Trött & Slut!

Fredagskvällen blev väl inte riktigt som väntat.

Satt hemma hos mamma och kollade på Idol. När Hellenius Hörna skulle börja tänkte jag åka hem skulle bara springa på toa innan för jag kände mig kissnödig och lite små konstig i magen. Sagt och gjort.

Torkar mig och ser bara det röda på pappret och skriker på mamma att ringa Söt. Han jobbade så han fick kasta sig in i bilen å komma och hämta mig. Mamma pratade med förlossningen och vi åkte till Falun. Mamma står och säger åt mig å ta det lugnt när hon själv håller på å bryta ihop. Svårt att vara lugn då.

Liggandes i bilen hela vägen ner till Falun och en timma senare var vi framme på förlossningen och möttes av en underbar undersköterska som lugnade ner mig bra och sen tog ett blodtryck. Det var lite högt men förmodligen var jag stressad. Barnmorskan kom in å satte dosor på magen för å kolla bebisens hjärta och om jag fick några sammandragningar. En halvtimme senare får jag träffa läkaren som kollar på bebisen och kollar var blödningen kommer ifrån. Efter att ha konstaterat det viktigaste att det INTE blöder från moderkakan så  ser hon att jag blöder från livmodertappen. Så snart hon petar på den så börjar den blöda, har tydligen jätte känsliga kärl där som gör att det kan blöda. Andas ut lite.

jag får vara kvar på BB över natten, sov inte många timmar då jag fortfarande hade/har ont i magen men nu har dom iaf kollat så att det är lugnt. Bebisens kurva kollades imorse också och blodtrycket hade gått ner bramen jag kankse har en urinvägsinfektion då jag hade mycket via blodkroppar i urinen men det får jag svar på på måndag.

Hem till mamsen å hämtade hunden och sen hem och sov ett par timmar, nu har jag/vi fått i oss mat och jag ska bara ligga på soffan ikväll och var lite ynklig.

Oron kommer nog inte å släppa i första hand. Ska även om dom vet att det var livmodertappen ringa och komma in om jag blöder igen.

Kommer jag någonsin kunna slappna av igen.

Vilka tankar man får i bilen när det är sånt här som händer innan man vet var det är. Allt jag försökte med var att andas och slappna av och letade efter bebis. Ville att den skulle sparka, men inte en kick fick man innan dom satte dosorna på magen på förlossningen.  Glädje!! <3 Det andra jag jag tänkte på var Jerry. Allt som gick fel då...

Men!

Bebis mår bra och jag mår bra, jag har lite ont/känner mig konstig i magen fortfarande. förmodligen så är det för att jag forfarande är orolig. Det kankse går över, annars får jag väl vara så här i 11 veckor till. Minst! Men sedan igår har bebis sparkat och bökat å haft hicka som bara den mest hela tiden, så länge det rör sig ärjag jätte lugn. Då vet jag att bebis lever. Till och med doktorn tyckte att den rörde sig mycket för att vara i vecka 27+6 Men att det betydde att bebis mår bra och trivs. I hope so.

Så nu tar jag helg. Hoppas på en lugn kväll/natt och att ni andra får en trevlig lördag. =)