.. to tell the world! Maja ska bli storasyster i juni :)
Det gick lite fortare än det var tänkt men eftersom det tog över fem år att få den största skatten i mitt liv så trodde jag inte ett ögonblick på att vi skulle ha turen (för ge er fan på att det är tur o inget annat!) att lyckas bara sådär med ett syskon. Vi hade tänkt börja försöka nu till vintern men väntade oss en lika lång kamp. Eftersom Maja tog sin tid brydde jag mig inte om att skaffa preventivmedel. När nu mensen var två och en halv vecka sen o brösten började ömma vågade jag köpa ett test. Det tog en sekund innan det var ett plus i rutan. Jag trodde det var fel på testet först men icke.

Vi frågade Maja om hon ville ha ett litet syskon, hon tänkte ett tag sen tittade hon upp o sträckte upp armarna o skrek JA!
Älskade unge!

För två veckor sedan satt jag i soffan och kände hur det började droppa. Vad nu tänkte jag och gick mot toan när gubben säger att jag är alldeles blodig i baken. Det rinner blod. Jag sätter på mig en binda och tänker att nu var lyckan över. Ringer upplysningen, eftersom jag inte hade nå ont. Dom säger åt mig att avvakta och åka in om jag får ont. För man kan ju blöda utan att det är någon fara. Vid femtiden den söndagen börjar jag få kramp i magen. Lämnar Maja hos mormor och åker in akut till Falun. Får efter en timme träffa en helt underbar doktor som är lugn och försiktig och förklarar allt hon gör. Jag hoppar upp i Gynstolen och väntar på orden: det är ingen bebis kvar. Men får istället höra: det är full aktivitet här. Hjärtat slår fint. Och jag fick se den lilla krabaten! <3 tårarna strömmar o allt jag får ur mig är: oh herregud!
Hon tittar bara snabbt för att se så att den lever o om jag blöder från livmodern. Blodet kom från livmodern, livmodermunnen var inte helt stängd så hon kunde inte säga ifall det var ett början till MF, märk väl att jag då var i vecka 12 och hade börjat tro på detta.
Hon säger åt mig att ta det lugnt och om jag inte sluta blöda under veckan ska jag ringa Gyn o få ett nytt ultraljud. Sagt o gjort, förra måndagen var jag upp och där var fortfarande en bebis! Och nu hade livmodermunnen stängt sig. Då får jag höra att jag förmodligen haft tvillingar och den ena hade slutat utvecklas, förmodligen för flera veckor sedan men eftersom jag hade en till ville inte kroppen uppfatta signalerna försen nu.
Jag är glad att jag har ett levande barn i magen trots allt och är ganska glad att det oxå bara blir en.

Nu är jag i vecka 13+3 alltså 14 och har idag varit på glukosbelastning. Har haft ett helvete med illamående efter vecka 7+ och lite är kvar ännu men nu kan jag iaf leva normalt. Jag blöder fortfarande men har inte ont så jag hoppas att allt är ok.
Så där är jag nu :) lycklig som ett barn på julafton. Maja ska få ett syskon och jag unnas med ännu en graviditet!

Det får vara allt för idag..

 

Anna

24 december 2013 23:16

Men gumman Grattis till er! Vilket datum i juni? Nyfiken:-) satsa på 19:-D

http://jajson.blogg.se

Diana "Diddi"

25 december 2013 21:22

Tack. Den 14 är det beräknat men blir troligen flyttad till den 18 efter UL.

 

Anna

28 december 2013 20:51

Ja den 14 ville jag att my skulle födas då är min pappas födelsedag, 18satte värkarna igång och my kom sent den 19juni:-)

Diana "Diddi"

28 december 2013 20:55

:) ja om man fick bestämma ändå ;) får väl se när denna parvel behagar att titta ut. Får se nu om jag kanske får sjukskrivning vete fan verkar som jag fått åt fogarna..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Började dagen med att jag i panik får åka hem från jobbet för hon skulle gå o ta livet av sig för storasyster inte orkade vänta genom hennes utbrott. Kommer hem efter jobbet till öppna fönster o dörrar men inga barn och telefonerna kvar hemma. ...

Imorgon fylls huset och hjärtat igen. Den här gången har jag saknat dom något oerhört mycket. Men imorgon blir jag komplett igen. Igår kändes det tungt, tiden stod stilla och det kändes som en evighet sedan jag träffade dom och en evighet tills j...

Solen skiner och det är dags att svida om till jobbkostym. Svårt att sova igår, mycket som far genom huvudet. Kanske är det så att man håller på att landa i allt som varit och vad som komma skall? Det har ju inte ens gått en månad än sedan flytten ...

Sovmorgon och tid att ta det lugnt innan jobbet, gjorde att hela dagen kändes som en klackspark. Försöker förbereda mig för kommande vecka med barnen. Full fart. Lilleman ska till logopeden och en av tjejerna ska fortsätta sin autism/add/ocd/suicid...

Oj. Jag trodde helt ärligt inte att det skulle gå nästan fyra år innan jag publicerade något nytt. Well here I am! Vi fick en frisk fin liten (stor) kille den 26/1-2021. Jag däremot hade utvecklat hjärtsvikt under slutet av graviditeten och fick...