Vecka 22 är här. Värken jag haft de senaste dagarna är förjävlig! Men så länge jag kan vila är de ok. Idag när Maja var på dagis somnade jag på soffan två timmar. Det behövdes men jag hade nog kunnat sova mera.
Majsen har haft mardrömmar i två nätter nu.. Sovande skriker hon på mamma och pappa och gråter. När jag väcker henne säger hon inget mer än kram. Ikväll så sa hon att hon hade ont i magen o hon har varit hård i två dagar så nu blir de o ge lösande mat tills det släpper. Känns si sådär men hon är ju glad när hon är vaken iaf.

Bebisen sparkas o sparkas. Jag vet ungefä när det ska sätta igång o om de börjar vet jag ganska exakt hur mycket klockan är de är sällan de går ifrån mönstret! Men de är lite mysigt att få känna det igen. Och tryggheten i att känna sparkarna.

Imorgon blir det att träffa en god vän o surra lite. Det jag saknar mest med att inte jobba är o ha folk runt mig. Men men.
Nu blir de lite tv innan man stupar i säng.
Ha de toppen folket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år av saknad. Det är så svårt att förstå, det har gått två år men måste fortfarande hejda mig från att ringa dig. Även om det inte är lika ofta som förr så gör det fortfarande lika ont. Hela den här veckan har varit en lång sorgesträcka elle...

Eller mest är det jag som växer, bebis nr 3. Jag är idag i vecka 26 och allt har än så länge gått smidigt. Dock är jag livrädd, med de andra barnen ville man snabbt köpa små grejer, men jag har inte vågat det än. Inte en grej har vi köpt. Jag vet int...

Jo vi skulle hålla oss på ön i sisådär en tio dagar, det gick sådär. På torsdagen såg vi utslag på Juni och började först fundera på vattkoppor, men på kvällen hade det spridit sig, det började med en röd fläck på revbenen som sen fick blåsor och sen...

Ledig helg och tre lediga (?) dagar. Hur ledig man nu är med två trots monster som skriker o bråkar från det att dom vaknar till det att dom somnar. Syskonkärlek kallas det visst. Jag älskar mina barn mer än livet o skulle göra vad som helst för dom....

Ja, idag är det fyra månader sedan jag höll din hand och sa åt dig att du fick släppa taget. Du fattas oss så fruktansvärt mycket. Idag var vi på kalas och åter igen så var din stol tom. Men vi försöker för barnens skull allihop, göra det så mycket ...