklare det skulle vara att hantera den. Har prövat psykologer men tycker det mest blir dravel o känner mig mest menlös o som att jag bara slösat på deras tid o mina pengar..

Men men nog om det.

I onsdags fick vi åka en vända till vc med minstingen. Hög feber o grin. Resultatet blev en Pencilin kur för öroninflammation.. På fredag fick Maja träffa tandläkaren o efter många om och men så gapade hon tillslut iaf. Tandläkaren var nöjd o allt såg bra ut. Sen jobbade jag en heldag efter det o på lördagen var vi till syrran o myste med lek o god mat. Idag tog vi oss iväg på tipspromenad o fick med oss farmor o farfar vilket majsen tyckte var kul. Juni blev nog lite uttråkad o somnade tillslut. Efter det tog vi bilen till syrran igen o lite ute lek innan vi tog oss hem o mumsade middag. Så roligt nu när juni vill äta samma som oss o är riktigt matglad, så länge de inte är fisk, som ju då Maja älskar! Men men. Imorgon är dagis stängt så mormor ska agera dagis i två dagar, får väl se hur det går men nog tror jag de kommer funka. Kusinerna är ju hemma oxå.

Men nu är de dags för mig o vara lite social o sen blir de tidigt i lopplådan.

Hoppas ni haft en trevlig helg!